sociala nätverk:

RSS:

App:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Påven Franciskus \ Aktiviteter

Påven Franciskus tal till diplomatiska kåren om flyktigkrisen och Europa

Påven Franciskus och ambassadörerna - AP

11/01/2016 15:22

På måndagen tog påven Franciskus emot den diplomatiska kåren, för det traditionella mötet i början av året. Påven talade till ambassadörerna som är ackrediterade vid den Heliga Stolen, och gjorde som alltid en översikt över världssituationen, i år med särskild fokus på flyktingfrågan.

Den Heliga Stolen har diplomatiska relationer med 180 stater, och till dessa ska man tillägga även EU, Malteserorden och Palestina, där förbindelserna stärktes med ett avtal i juni 2015. Utav dessa har 86 stater Rom-baserade ambassader. Under det senaste året har den Heliga Stolen även stärkt förbindelserna med Östtimor Chad och Kuwait.

Påven inledde sitt tal med att säga att han gladde sig över att antalet ambassadörer baserade i Rom hade ökat under det senaste året. ”Detta är ett viktigt tecken på det intresse som det internationella samfundet visar för den Heliga Storlens diplomatiska aktiviteter”, sa han och nämnde några nya avtal under det gångna året, inte bara av ekonomisk karaktär, utan även de som syftar till att reglera viktiga aspekter av kyrkans liv och verksamhet i olika länder.

Påven Franciskus första budskap denna morgon var att ”den som säger sig vara en man eller en kvinna som tror på Gud, måste samtidigt vara fredlig, och därmed barmhärtig, eftersom man aldrig kan döda i Guds namn”. Detta hade han sagt i Centralafrikanska Republiken under sin apostoliska resa, och han upprepade det denna morgon. ”Endast en förvrängd ideologisk form av religion kan tro att rättvisa skipas i den Allsmäktiges namn genom att medvetet slakta försvarslösa personer, vilket vi har sett i de brutala terroristattentaten som inträffat under de senaste månaderna i Afrika, Europa och Mellanöstern.”

Påven sa att alla hans apostoliska resor under det gånga året hade haft barmhärtighet som en röd tråd, först till Bosnien och Hercegovina, sen i Bolivia, Ecuador och Paraguay, vidare till Kuba och USA, och slutligen Kenya, Uganda och Centralafrikanska Republiken.

Påven talade sen om Familjemötet i Philadelphia, där han liksom under familjesynoden i Vatikanen, hade bekräftat familjens centrala roll i samhället, och han påpekade att familjen "hotas av växande ansträngningar från vissa att omdefiniera själva äktenskapet som institution, på grund av relativismen, av att man odlar det kortlivade, och av bristen på att vara öppen för livet”.

Påven sa att rädslan hos unga för det definitiva engagemanget som krävs i en familj, och de äldre familjemedlemmarna som försummas och blir övergivna, är två trender som måste bekämpas, med en känsla av ansvar för den andra. Detta ansvar föds i familjen och sprids därifrån i samhället. ”Familjerna måste vägra att låta tröttheten och förbittringen slå rot, och i stället ge plats för dialogen, som är det bästa motgiftet mot den utbredda individualismen i dagens kultur. Och det är i denna individualistiska anda som likgiltigheten mot våra nästa gror, individualismen gör att man ser på dem i rent ekonomiska termer, och den leder till rädda och cyniska människor.

Men det var inte familjen utan främst flyktingkrisen i världen som påven talade om denna morgon, i sitt 8 sidor långa tal. Han utgick från bibeln, som, som han sa, är en historia om mänskligheten på väg.

Påven sa att vi måste ”övervinna den oundvikliga rädslan som är förknippad med denna massiva flyktingvåg i världen, som främst berör Europa, men även olika regioner i Asien och Nord- och Centralamerika.”

”Mänsklighetens historia består av otaliga förflyttningar, ibland påverkas rätten att fritt välja att förflytta sig, och dikteras av yttre omständigheter, som leder till att personer, ofta i desperation, söker efter en plats att leva på i fred och med värdighet.”

Påven nämnde flykt från förfärliga krig och förföljelser, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, eller migration på grund av politisk eller social instabilitet, som gör det omöjligt att leva i hemländerna. Han sa att flykten även beror på extrem fattigdom och svält, på oförmåga att försörja sina familjer, en hopplös misär eller effekterna av klimatförändringar och extrema väderförhållanden.

”Det gör ont att se att dessa migranter faller utanför det internationella systemet för beskydd som stärkts av internationella avtal.”

Påven sa att trenden är en effekt av ”avfallskulturen”, där man värderar vinst och konsumtion högre än människor, och han varnade för att tragedierna blir en del av en normaliseringsprocess, som gör oss härdade och okänsliga för de utsattas behov: ”Vi är likgiltiga för alla typer av avfall, de som inte behövs, äldre, ofödda barn och sjuka. Vi är likgiltiga inför familjer som lider hunger och undernäring.”

Påven sa att den Heliga Stolen förlitar sig på FN som har kallat till möte i maj, och vars mål är att placera personen och den mänskliga värdigheten i centrum för varje humanitär insats. ”Ingen får försummas och glömmas bort, inga ytterligare liv får offras på grund av bristande resurser, eller framförallt av politisk ovilja och de mäktigas strategiska arrogans.”

Här kom påven in på människohandel, vilket är en följd av flyktingkrisen. I FN:s rapport om flyktingsituationen läser vi att 2/3 av flyktingstömmen regleras av internationell brottslighet, och att 1/3 av mindre lokala brottsliga organisationer. Flyktinghandeln är den fjärde största handeln i världen ur ekonomiskt perspektiv, efter narkotika, vapen och prostitution.

”Där den regelbundna migrationen är omöjlig, tvingas flyktingarna vända sig till människosmugglare, trots att de är medvetna om att det innebär en risk att förlora allt, ägodelar, värdighet och till och med livet”, sa påven och vädjade om andra lösningar, och ett slut på människohandeln som gör människor till handelsvaror, och där maffian i olika länder är inblandad.

Många av flyktingarna hade aldrig velat lämna sina hemländer, om de inte hade tvingats till det. Bland dessa finns många kristna som i stort antal har tvingas överge sina hemländer de senaste åren, trots att de kommer från platser där kristendomen har sin vagga.”

Men vad kan man göra? Påven Franciskus sa att det är mycket man kan göra

för att ”få slut på dessa tragedier och bygga fred, men att det kräver att man tänker om i vanor och praxis som är starkt förankrade, vad gäller frågor som rör vapenhandel, tillhandahållande av råvaror och energi, investeringar, finanspolitik och hållbar utveckling, och även korruption.”

Han talade även om flyktingmottagande, och om ett effektivt stöd för att integrera invandrare i deras mottagarländer. ”Det överväldigande antalet flyktingar som når Europas stränder verkar överbelasta flyktingmottagningen. Många ser Europa som referenspunkt för de värden och rättigheter, som de söker, som en erkänd ledstjärna för mänskligheten. Den nuvarande migrationsvågen verkar undergräva den "humanistiska anda", som Europa alltid har älskat och försvarat.”

Påven uppmanade till att värna om denna värdegrund och dess mänskliga principer, som respekt för varje persons värdighet, samvetsfrihet, ömsesidig subsidiaritet och solidaritet.

”Jag önskar bekräfta min övertygelse om att Europa, med hjälp av sitt stora kulturella och religiösa arv, har möjlighet att försvara människan och finna den rätta balansen mellan det dubbla moraliska ansvaret att skydda sina medborgares rättigheter och att säkerställa att flyktingarna får hjälp och blir mottagna.”

Men påven påminde även om att det inte bara är Europa som tar emot flyktingar utan nämnde särskilt andra länder i närheten av Syrien: ”Libanon där flyktingarna utgör en fjärdedel av befolkningen och Jordanien, vars gränser förblir öppna trots att landet redan hyser hundratusentals flyktingar.”

Påven nämnde vikten av att vara medveten om de kulturella konsekvenser som migrationen innebär: ”Extremism och fundamentalism hittar inte bara en bördig jord, där religionen utnyttjas i maktsyfte, utan även i det vakuum av obefintliga ideal och förlusten av identitet - inklusive den religiösa identiteten - som vi ser dramatiska tecken på i den så kallade västvärlden.”

Må den heliga barmhärtighetens jubelår vara anledning till dialog och försoning, avslutade påven och försäkrade om att den Heliga Stolen aldrig upphör att sprida sitt fredsbudskap till jordens ändar, och han försäkrade om statssekretariatets vilja att samarbeta med världens länder i detta.

”Jag är säker på att detta jubelår kommer att bli ett gynnsamt tillfälle för att hjärtan som är kalla av likgiltighet besegras av barmhärtighetens värme, Guds dyrbara gåva.”

11/01/2016 15:22