sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Fokus \ Katolsk tanke

Om att fasta under fastan

bröd - REUTERS

16/03/2018 18:12

Fastan uppmanar till bön, fasta och  allmosor och påven Franciskus påminner oss om att: ”Att fasta blir mer fruktbart när de åtföljs av konkreta uttryck för kärlek till vår nästa, särskilt de som har det mest svårt.”

Påven Franciskus talade i början av fastan om hur det rör sig om en tid för ånger och bot, även förödmjukelser, men att dessa inte i sig är målet”, vilket man självupptaget kan fastna i att tro. ”Målet är att uppstå med Kristus, att födas på nytt uppifrån”.

Påven uppmanade till att gå fastan till mötes med öppet hjärta, för Gud ser inte bara på de yttre handlingarna utan på hur hjärtat är motiverat att föra det du gör, dvs hur mycket kärlek du lägger i dina handlingar.

”Vi känner alla till frestelserna omkring oss”, sa påven, och manade till att ansträngningen att gå genom öknen, med alla dess prövningar frestelser, illusioner och hägringar, måste göra vårt hopp starkare och mer rotat.”

Bön, allmosor och fasta är alltså de tre uppmaningarna under fastetiden. Just att fasta, att avstå från en viss föda och undvika överflödiga mängder är något som flera helgon har praktiserat och uppmanat till. Fasta är dock inte att vara utan mat en viss tid. Det är att banta, eller svälta Att fasta är att avhålla sig från mat av ett andligt syfte.

Den helige Symeon teologen sa: "Låt oss tänka på fördelarna med fasta ... Den läker våra själar och kan blidka köttets feber och impulser, minska dåligt humör, driva bort trötthet, väcka iver, återställa sinnets renhet och befria oss från onda tankar. Att fasta kan kontrollera lösa tungor, beskydda gudsfruktan och hindra oss från att yttra tomma och korrupta ord. Att fasta hjälper till att vaka över blicken, och lyfta den, istället för att låta den ströva omkring hit och dit. Att fasta lär oss att se på oss själva och uppmärksamma fel och brister. Att fasta skingrar syndens andliga mörker och lyfter bort själens slöja, precis som solen driver bort dimman. Att fasta ger oss möjligheten att se Kristi andliga luft, Solen som aldrig går ner, eller upp, utan lyser i evighet. Att fasta, hjälpt av att vaka, gör det hårdaste hjärta mjukt. Där en gång berusningens ångor rådde, fylls samvetsrannsakans fontäner. Jag bönfaller er, mina bröder, att var och en av er strävar efter att detta ska ske! När det sker kan vi omgående, med Guds hjälp, vandra genom ett hav av passioner och frestelsernas vågor som har orsakats av en grym tyrann, och så når vi osentimentalitetens hamn… Utan fasta har ingen någonsin kunnat att nå dygderna,  eftersom att fasta är början och grunden för all andlig verksamhet.”

Den ryske mystikern St. Serafim av Sarov sa angående att fasta: "En dag kom en orolig mamma till honom och undrade över bästa möjliga äktenskap för hennes unga dotter. St. Serafims råd var: "Först av allt, försäkra dig om att din dotter väljer en man som håller fastan. Om han inte gör det, är han inte kristen, oavsett om han anser sig vara det".

Abba Daniel av Scetis sa: "I samma mån som kroppen blir fet, tunnas själen ut."

St. Giovanni Crisostomo: ”Kroppens fasta är föda för själen.”

St. Gregorius av Nasians: ”Ta något från magen och ge det till Anden.”

St. Giovanni Cassiano: ”Fastan har inget värde i sig; det som räknas är den avsikt som den som fastar har. ”

St. Augustinus: ”Fastan renar själen, väcker sinnet, gör hjärtat ångerfull och ödmjuk, släcker lustens eld. Den tar dig tillbaka till dig själv.”

Påven Benedictus XIV som var påve på 1700-talet skrev: ”Att observera fastetiden är själva tecknet på en kristen livsstil. Genom det visar vi att vi inte är Kristi fiender. Genom fastan avvärjer vi den gudomliga rättvisa gissel. Genom fastan får vi styrka mot mörkrets furstar, för den skyddar oss med himmelsk hjälp. Om människorna skulle sluta fasta, skulle det vara en skada för Guds ära, en skam för den katolska religionen och en fara för kristna själar. Det är ingen tvekan att en sådan försumlighet skulle bli en källa till elände för världen, en allmän olycka, och privat ve.”

Men vi låter Blaise Pascal avsluta: ”Bättre att inte fasta, och känna förödmjukelse, än att fasta och känna sig självgod”.

16/03/2018 18:12