sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:
Vatikanradion

Hemsida / Kyrka

"Han blev fattig för att berika oss med sin fattigdom"


(04.02.2014) Påven Franciskus har skrivit sitt första fastebudskap, med vilket han vill förbereda kyrkan för fastetiden. Fokus i budskapet är fattigdomen, och påven reder ut begreppet fattigdom. Vad är Kristi fattigdom? Hur blir vi rika på Kristi fattigdom? När är vi fattiga och när är vi rika? Påven skiljer på materiell, moralisk och andlig fattigdom, och talar om de kristnas uppgift att efterlikna Kristus i bemötandet av dessa. Han uppmnar de troende till att gå utöver allmosor som får oss att känna oss fromma och altruistiska. "Jag misstror allmosor som inte kostar och smärtar" skriver han.


Hela påvens fastebudskap 2014:


Kära bröder och systrar,

med anledning av fastan, vill jag erbjuda några tankar, som kan tjäna till personlig och gemensam omvändelse. Jag hämtar inspiration ur aposteln Pauli ord: "Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom." (2 Kor 8:9). Aposteln riktar sig till de kristna i Korinth för att uppmuntra dem att vara generösa i sin hjälp till de behövande troende i Jerusalem. Vad säger apostelns ord till oss kristna idag? Vad betyder en inbjudan till ett fattigt liv, i den evangeliska bemärkelsen?

Kristi nåd

Först av allt, berättar den om Guds stil. Gud uppenbarar sig inte med hjälp av makt och världslig rikedom, utan i svaghet och fattigdom: ”fast han var rik, avstod han från allt och antog en tjänares gestalt för vår skull...”. Kristus, Guds evige Son, ett i makt och härlighet med Fadern, valde att vara fattig, han kom bland oss, närmade sig var och en av oss, han avstod från sin härlighet och uttömde sig själv så att han kunde likna oss på alla sätt” ( jfr Fil 2:07 , Heb 4:15). Guds inkarnation är ett stort mysterium! Anledningen till denna är Guds kärlek, en kärlek som är nåd, generositet, längtan efter närhet, och som inte tvekar att offra sig i självutgivelse. Caritas, kärleken är att dela den älskades öde. Kärlek likställer, den skapar jämställdhet och bryter ner murar och avstånd. Gud gjorde det med oss. ”Jesus arbetade med mänskliga händer, tänkte med mänsklig intelligens, handlade med mänsklig vilja och han älskade med ett mänskligt hjärta. Född av Jungfrun Maria, blev han verkligen en av oss, lik oss i allt utom i synden” (Gaudium et Spes, 22).

Syftet med Jesu fattigdom var inte fattigdomen i sig, utan - som den helige Paulus säger - " ... för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom” Detta är inte en ordlek, en effektiv slogan! Det är en sammanfattning av Guds logik, kärlekens logik, inkarnationens och korsets logik. Gud lät inte frälsningen falla ner över oss från ovan, som allmosor från dem som ger en del av sitt överskott med en känsla av altruism och fromhet. Detta är inte Kristi kärlek! När Jesus stiger ned i floden Jordans vatten och låter Johannes Döparen döpa honom, gör han det inte för att han är i behov av ånger och omvändelse; han gör det för att vara bland människorna som behöver förlåtelse, bland oss syndare, för att ta bördan av våra synder på sig. På det sättet valde han att trösta oss, rädda oss och befria oss från vårt elände. Det är slående att aposteln säger att vi blev fria, inte genom Kristi rikedomar utan genom hans fattigdom. Ändå är Paulus väl medveten om "Kristi outgrundliga rikedomar” (Ef 3:8), att han är "arvinge till allt" (Heb 1:2).

Så vad är denna fattigdom med vilken Kristus befriar oss och berikar oss? Det är just hans sätt att älska oss, hans sätt att vara vår nästa, precis som den barmhärtige samariten med mannen som lämnats halvdöd vid vägkanten (jfr Luk 10:25ff). Det som ger oss verklig frihet, sann frälsning och sann lycka är hans medlidande, innerliga och solidariska kärlek. Kristi fattigdom som berikar oss är hans inkarnation och bärande av våra svagheter och synder som ett uttryck för Guds oändliga nåd till oss. Kristi fattigdom är den största skatten: Jesus är rik på gränslöst förtroende för Gud Fadern, på sättet att ständigt anförtro sig till honom, på önskan att alltid och bara göra Faderns vilja och ge honom ära. Jesus är rik på samma sätt som ett barn som känner sig älskat och som älskar sina föräldrar, utan att för ett ögonblick ifrågasätta deras kärlek och omsorg. Jesu rikedom ligger i att han är Sonen, hans unika relation med Fadern är den fattige Messias suveräna privilegium. När Jesus ber oss att ta på oss hans "ok som är lätt", ber han oss att berikas av hans "fattiga rikedom" och hans "rika fattigdom", att dela hans sonskap och broderliga anda, för att bli söner och döttrar i Sonen, bröder och systrar i den förstfödde Brodern (jfr Rom 8:29).

Det har sagts att det enda sorgliga är att inte vara helgon (L. Bloy). Vi kan också säga att det bara finns en verklig slags fattigdom: att inte leva som Guds barn och bröder och systrar i Kristus.

Vårt vittnesbörd

Vi kanske tror att detta ”sätt” att vara fattig på var Jesu sätt, medan vi som kommer efter honom kan rädda världen med mänskliga resurser. Så är det inte. I varje tid och på varje plats fortsätter Gud att rädda mänskligheten och världen genom Kristi fattigdom. Kristus gör sig fattig i sakramenten, i sina ord och i sin kyrka, som är ett fattigt folk. Guds rikedom kan inte passera genom vår rikedom, men alltid och uteslutande genom vår personliga och gemensamma fattigdom, besjälad av Kristi Ande.

I vår Mästares efterföljd är vi kristna kallade att bemöta våra bröders och systrars fattigdom, att beröra den, för att göra den vår egen och vidta konkreta åtgärder för att lindra den. Misär är inte samma sak som fattigdom: misär är fattigdom utan tro, utan stöd, utan hopp.

Det finns tre typer av misär: materiell, moralisk och andlig. Materiell misär är vad som normalt kallas fattigdom, och den drabbar dem som lever under förhållanden som motsätter sig den mänskliga värdigheten: de som saknar grundläggande rättigheter och behov som mat, vatten, hygien, arbete och möjlighet att utvecklas och växa kulturellt. Som svar på denna misär, erbjuder Kyrkan sin hjälp. Kyrkans diakoni vill bemöta dessa behov och hela dessa sår som vanställer mänsklighetens ansikte. I de fattiga och utstötta ser vi Kristi ansikte, genom att älska och hjälpa de fattiga, älskar och tjänar vi Kristus. Våra ansträngningar vill även bidra till att kränkningarna av den mänsklig värdigheten upphör, diskrimineringen och övergreppen i världen, som ofta är orsaken till misären. När makt, lyx och pengar bli idoler, har de företräde framför behovet av en rättvis fördelning av välståndet. Samvetena måste därför omvändas till rättvisa, jämlikhet, enkelhet och att dela med sig.

Inte mindre oroande är den moraliska misären, som består av att vara syndens och lasternas slavar. Hur mycket lider inte familjer av att en av deras medlemmar - ofta en ung människa - är beroende av alkohol, droger, spel eller pornografi! Hur många människor har inte förlorat meningen med livet eller sina framtidsutsikter, hur många har inte förlorat hoppet! Hur många är inte de som störtar ner i denna fattigdom genom orättvisa samhällsförhållanden och arbetslöshet, bestulna på sin värdighet som familjeförsörjare, och genom bristen på lika tillgång till utbildning och hälsovård. I dessa fall kan moralisk misär betraktas som självmord. Denna typ av misär, som även orsakar ett ekonomisk fördärv, är alltid kopplat till den andliga misär vi upplever när vi vänder oss bort från Gud och förkastar hans kärlek. Om vi tror att vi inte behöver Gud, som når ut till oss genom Kristus, för att vi tror att vi kan klara oss på egen hand, är vi på väg mot undergång. Endast Gud kan rädda och befria oss.

Evangeliet är det verkliga motgiftet till andlig misär: vart vi än går, är vi kallade som kristna att förkunna den befriande nyheten att det är möjligt att få sina synder förlåtna, att Gud är större än vår egen skuld, att han fritt älskar oss hela tiden och att vi är skapade till gemenskap och evigt liv. Herren ber oss att vara glada budbärare av detta budskap om nåd och hopp! Det är spännande att uppleva glädjen i att sprida dessa goda nyheter, att dela skatten som anförtrotts oss, trösta brustna hjärtan och erbjuda hopp till våra bröder och systrar som lever i mörker. Det innebär att följa och efterlikna Jesus, som sökte upp de fattiga och syndarna som en herde som kärleksfullt söker sitt förlorade får. Tillsammans med Jesus, kan vi modigt öppna nya vägar för evangelisationen och främjandet av mänskligheten.

Kära bröder och systrar, må kyrkan denna fastetid vara redo att vittna för alla dem som befinner sig i materiell, moralisk och andlig misär, om Gud Faders barmhärtiga kärlek, beredd att omfamna alla i Kristus. Vi kan göra det genom att efterlikna Kristus som blev fattig och berikade oss genom sin fattigdom. Fastan är en passande tid för självförnekelse, vi gör klokt i att fråga oss vad vi kan ge upp för att hjälpa till och berika andra genom vår egen fattigdom. Vi får inte glömma att verklig fattigdom gör ont: självförnekelse utan denna dimension av botgöringen är inte giltig. Jag misstror allmosor som inte kostar och smärtar.

Tack vare den Helige Ande kan var och en bli fattig men göra många rika och utan att ha något ändå äga allt (jfr 2 Kor 6:10). Må Han hjälpa oss att behålla våra intentioner och öka vår uppmärksamhet och vårt ansvar för mänsklig misär, så att vi kan vara barmhärtiga och agera med barmhärtighet. Med denna önskan försäkrar jag om min bön att varje troende och varje kyrklig gemenskap kommer att göra en givande fasteresa. Jag ber er alla att be för mig. Må Herren välsigna er och Vår Fru beskydda er.

Vatikanen , 26 December 2013

Den helige Stefanos dag, diakon och kyrkans första martyr