sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:
Vatikanradion

Hemsida / Kyrka

Påven: Vi gör inte hågkomsten till ett enkelt minne, Mässan är inte något socialt evenemang


(03.10.2013)När Gud kommer och närmar sig är det alltid fest. Det sa påve Franciskus i morgonmässan i Santa Martakapellet där även kardinalerna i konciliet som nu är samlade i Vatikanen deltog. Påven underströk i sin predikan att man inte får göra hågkomsten av frälsningen till ett minne blott och ett invant evenemang. Mässan, sa påven, är inte ett socialt evenemang utan visar Herrens närvaro bland oss.

Esdra läser lagboken, som man trodde var försvunnen, uppifrån och folket var rört av lycka. Påve Franciskus utgick från dagens första läsning Nehemja 8:1-12 och koncentrerade sin predikan på temat minnet. Guds folk, sa han, mindes lagen, men det var ett vagt minne. Den dagen däremot kom minnet tillbaka och rör hjärtat. De grät av glädje, inte av smärta, sa påven, för att de upplevde närheten till frälsningen.

Lyssna här: RealAudioMP3 Och detta är viktigt inte bara i stora historiska händelser utan i stunder i våra liv: vi behöver alla hågkomsten av frälsningen, alla. Men jag frågar mig: är denna hågkomst och detta minne nära oss eller är det ett lite vagt minne som är diffust, gammalmodigt, lite musealt...det kan bli vagt...Och när minnet inte är nära och när vi inte har den erfarenheten av att ha minnet och hågkomsten nära, görs den om och hågkomsten blir ett enkelt minne.

När hågkomsten blir vag, la påven till, blir det till ett minne blott; men när den är nära blir den till glädje och detta är folkets glädje. Detta, fortsatte påven, utgör en princip för det kristna livet. När hågkomsten och minnet ligger nära gör den två saker: värmer hjärtat och ger oss glädje:

Lyssna här: RealAudioMP3 Och denna glädje är vår styrka. Glädjen av en nära hågkomst. Den invanda hågkomsten däremot fjärmar sig och blir till ett enkelt minne. Och det värmer inte hjärtat och ger oss inte glädjen och ger oss inte styrkan. Detta möte med hågkomsten och minnet är en frälsande händelse, det är ett möte med Guds kärlek som har gjort vår historia och ha räddat oss: det är ett frälsningsmöte. Och det är så fint att bli räddade att man måste fira det.

När Gud kommer och närmar sig, sa påven, är det alltid fest. Och många gånger, konstaterade han, är vi kristna rädda för festen: den här enkla och broderliga festen som är en gåva från Herrens närhet. Livet, sa påven, får oss att fjärma oss från närheten och bara hålla frälsningens minne vid liv, men inte med den levande hågkomsten. Kyrkan, underströk påven, har sin hågkomst. Hågkomsten om Herrens lidande. Det händer även oss, varnade påven, att fjärma denna hågkomst och göra det till ett minne blott och en invand händelse:

Lyssna här: RealAudioMP3 Varje vecka går vi i kyrkan, antingen har någon dött och vi går på begravningen...och detta minne tråkar många gånger ut oss, för att det är inte nära. Det är tråkigt, men mässan omvandlas många gånger till ett socialt evenemang och vi är inte nära Kyrkans hågkomst, att den är Herrens närvaro bland oss. Vi tänker oss denna fina scen från Nehemjas bok: Esdra som bär minnesboken om Israels historia och folket som närmar sig sitt minne och gråter, hjärtat är uppvärmt och glädjefyllt och känner att Herrens glädje är Hans styrka. Och de firar helt enkelt och utan rädsla.

Vi ber Herren, avslutade påven, om nåden att alltid ha Hans hågkomst och minne nära oss, ett nära minne som inte är något invant genom många saker eller fjärmat till ett minne blott.