sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Fokus \ Katolsk tanke

Helgon med stigmata

Padre Pio under mässan

16/03/2018 17:47

Påven Franciskus vallfärdar till Padre Pio i San Giovanni Rotondo på lördagen. Padre Pio är ett av den katolska kyrkans helgon som tog emot Jesu sårmärken, stigmata, under sitt liv. 

Ordet "stigmata" kommer från grekiska och betyder "märke". För kristna är stigmata kroppsliga lesioner som förekommer på händer, fötter och sidan på en Guds tjänare och representerar Jesu fem sårmärkena under Passionen. För att betraktas som övernaturliga måste stigmaten ha vissa övernaturliga egenskaper, som att de uppstår plötsligt på ovan nämnda delar och att de stundtals blöder, och att de inte läker, fram till den stigmatiserades död. De gånger som kyrkan uttalar sig och erkänner stigmatiseringar, vilket inte är ofta, baseras deras utlåtande på medicinsk vetenskapliga uppgifter, där ärliga experter erkänner at deras uppkomst är oförklarlig.

De helgon som har burit stigmata är inte få. Vi ska nämna några av dem. Mest känd är kanske den helige Franciskus av Assisi.

Franciskus of Assisi.

Sommaren 1224 tillbringade Franciskus i eremitaget La Verna, och den 14 september tog han emot Kristi sårmärken efter en uppenbarelse av den Korsfäste Kristus. Franciskus gjorde allt för att dölja stigmata, men lyckade inte inför sina närmsta bröder. På 1300-taler erkände kyrkan att Franciskus stigmata var autentiska.

Veronica Giuliani

Veronica Giuliani föddes i Città di Castello, 1660. 17 år gammal vann hon över sin fars motstånd och trädde in i Kapucinerordens kvinnliga gren. Hennes intensiva andliga liv kan man ta del av i hennes dagboksanteckningar som hon förde på uppdrag av sin andliga fader. Hon gjorde även stränga botövningar typiskt för ordens spiritualitet. 1693 upptäcker man märkena efter Jesu törnekrona, men abbedissan som är fientligt inställd, uppmanar läkare till att försöka behandla Veronica, men förgäves. På långfredagen 1697 stigmatiseras Veronica Giuliani helt, och hon beskriver hur hon såg en ljusstråle lämna den korsfäste Jesu fem sårmärken som ledde fram till henne. ”I fyra av stålarna fanns det spikar och i en brinnande lans, som gick genom mitt hjärta. Såren var öppna och blödde.”

Abbedissan anmäler henne i Rom, och i 20 år hålls Veronica isolerad i klostret och hon utför ödmjukt med glädje alla uppgifter som anförtrotts henne, trots smärtan som såren orsakar henne. År 1716 erkänner man hennes dygder och hon blir abbedissa, och klostret kom att tack vare henne präglas av ett klimat av intensiv andlig glädje. Den 9 juli 1727 dog Veronica. Hon saligförklarades 1804 och helgonförklarades 1839.

Anna Katharina Emmerick

Anna Katharina föddes 1774 i Coesfeld, en by i Westfalen som tillhörde Frankrike vid den tiden. Trots faderns ogillande, trädde hon in i Augustinerklostret i Duelmen. Där levde hon ett djup andligt liv präglat av återkommande extaser.

En dag, i bön inför krucifixet, kände Anna Katharina len hand lägga törnekronan på hennes huvud. Efter en oförklarlig sjukdomstid, uppträder Kristi fem sårmärken i hennes händer, fötter och revben. Hennes hälsa, förvärras kontinuerligt och Anna blir sängliggande. Generalvikarien öppnar en utredning för att verifiera äktheten av detta extraordinära fenomen, och efter en lång och noggrann undersökning förklarar läkarna enhälligt att det inte finns någon naturlig förklaring, och att Anna Katherina är psykologiskt stabil. Men hon blir ändå misstrodd och hon anklagas för självstympning. Detta ledde till en lång kontrovers kallad "Emmerick-fallet", med politiska inslag. Slutligen sänder Preussens kung sin personlige läkare som är protestant att undersöka Anna Katherina, och han godkänner efter att ha blivit djupt tagen att sårmärkena är vetenskapligt oförklarliga.

Gemma Galgani

Gemma Galgani föddes den 12 mars 1878 i Camigliano Lucca i en starkt troende familj. Det är därför inte konstigt att hon i ung ålder visar en stor kärlek till krucifix och Jesu heliga Ansikte. Hennes liv är markerat av ständiga upplevelser av lidande. Hon kände sig kallad till ordenslivet men hennes vacklande hälsa förhindrade inträdet. Den 8 jun 1899 tog hon emot stigmata på Jesu Heliga Hjärtas dag. Även hon beskriver hur hon i bön såg hur det från den kostfäste Jesus sår inte kom blod utan ljusstrålar, som gick rakt in i hennes händer och fötter och revben, samtidigt som hon kände en kombination av enorm smärta och behag. Gemma som var en enkel flicka, trodde att alla gudsvigda själar tog emot stigmata, och förstod inte privilegiet som beviljats henne. Fenomenet upprepade sig varje torsdagskväll klockan åtta och såren fortsatte blöda fram till tre på fredagseftermiddagen, timmen för Jesu död på korset. Passionistpater Germano som var hennes andliga vägledare, anförtror händelserna för biskopen i Lucca. Gemma Galgani avled 1903. Liksom i tidigare fall öppnades en lång process för att verifiera sårmärkenas autenticitet. De bekräftades först helt i samband med att påven Pius XII helgonförklarade henne 1940.

Padre Pio

Padre Pio föddes i Pietralcina 1887. På morgonen den 20 september 1918 efter att ha firat mässan, tog Padre Pio emot Jesu sårmärken. "Jag höll på att dö i smärta ... När jag kom till medvetande såg jag att mina händer, fötter och min sida var genomborrade och att det droppande blod”. Padre Pios sårmärken granskades av många olika läkare, som sa att "såren har ingen tendens att läka, de förblir nyligen öppnade sår. Det är omöjligt att klassificera dem, eller förklara dem med mänsklig vetenskap”.

När Padre Pio tog emot stigmata var han 31 år gammal. Han bar dem hela livet, och de tenderade att blöda mer under mässan så mycket att han var tvungen att torka av händerna med en näsduk. Blodet ska ha haft en god doft. Strax före sin död,1968, försvann Padre Pios sårmärken mirakulöst.

16/03/2018 17:47