Påvens Jubileumsaudiens: ”Låt oss försonas med Fadern!”

På lördagen var det ännu en gång dax för påven Franciskus särskilda Jubileumsaudiens på Petersplatsen som för dagen bar temat ”Barmhärtighet och Försoning”. Eftersom påven Franciskus vanligtvis håller sina audienser på onsdagsförmiddagarna då de flesta arbetar så har lördagsaudienserna blivit riktiga folkfester för italienarna. Ofta ordnar de italienska stiften vallfärder till Rom, och nere vid Castel Sant’Angelo stannar buss efter buss för att släppa av pilgrimer. Vid lördagens audiens deltog dock inte bara de italienska pilgrimerna, utan även drygt 9 000 Rotary medlemmar var särskilt inbjudna av påven Franciskus. Dessutom så var lördagen det stora jubelårsfirandet för poliser och militärer, och påven Franciskus hälsade särskilt på dem efter sin katekesundervisning. Förutom poliser och militärer från Italien och Vatikanstaten fanns det styrkor från Kanada, Kenya, Korea, Filippinerna och USA representerade på Petersplatsen.

”Kära bröder och systrar, god morgon!” hälsade påven Franciskus pilgrimerna. ”Idag skulle jag tillsammans med er vilja reflektera över en viktig aspekt av barmhärtigheten, nämligen försoning. Gud har aldrig slutat att erbjuda människorna sin förlåtelse, hans barmhärtighet varar från släkte till släkte. Ofta tror vi att våra synder skapar ett avstånd mellan Gud och oss. I själva verket är det så att när vi syndar så lämnar vi honom, men han inser faran och skyndar än mer att söka oss. Gud ger aldrig upp och låter en människa förbli främmande inför hans kärlek om han i henne kan hitta något tecken på ånger för det onda som hon har gjort.”

”Genom våra egna ansträngningar kan vi inte försonas med Gud,” fortsatte påven Franciskus. ”Synd är verkligen ett uttryck för att vi vägrar att ta emot hans kärlek. Den har konsekvensen att vi sluter oss inom oss själva för att vi tror att vi där ska finna större frihet och självständighet. Men när vi är långt borta ifrån Gud så har vi ingen riktning.” Istället för att vara pilgrimer, förklarade påven Franciskus, så vandrar vi planlöst omkring. ”Ett sätt som vi kan uttrycka det på är att säga att när vi syndar så ’vänder vi oss bort från Gud’. Det betyder att syndaren bara ser sig själv och låtsas att hon inte behöver något annat än sig själv eftersom synden alltid skapar ett allt större avstånd mellan oss själva och Gud vilket till slut blir till en avgrund. Men Jesus är den Gode Herden som letar efter oss och inte ger upp innan han har funnit oss, vilket vi läser om i Evangeliet (Luk 15:4-6). Han återuppbygger bron som för oss tillbaka till Fadern och låter oss återupptäcka vår värdighet som Guds barn. Genom att offra sitt liv så har han försonat oss med Fadern och gett oss evigt liv (jf. Joh 10:15).”

”’Låt försona er med Gud!’ (2 Kor 5:20). Detta är aposteln Paulus uppmaning till de första kristna i Korinth och den genljuder än idag med samma kraft för var och en av oss. Låt oss försonas med Gud! Detta Barmhärtighetens Jubelår är ett tillfälle till försoning för alla. Många människor skulle vilja försonas med Gud men vet inte hur de ska göra det. Andra känner sig inte värdiga och andra vill inte erkänna det ens för sig själva. Den kristna gemenskapen kan och måste uppmuntra människor som känner denna längtan att uppriktig omvända sig till Gud. Särskilt alla dem som utför ’försoningens tjänst’ (2 Kor 5:18) är kallade att bli den Helige Andes följsamma redskap för ’där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.’ (Rom 5:20). Må ingen förbli långt bort från Gud på grund av hinder som människor har satt upp! Och detta gäller även, vilket jag särskilt betonar, för biktfäder. Snälla, sätt inte upp hinder för människor som vill försonas med Gud! Biktprästen måste vara en fader! Han agerar å ’Gud Faderns’ vägnar. Biktfadern måste välkomna de människor som kommer till honom och hjälpa dem att vandra denna försoningens väg. Det är en så vacker tjänst,” fortsatte påven. ”Biktstolen är ingen tortyrkammare, den är inget förhörsrum. Nej, det är där som Fadern själv välkomnar och förlåter oss! Låt oss alla försonas med Gud! Detta Heliga År är en god tid att återupptäcka vårt behov av Faderns omsorg och närhet och att återvända till honom av hela vårt hjärta.”

”När ni har fått erfara denna försoning med Gud kan ni upptäcka behovet av andra former av försoning i familjer, i relationer, i församlingar och i sociala och internationella relationer. Någon sa till mig för några dagar sedan att det finns fler fiender än vänner i världen, och jag tror att han har en poäng. Men nej, vi måste bygga försoningens broar även bland oss själva med början i vår egen familj. Hur många bröder har inte råkat i bråk och skilts åt över ett arv? Så får det inte gå till! Det här är ett år då vi får försonas med Gud och med varandra! Försoning är svaret även på vårt tjänande av andra människor genom att erkänna de grundläggande mänskliga rättigheter och säkerställa att de är tillgängliga för alla.”

”Vi tar därför emot Guds inbjudan till försoning, till att bli nya skapelser, och vi kan sedan få utstråla denna barmhärtigheten mitt ibland våra bröder, mitt ibland alla folk,” avslutade påven Franciskus.