Elisabeth Hesselblad

Den 24 april 1957 dog moder Elisabeth Hesselblad, som grundat Birgittasystrarnas orden i Rom.

Maria Elisabeth Hesselblad föddes i Fåglavik i Västergötland och hon var den första bland tretton syskon. Familjen var djupt religiös och Elisabeth fick som barn uppleva den väckelserörelse som då drog fram i Sverige.

Redan vid 12-årsåldern började hon besväras av magsår, ett lidande som skulle följa henne livet ut. Men hon klagade inte över det, utan gjorde allt för att hjälpa familjen som levde under svåra ekonomiska förhållanden.  Hon begav sig till Amerika i hopp om att finna arbete. Men det började illa och hon måste tas in på sjukhus. Hon kom nu i direkt kontakt med många lidande människor, något som drev fram en önskan i henne att i framtiden ägna sig åt de sjuka. Hon började utbilda sig till sjuksköterska vid Rooseveltsuniveristetet i  New York, där hon även kom i kontakt med människor ur olika religioner. I klosterbiblioteket läste hon en bok om katolsk nattvardsuppfattning, att nattvarden verkligen är Kristi kropp och blod. Förvånad utbrast hon den gången: ”Men detta har jag ju redan trott sedan jag var barn!”

Särskilt betydelsefull blev kontakten med en jesuitfader som även var chef vid observatoriet i Georgtown. Under hans ledning fördjupade hon sig i den katolska tron och 1902 konverterade hon till katolicismen.

I sitt arbete som privatsköterska blev Elisabeth god vän med en familj som efter en tid bjöd henne på en resa till Rom. Under en färd i hästdroska kom man då förbi Farnesetorget, där Birgittakyrkan ligger. Elisabeth reste sig då upp bestört: ”Huset” ropar hon ”det är ju Birgittas hus”.. Hon känner igen huset från sina tidigare visioner och hon rusar in i den lilla kyrkan, som är en del av huset där den heliga Birgitta levde och där hon dog 1373. Inne i kyrkan fick Elisabeth en vision; hon hörde en röst som sa: ”Det är här jag vill att du ska tjäna mig”.

Den heliga Birgittas hus tillhörde då karmelitsystrarna. Väl tillbaka i USA skrev Elisabeth till dem och bad om att få komma och bo hos den som ”Birgittas dotter”.

Men nu försämrades hennes magsår. Nära döden skrev hon ett nytt brev till karmelitsystrarna och bad att få komma och dö i Birgittas hus. Hon fick snart svar med löftet: den sjuka dotterns plats är i moderhuset.

Så kom hon åter till Rom, året var 1904, och när hon stod i fönstret ut mot Farnesetorget, var det samma bild som hon mindes från en vision hon fick när hon var barn. I Rom mötte hon nu sin stora livsuppgift. Hon dog inte utan hon började smida högtflygande planer. Hon skulle upprätta ett Birgittinerkloster här i Birgittas hus. Hon började som novis hos karmelitsystrarna och när hon sedan vigdes till nunna skedde det efter många förhandlingar och påvens hjälp i den birgittinska dräkten.

Syster Elisabeth ville nu bygga upp en ny gren av Birgittinerorden och började med hjälp av några systrar från England. Nu kom en tid av resor. Hon besökte birgittinerklostren som fanns spridda ute i världen.

I Sverige rådde klosterförbud men när man firade 550-årsdagen av den heliga Birgittas död inbjöds Elisabeth och hennes systrar. Med hjälp av den katolska biskopen i Sverige köpte de nu ett hus i Djursholm för att göra ett katolskt vilohem.

1931 lyckas Elisabeth köpa tillbaka Birgittas hus i Rom som nu blev moderhus för den svenska grenen av Birgittinerorden.

Under de svåra krigsåren blev klostret en ovärderlig tillflykt för många judar som sökte hjälp under Hitlers förföljelse.

Vår Herre valde en protestantisk flicka att arbeta för ekumeniken som redan fötts i den heliga Birgittas hjärta.

Såhär skrev Johannes Paulus II om moder Elisabeth: ”Även hon kom till Rom och till katolicismen och hon grundade Birgittasystrarnas nya gren med en klar ekumenisk tendens”. Tanken på försoning och kyrklig enhet skulle efter henne fortsätta i hennes arv till medsystrarna.

Moder Elisabeths hälsotillstånd försämrades nu dag för dag och systrarna som vakade hos henne sa: ”Hon klagade aldrig, hon led som bara heliga människor kan lida: i kärlek, bön, offervillighet och tysthet”. Dessa ord kan vi idag läsa i systrarnas krönika den 30 april 1957, några få dagar efter hennes död.

I Birgittaklostrets trädgård finner vi hennes grav inbyggd i muren bakom kyrkans högaltare. Där sätter systrarna dagligen nya blommor och där känner de att hon fortfarande finns bland dem.

Elisabeth Hesselblad saligförklarades den 9 april år 2000.