Påven om helvetet: Det är ett val - valet att stå långt från Gud

Påven Franciskus: Helvetet är att för evigt vara långt från “Gud som ger lycka”, från “Gud som vill så gott”.

Kyrkan i hela världen ber och reflekterar på Långfredagen om Kristus mystiska död. I Credo, den högtidliga trosbekännelsen som följer de troendes liv, påminns vi om att Jesus korsfästes, dog och begravdes. Jesus – läser vi Katolska kyrkans katekes – nedsteg inte till helvetet för att befria de förbannade eller för att frånta helvetet fördömelsen, utan för att befria de rättfärdiga som föregick honom.

Heliga Stolen meddelar också efter en nyligen publicerad artikel i den italienska tidningen La Repubblica skriven av dess grundare Eugenio Scalfari är resultatet av en rekonstruktion och inte en trogen transkription - Scalfari har skrivit att påven Franciskus har förnekat existensen av helvetet i en intervju. Påven Franciskus talar tvärtom ofta om helvetet och djävulen. 

Under mässan i Sankta Marta-kapellet 25 november 2016 talade påven om helvetet och sa: ”det är inte en tortyrkammare”. Helvetet – la han till –är att för evigt vara långt från “Gud som ger lycka”, från “Gud som vill så gott”.

Helvetet är inte en förbannesle, utan ett val. Påven sa vid sitt besök i den romerska församlingen Santa Maria Madre del Redentore år 2015: “Du sänds inte till helvetet – du går dit själv för att du har valt att vara där. Helvetet är att vilja gå ifrån Gud för att du inte vill ha Guds kärlek.” ”Djävulen – har påven sagt – är i helvetet för att han ville det och “han är den ende som vi är säkra på är i helvetet”.

Helvetet är inte en plats utan ett själsligt tillstånd

Kyrkans lära är att helvetet finns i evighet: ”Vi kan inte vara enade med Gud – läser vi Katolska kyrkans katekes – om vi inte fritt väljer att älska honom. Men vi kan inte älska Gud om vi allvarligt syndar mot honom, mot vår nästa eller mot oss själva”. ”Att dö i dödssynd utan att ha ångrat sig och utan att ta emot Guds barmhärtiga kärlek – läser vi vidare -  betyder att förbli skilda från honom för alltid av egen fri vilja”. Fader Athos Turchi, docent i filosofi vid den teologiska fakulteten i centrala Italien understryker särskilt att helvetet är ett själsligt tillstånd:

Helvetet är vare sig ett utrymme eller en plats: helvetet är ett själsligt tillstånd som är långt från Gud, i hat och konflikt med Gud. Det är ett själsligt tillstånd som man söker genom att förvägra Gud. Detta är helvetet. Högafflar och helveteseldar är skattretande i jämförelse med förtvivlan i själen hos den som är utan Gud och som vet att den aldrig möter honom igen.

Så denna förtvivlan är utan barmhärtighet, utan möjlighet till förlåtelse? Fader Turchi svarar: Ja, för att i helvetet hamnar bara dem som vägrar att frälsas, som demonen. Demonen är han som har motsatt sig Gud. Han lever i helvetet, alltså så långt som möjligt från Gud. Så – säger Jesus – som dem som syndar mot den Helige Anden, alltså som vägrar frälsning från Guds sida, vägrar barmhärtighet och befinner sig långt borta. Jag hoppas att det är få som tar detta val. Men, som demonen har gjort kan även en människa göra. Det är ett själsligt tillstånd, eller ett vara eller en själ som demonen kan vara, som hatar Gud. Detta är helvetet.

Och för de själar som står långt från Gud, hur ska de undvika den eviga förtvivlan? Fader Turchi: Genom att acceptera Kristi frälsning. Den som accepterar denna frälsning får möjligheten att kommunicera och återgå i gemenskap med Gud och på så sätt undvika helvetet. Vissa teologer säger att själen efter döden har en sista möjlighet att konfronteras med Gud och att valet där är ja eller nej. Om det är ja så får man på något sätt frälsas. Om det är nej går man från Gud och hans gemenskap och in i en förtvivlan och lever alltså i ett tillstånd av helvete. Helvetet finns i människans hjärta, själ och sinne. Det ligger inte på något ställe.

I själen och hjärtat däremot finns det en stor vilja att se Gud… Fader Turchi: När man ser honom är vi glada, i frid och lycka. Det är precis tvärtom. När man möter en älskad person gläds själen och öppnar sig för glädjen och friden och kärleken till andra. När den andra personen hatar skapar den kontrast med elakhet och illvilja osv. Detta är helvetet. Det andra är paradiset.

Men det själsliga tillståndet som man finner i helvetets förtvivlan, är det resultatet av ett val? Fader Turchi svarar: Den absoluta syndaren är den som vägrar Guds frälsning. Vi är fria varelser och vi har självbestämmanderätt: Om vi beslutar att vara med Gud går vi in i gemenskapen och frälsningen. Om vi beslutar att hata honom och gå ifrån honom är vi i helvetet.

Jesus talar om detta i liknelsen om den förlorade sonen: Sonen gick och slösade bort allt. Han kunde komma tillbaka eller inte: Om han inte kom tillbaka skulle han hamna i helvetet. Han kom tillbaka och detta gav honom möjlighet till gemenskapen. Helvetet är ett val som var och en tar. Ingen döms till helvetet. Det är ett personligt val. Vi har alltid möjligheten att på nytt konfronteras med Gud. Att förvägra honom betyder att gå in i helvetet.