Hela påvens katekes - 22. Barmhärtighetens första tecken: Kana

Under det extraordinära jubelåret fokuserar påven Franciskus sin trosundervisning på den gudomliga Barmhärtigheten. Onsdagen den 8:e juni talade påven om bröllopet i Kana. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

Efter att ha kommenterat några liknelser som handlar om barmhärtigheten skall vi idag se närmare på det första av Jesu mirakler, som evangelisten Johannes kallar “tecken”, för Jesus utför dem inte för att förundra utan för att visa Faderns kärkek. Det första av dessa mirakulösa tecken berättas just i Johannesevangeliet (2:1-11) och äger rum i Kana i Galileen. Det är ett slags port som pryds av ord och yttryck som kastar just över hela Kristi mysterium och som öppnar de troendes hjärtan. Vi skall se närmare på några av dem.

I inledningen finner vi uttrycket “Jesus och hans lärjungar” (vers 2). Dem som Jesus har kallat har han knutit till sig i en gemenskap, och som en familj är de nu alla inbjudna till bröllopet. Genom att inleda sin offentliga verksamhet vid bröllopet i Kana träder Jesus fram som Guds folks brudgum, som förkunnats av profeterna, och visar djupet i relationen som förenar oss med honom: det är ett nytt förbund av kärlek. Vad är grundvalen för vår tro? En barmhärtighetsgärning med vilken Jesus har knutit oss till sig. Och det kristna livet är svaret på denna kärlek, det är en som en berättelse om två förälskade. Gud och människan möts, söker varandra, finner varandra, firar och älskar varandra: precis som de bägge älskarna i Höga Visan. Allt det övriga kommer som en följd av denna relation. Kyrkan är Jesu familj, som fylls av hans kärlek. Det är denna kärlek som kyrkan förvaltar och vill ge till alla.

I förbundets sammanhang förstår man också vad Maria säger: “De har inget vin” (vers 3). Hur kan man fira ett bröllop och ha en fest om det saknas, som profeterna sade kännetecknae den messianska festmåltiden (jfr Amos 9:13-14; Joel 2:24; Jes 25:6)? Vatten är nödvändigt för att leva, men vinet uttrycker festmåltidens överflöd och festens glädje. Det är en bröllopsfest där vinet är slut: brudparet skäms över detta. Föreställ er att man avslutar en bröllopsfest med att dricka te! Det skulle vara pinsamt. Vinet behövs för festen. Jesus förvandlar till vin vattnet i de stenkärl som användes för ”judarnas reningsceremonier” (vers 6) och utför så ett vältaligt tecken. Han förvandlar Mose lag till evangelium, en glad nyhet. Som samme Johannes säger på ett annat ställe: ”Lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus” (1:17).

Marias ord till tjänarna kröner bilden av bröllopet i Kana: “Gör det han säger åt er” (vers 5). Det är hennes sista ord i evangelierna. De är ett arv som hon lämnar åt oss alla. Också idag säger Maria till oss alla: ”Gör det Jesus säger åt er”. Detta uttryck påminner om en trosbekännelse som användes av Israels folk som svar på förbundets löften: “ Allt vad Herren har sagt vill vi göra” (2 Mos 19:8). Tjänarna i Kana lyder. ” Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de” (vers 7-8). På detta bröllop instiftas verkligen ett nytt förbund, och åt Herrens tjänare, alltså åt hela kyrkan, anförtros det nya uppdraget: ”Gör det han säger åt er”. Att tjäna Herren innebär att lyssna till och att tillämpa hans ord. Det är Marias enkla men grundläggande förmaning, och det är den kristnes livsprogram. Att dricka ur kärlen är för var och en av oss att anförtro sig åt Guds ord för att få se dess verkningsfullhet i vårt liv. Tillsammans med bröllopsvärden, som fick smaka på vattnet som blivit vin, kan då också vi utropa: ”Du har sparat det goda vinet ända till nu” (vers 10). Ja, Herren fortsätter att spara det goda vinet för vår frälsning, så som det fortsätter att springa fram ur Herrens sårade sida.

Slutet på berättelsen låter som en dom: ”Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom” (vers 11). Bröllopet i Kana är mycket mer än bara berättelsen om Jesu första underverk. Som ett juvelskrin bevarar han hemligheten om sig själv och om syftet med hans ankomst: den väntade brudgummen inleder bröllopet som firas i påskmysteriet. I detta bröllop knyter Jesus lärjungarna till sig i ett nytt och slutgiltigt förbund. I Kana blir Jesu lärjungar hans familj, och i Kana föds kyrkans tro. Till det bröllopet är vi alla inbjudna, för det nya vinet skall aldrig ta slut.