sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:
Vatikanradion

Hemsida / Kyrka

Påven Franciskus: ”Skilsmässa är kärlekens misslyckande – och vi måste vägleda och vandra med dem som misslyckas”


(28.02.2014) Påven Franciskus firade mässan i kapellet i sitt residens Casa Santa Marta i Vatikanen på fredagsmorgonen den 28:e februari, och i sin predikan utifrån dagens bibelläsningar fokuserade han på äktenskapets skönhet och påpekade att Kyrkan måste vägleda – inte fördöma – dem som upplever misslyckande i det äktenskapliga livet. Han förklarade att Kristus är Kyrkans brudgum och att man därför inte kan förstå den ene utan den andra.


Den Helige Fadern varnade också för att ge efter för frestelsen att vara särskilt spetsfundig i frågor som gäller äktenskapet. Fariséerna, noterade han, ställer i dagens evangelium (Mark 10:1-12) Jesus inför problemet med skilsmässa och deras metod är ”hårklyveriets” – är detta lagligt eller inte?


”Det handlar alltid om det enskilda fallet. Och detta är fällan, vid sidan av hårklyveriet, sättet att tänka och agera med advokatyr, alltid samma fälla: för folket, för oss, och för Gud, alltid. ’Men är det lagligt att göra så här? Att skilja sig från sin fru?’ Och Jesus svarade genom att fråga dem vad Lagen säger och sedan förklara varför Mose hade utformat Lagen som han hade gjort. Men han stannar inte där. Utifrån det presenterade fallet går han till problemets kärna och här direkt tillbaka till skapelsen. Denna Herrens hänvisning är så vacker: ’Men vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett.’”


Franciskus fortsatte med att säga: ”Herren hänvisar till skapelsens mästerverk” vilket alltså är den mänskliga personen, skapad som man och kvinna. Gud hade sagt att han inte ville att mannen skulle vara ensam utan ha en följeslagare på vägen och ögonblicket när Adam möter Eva beskrev påven som ”kärlekens början: ett par som gick framåt som ett”. Herren, menade han vidare, för alltid det spetsfundiga tänkandet tillbaka till ursprunget av uppenbarelsen, men det stannar inte där:


”Herren tar denna kärlek i skapelsens mästerverk som exempel i sin förklaring av den kärlek Han hyser för sitt folk. Och för att gå vidare: när Paulus behöver förklara Kristi mysterium gör han det genom en relation, genom att referera till Herrens brud: eftersom Kristus är gift, Kristus var gift, Han gifte sig med Kyrkan, med sitt folk. Som Fadern hade gift sig med Israels folk så gifte sig Kristus med sitt folk. Detta är berättelsen om kärleken, detta är historien om skapelsens mästerverk – och inför denna kärlekens väg, denna bild, misslyckas spetsfundigheterna och blir sorgliga. När detta med att lämna sin far och sin mor och förenas med en kvinna, och gå vidare på det sättet... när den kärleken misslyckas – för den misslyckas många gånger – måste vi kunna känna smärtan av detta misslyckande, och vi måste vägleda de människor som har upplevt detta misslyckande i sin kärlek. Fördöm inte. Vandra med dem – och använd inte deras situation för att utveckla spetsfundigheter.”


Påven Franciskus sade också att dagens evangelium uppmuntrar oss att reflektera över denna ”kärlekens plan, denna kärlekens resa in i det kristna äktenskapet som Gud har välsignat som mästerverket i sin skapelse, en välsignelse som aldrig har tagits bort. Inte ens ursynden har förstört den. När vi tänker på detta kan vi se kärlekens skönhet, hur vackert äktenskapet är, hur vacker familjen är, hur vacker denna resa är och hur mycket kärlek som också vi måste ha, hur nära vi måste vara våra bröder och systrar som i livet har haft den olyckan att de har upplevt misslyckande i kärleken.”


Den Helige Fadern återvände till den Helige Paulus och underströk skönheten i den kärlek ”som Kristus har till sin brud, Kyrkan”:


”Här måste vi också vara försiktiga så att inte denna kärlek misslyckas: det ligger en fara i att tala om en ’ungkarls-Kristus’: Kristus gifte sig med Kyrkan. Man kan inte förstå Kristus utan Kyrkan, man kan inte förstå Kyrkan utan Kristus. Detta är det stora mystieriet i skapelsens mästerverk. Må Herren ge oss all den nåd vi behöver för att förstå det och också all nåd vi behöver för att aldrig falla in i de spetsfundigheter som fariséerna, de laglärda, gav uttryck för.”