Påvens Pingstmässa "Helige Ande lär oss att be om förlåtelse och att förlåta"

Den Helige Ande är den uppståndne Jesu första gåva, och den ges för att förlåta synder. Förlåtelse är den största gåva som förenar oss trots allt, trots olikheter. Så kan man sammanfatta påven Franciskus predikan under mässan på Petersplatsen, för att fira Pingstens högtid. Mer än 60.000 personer närvarande vid ceremonin.

Petersplatsen var framförallt fylld av troende som hade deltagit under 50-årsjubileet av den Katolska Karsismatiska Förnyelsen, som har pågått i Rom under de senaste dagarna. På lördagkvällen samlades de för en Pingstvaka under bar himmel på Cirkus Maximus, under vilken även påven Franciskus deltog.

Under sin predikan påminde påven om att den Helige Ande gör just det, "skapar mångfald och enhet", "ett nytt folk som är olika och enade: den universella kyrkan”. I varje tidsålder frodas nya och olika karismer, och samma Helig Ande skapar sedan enhet. Den verkliga enheten, Guds enhet, är inte likformighet, utan enhet i mångfald". Sedan uppmanade påven till att undvika två återkommande frestelser. Den första är att söka mångfald utan enhet:

"Det händer när du vill utmärka dig, när du bildar koalitioner och partier för att sedan agerar uteslutande, insluten i ditt eget särdrag, som du anser bäst liksom att du alltid har rätt. De är de så kallade sanningens väktare. Då du väljer att tillhöra en del, inte hela kyrkan; Kristna till höger eller till vänster, istället för att tillhöra Jesus; det förflutnas oflexibla väktare eller framtidens avant-gardister, istället för att vara ödmjuka och tacksamma barn i kyrkan.”

Den motsatta frestelsen är att söka enhet utan mångfald förklarade påven vidare:

"På detta sätt blir enheten till likformighet, där alla måste göra allt tillsammans och alla är lika och tänker alla på samma sätt. På så vis är enheten i det som godkänts och friheten är utesluten. Men, som aposteln Paulus säger "där Herrens Ande är, där är frihet" (2 Kor 3:17).”

Påven Franciskus uppmanade till att be den Helige Ande om nåden att ta emot hans enhet, att omfamna och älska hans kyrka, vår kyrka, bortom de personliga preferenserna, och att ta hand om enheten sinsemellan, för att rensa upp bland skvaller som splittrar och avund som förgiftar. Att vara män och kvinnor i kyrkan innebär att vara män och kvinnor av gemenskap, med ett hjärta som ser att kyrkan är vår moder och vårt hem: ett varmt och öppet hem, där man delar den Helige Andes stora glädje.”

Påven Franciskus talade vidare om hur den Helige Ande göra lärjungarna till ett nytt folk, och i dem ett nytt hjärta. Den första gången den Uppståndne Jesus visar sig för sina lärjungar sa han: ”Ta emot Helig Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna” (Joh 20,22-23). "Jesus fördömer inte de sina, som hade övergett honom och förnekat honom under Passionen, istället ger Han dem den Helige Andens förlåtelse."

"Anden är den Uppståndnes första gåva, och den ges för att förlåta synder. Här är början på kyrkan, här är det som håller oss samman, det som förenar tegelet i huset: förlåtelse. Eftersom förlåtelse är den största kärleken, som håller ihop trots allt, det som förhindrar allt från att kollapsa, det som stärker och sammanetsar. Förlåtelse frigör hjärtat och gör det möjligt att börja om på nytt. Förlåtelse ger hopp, utan förlåtelse kan inte kyrkan byggas."

”Förlåtelsens ande”, sa påven, ”driver oss att förkasta andra vägar: de förhastade vägarna som fördömer, de utan utväg, med stängda dörrar, de enkelriktade som  kritiserar andra. Den Helige Anden manar oss istället till att välja vägen med två riktningar, en som ber om förlåtelse och den andra som ger förlåtelse – den gudomliga barmhärtighetens väg, på vilken kärleken är det enda kriteriet för att bedöma vad som ska göras eller inte göras, förändras eller inte förändrats" (Isaac av Stella, Predikan 31). Vi ber om nåden att göra vår Moderkyrkas ansikte vackrare genom att förnya oss med förlåtelsen, och rätta oss själva, först då kan vi rätta andra med kärlek."

Påven Franciskus avslutade sin predikan med denna bön: ”Guds Ande, Herre, som är i mitt hjärta, och i hjärtat av kyrkan, du som bär kyrkan, och formar hennes mångfald, kom. För att leva behöver vi dig som vatten: kom till oss och lär oss ännu en gång enhet, förnya våra hjärtan och lär oss att älska, som Du älskar oss, att förlåta som du förlåter oss. Amen".