sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:
Vatikanradion

Hemsida / Kyrka

Påven: Kristna bör ta sin tro på allvar och inte vara ”rosenvattenkristna”


(24.10.2013)Alla döpta är kallade att vandra helighetens väg; man kan inte vara halvvägs kristna. Det sa påve Franciskus vid morgonmässan i Santa Martakapellet. Påven sa att det i vårt liv alltid finns ett före och efter Jesus och underströk att Kristus gör i oss en andra skapelse som vi måste gå framåt med genom vårt sätt att leva.


Före och efter Jesus. Påve Franciskus ägnade sin predikan åt passagen där Paulus talar om frälsningsmysteriet. Aposteln Paulus, sa påven, försöker att förklara detta för oss genom logiken före och efter: före Jesus och efter Jesus. Paulus ser det första som en sophög medan det efteråt är som en ny skapelse. Och han visar oss en väg att leva efter enligt denna logik, före och efter.


Lyssna här: RealAudioMP3 Vi har återskapats i Kristus! Detta som Kristus har gjort i oss är en nyskapelse. Kristi blod har nyskapat oss. Det är en andra skapelse! Om vårt liv först helt och hållet var ett kroppsligt, själsligt, invant i gamla gängor på syndens och orättfärdighetens väg, måste vi ge denna nyskapelse en kraftansträngning att vandra rättfärdighetens och helighetens väg. Använd detta ord: heligheten. Alla vi är döpta: i den stunden gjorde våra föräldrar i vårt namn, för att vi var barn, en troshandling: Jag tror på Jesus Kristus som har förlåtit våra synder. Jag tror på Jesus Kristus!


Denna tro på Jesus Kristus, fortsatte han, måste vi sammanfatta och föra fram med vårt sätt att leva. Och han la till: att leva som kristen är att föra fram denna tro i Kristus, denna nyskapelse. Och med tron föra framåt de verk som denna tro gömmer, helighetens verk. Vi måste föra framåt den första helgelse som vi alla har fått genom dopet.


Lyssna här: RealAudioMP3 Vi är verkligen svaga, och många gånger syndar vi och har brister... Och detta är helighetens väg? Ja och nej! Om du vänjer dig: ’Jag har ett liv som är lite så, men jag tror på Jesus Kristus, men jag lever som jag vill...’ Nej, detta gör dig inte helig; det funkar inte! Det är en motsägelse! Men om du säger: ’Jo jag är en syndare; jag är svag’ och alltid går till Herren och säger: ’Men Herre, du har styrkan, ge mig tron! Du kan hela mig!’ Och i försoningens sakrament låter dig bli helad – ja även våra brister behövs på helighetens väg. Men det är alltid detta: före och efter.


Före Troshandlingen, innan Jesu Kristi mottagande och hans återskapade av oss med sitt blod, sa påven, gick vi på orättfärdighetens väg. Sedan däremot är vi på helighetens väg, men vi måste ta det på allvar! Och, la han till, för att ta det på allvar måste man göra rättfärdiga handlingar genom enkla verk och älska Gud: Gud är alltid den förste! Och sedan göra det som Jesus föreslår oss: hjälpa andra. Dessa verk, påminde påven, är de verk som Jesus har gjort med sitt liv: rättfärdiga verk, återskapande verk. När vi ger att äta till en hungrig, sa han, återskapar vi hoppet genom denne och med andra. Om vi i stället tar emot tron och sedan inte lever efter den, varnade påven, är vi bara kristna i minnet.


Lyssna här: RealAudioMP3 Utan denna medvetenhet om före och efter som Paulus talar om, är inte vår kristenhet till för någon! Och än mer: man går hyckleriets väg. ’Jag är kristen, men jag lever som en hedning’. Ibland säger vi halvvägs kristna som inte tar detta på allvar. Vi är heliga, rättfärdiga och helgade genom Jesu blod. Ta denna helighet och för den framåt! Och de tar det inte på allvar! Ljumma kristna: Men, ja, ja, nej, nej. Lite som våra mammor sa: ”rosenvattenkristna”, inte sant! Lite så... Lite fernissa på katekesen... Men i det inre finns inte en sann konversion. Det är inte Paulus övertygelse: Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i Honom.