2018-03-28 08:18:00

Hela påvens katekes - Mässan 14 : Kommunionen


Påven Franciskus fortsätter sin trosundervisning om den heliga Mässan och Eukaristin under onsdagarnas allmänna audienser. Onsdagen den 21 mars talade påven om kommunionen. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt. 

Lyssna här: 

Mässan – 14. Eukaristins liturgi. IV. Kommunionen

Hela mässfirandet, som vi går igenom stund för stund, pekar fram emot kommunionen, alltså att förenas med Jesus. Den sakramentala kommunionen, inte den andliga kommunionen som du kan ta emot hemma genom att säga: ”Jesus, jag skulle vilja ta emot dig andligen”. Nej, den sakramentala kommunionen, med Kristi kropp och blod. Vi firar eukaristin för att näras av Kritus, som ger oss sig själv både i Ordet och i altarets Sakrament för att göra oss lika honom. Det säger Herren själv: ” Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom” (Joh 6:56). Det som Jesus gjorde när han gav sin kropp och sitt blod till sina lärjungar under den sista måltiden, det fortsätter än idag genom prästens och diakonens tjänst, för de är ordinarie kommunionsutdelare, de som delar ut livets bröd och frälsningens kalk till sina bröder och systrar.

Efter att ha brutit det vigda brödet, alltså Jesu kropp, i mässan, visar prästen det för de troende och inbjuder dem att ta del av den eukaristiska festmåltiden. Vi minns de ord som sägs från det heliga altaret: “Se Guds lamm, som borttager världens synder.” Dessa ord är inspirerade av en mening i Uppenbarelseboken: “Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid” (Upp 19:9): ”bröllop” för Jesus är kyrkans brudgum – denna inbjudan kallar oss att erfara en innerlig förening med Kristus, som är en källa till glädje och helighet. Det är en inbjudan som glädjer oss och samtidigt låter oss känna behovet av en samvetsrannsakan i ljuset av vår tro. Å ena sidan ser vi vilket avstånd som skiljer oss från Kristi helighet, men å andra sidan tror vi att hans blod har ”utgjutits för syndernas förlåtelse”. Vi har alla förlåtits i dopet, och vi har förlåtits eller skall förlåtas varje gång vi närmar oss botens sakrament. Och glöm inte att Jesus alltid förlåter. Jesus tröttnar inte på att förlåta. Det är vi som tröttnar på att be om förlåtelse. Just med tanke på detta blods frälsande egenskaper utropar kyrkofadern Ambrosius: “Jag som alltid syndar, behöver alltid ha tillgång till medicinen” (De sacramentis, 4, 28: PL 16, 446A). I denna tro riktar också vi vår blick till Guds lamm som borttager världens synder och åkallar honom: ”Herre, jag är icke värdig att du går in under mitt tak, men säg blott ett ord, så blir min själ helad”. Detta säger vi i varje mässa.

Om det är vi som går i procession fram till altaret för att ta emot kommunionen, är det i verkligheten Kristus som kommer oss till mötes för att göra oss lika sig. Det är ett möte med Jesus! Att näras av eukaristin är att låta sig förvandlas till vad vi tar emot. Kyrkofadern Augustinus hjälper oss förstå vad det handlar om, när han talar om det ljus han fick när han hörde Kristus säga till honom: ”Jag är de storas föda. Väx, och du skall äta mig. Och det skall inte vara du som förvandlar mig till dig, som ditt kötts mat; du skall förvandlas till mig” (Bekännelser 7,10,16). Varje gång vi tar emot kommunionen blir vi allt mer lika Jesus, vi förvandlas allt mer till Jesus. Så som brödet och vinet förvandlas till Herrens kropp och blod, så förvandlas de som tar emot dem i tro till en levande eukaristi.När prästen delar ut eukaristin säger han: “Kristi kropp”, och du svarar: ”Amen”, vilket innebär att du erkänner den nåd och det engagemang som behövs för att bli Kristi kropp. För när du tar emot eukaristin blir du Kristi kropp. Kommunionen förenar oss med Kristus och skiljer oss från vår egoism. Kommunionen öppar oss och förenar oss med alla dem som är ett i honom. Detta är kommunionens under: vi blir vad vi tar emot!








All the contents on this site are copyrighted ©.