2018-03-17 09:40:00

Hela påvens katekes - Mässan 13 : “Fader vår” och brödsbrytelse - Lyssna


Påven Franciskus fortsätter sin trosundervisning om den heliga Mässan och Eukaristin under onsdagarnas allmänna audienser. Onsdagen den 14 mars talade påven om bönen fader Vår. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt. Lyssna här:

Mässan – 13. Eukaristins liturgi. III. “Fader vår” och brödsbrytelse

Under sin sista måltid tog Jesus brödet och vinets kalk, prisade och tackade Gud, och sedan vet vi att han “bröt brödet”. Denna gest motsvaras i mässans eukaristiska liturgi av brödsbrytelsen, som föregås av den bön som Herren lärt oss, ”Fader vår”.

Och så inleds kommunionsriterna, som förlänger den eukaristiska bönens lovprisning och bön med att man tillsammans ber “Fader vår”. Detta är inte bara en av alla de olika kristna bönerna, det är Guds barns bön: det är den stora bön som Jesus har lärt oss. ”Fader vår” överlämnas till oss när vi döpts, och låter det sinnelag råda hos oss som också fanns hos Kristus Jesus. När vi ber Fader vår, ber vi så som Jesus bad. Det är den bön som Jesus har författat, och han har lärde oss den, när hans lärjungar sade: “Mästare, lär oss att be så som du ber”. Det är underbart att be som Jesus! Vägledda av hans ord vågar vi tala till Gud och kalla honom ”Fader”, för vi är pånyttfödda som hans barn genom vatten och Helig Ande (jfr Ef 1:5). Sanningen är att ingen kan kalla honom helt familjärt ”Abbà” – ”Fader” – utan att ha avlats av Gud, utan Andens inspiration, som Paulus lär oss (jfr Rom 8:15). Vi måste tänka att ingen kan kalla honom ”Fader” utan Andens inspiration. Ofta säger folk ”Fader vår” utan att veta vad de säger. Ja, han är Fadern, men känner du när du säger det att han är  din Fader, mänsklighetens Fader, Jesu Kristi Fader? Har du en relation till denne Fader? När vi ber “Fader vår”, skapar vi en kontakt med Fadern som älskar oss, men det är Anden som ger oss denna kontakt, denna känsla av att vara Guds barn.

Vilken annan bön än den som Jesus har lärt oss kan förbereda oss för den sakramentala kommunionen med honom? Förutom i mässan ber man ”Fader vår” morgon och kväll i morgonbönen laudes och i vespern, så att inställningen av barnaskap gentemot Gud och av syskonskap gentemot mästan bidrar till att ge våra dagar en kristen form.

I Herrens bön – i “Fader vår” – ber om “vårt dagliga bröd”, och där kan vi skymta en särskild hänvisning till det eukaristiska brödet, som vi behöver för att leva som Guds barn. Vi ber också att Gud skall ”förlåta våra skulder”, och för att vara värdiga att ta emot Guds förlåtelse lovar vi att själva förlåta dem som står i skuld till oss. Och det är inte lätt. Det är inte lätt att förlåta dem som har förorättat oss; det är en nåd vi måste be om: “Herre, lär mig att förlåta så som du har förlåtit mig”. Det är en nåd. Med våra egna krafter kan vi inte göra det: att förlåta är en nåd från den Heliga Anden. Medan ”Fader vår” så öppnar vårt hjärta för Gud, hjälper den oss också att älska våra syskon. Till sist ber vi också Gud att ”frälsa oss ifrån ondo”, att rädda oss från det onda som skiljer oss från Honom och från våra syskon. Det är lätt att förstå att detta är böner som är lämpade att förbereda oss för den heliga kommunionen (jfr Allmän introduktion till det romerska missalet, 81).

Det vi om i “Fader vår” förlängs av prästens bön som i allas namn ber: “Ja, fräls oss, Herre, från allt ont, och ge oss fred i våra dagar”. Och sedan får det ett slags sigill i fridshälsningen: först ber man Kristus att hans frids gåva (jfr Joh 14:27) – som är så olik världens fred – skall låta kyrkan växa i frid och enhet efter hans vilja; när vi sedan konkret utväxlar en fridshälsning, uttrycker vi “kyrkans gemenskap och ömsesidg kärlek innan vi tar emot kommunionens sakrament” (Allmän introduktion till det romerska missalet, 82). I den romerska riten har fridshälsningen alltid placerats före kommunionen och syftar på den eukaristiska kommunionen. Som Paulus säger, kan man inte ta del av det enda bröd som gör oss till en kropp i Kristus utan att erkänna att vi fått frid av syskonlig kärlek (jfr 1 Kor 10:16-17; 11:29). Kristi frid kan inte slå rot i ett hjärta som är oförmöget att leva i broderskap och att återskapa den när den sårats. Det är Herren som ger friden: han ger oss nåden att förlåta dem som förorättat oss.

Fridsgesten följs av brödsbrytelsen, som i fornkyrkan gav namn åt hela eukaristifirandet (jfr Allmän introduktion till det romerska missalet, 83; Katolska kyrkans katekes, 1329). Brödsbrytelsen utfördes av Jesus under hans sista måltid, och var den gest som gjorde att lärjungarna kunde känna igen honom efter att han återuppstått. Kom ihåg lärjungarna i Emmaus, som talade om mötet med den uppståndne och berättade “ hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet” (jfr Luk 254:30-31,35).

Det eukaristiska brödet bryts medan man åkallar “Guds lamm”, vilket är vad Johannes Döparen kallade Jesus, han “som tar bort världens synd” (Joh 1:29). Den bibliska bilden av lammet talar om återlösningen (jfr 2 Mos 12:1-14; Jes 53:7; 1 Pet 1:19; Upp 7:14). I det eukaristiska brödet, som bryts för att världen skall leva, känner den bedjande församlingen igen Guds sanna lamm, Kristus återlösaren, och ber honom: ”Förbarma dig över oss... ge oss din frid”.

”Förbarma dig över oss”, ”ge oss din frid” är böner, efter ”Fader vår” och brödsbrytelsen, hjälper oss att förbereda vår själ för att ta del av den eukaristiska måltiden, som är en källa till gemenskap med Gud och våra syskon.

Låt oss inte glömma denna stora bön, den som Jesus har lärt oss, och som är den bön med vilken han bad till Fadern. Och denna bön förbereder oss för kommunionen.

 








All the contents on this site are copyrighted ©.