2018-02-17 08:10:00

Hela påvens katekes: Mässan – Trosbekännelsen och Kyrkans allmänna förbön Lyssna


Vid trosundervisningen under onsdagsaudiensen 14 februari talade påven Franciskus vidare om den Heliga mässan och eukaristin och fokuserade på trosbekännelsen och kyrkans allmänna förbön. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt. Lyssna här:

 

Mässan – 10. Ordets liturgi. III. Trosbekännelsen och Kyrkans allmänna förbön

Lyssnandet till bibelläsningarna, som fortsätter i predikan, motsvarar en rättighet: Guds folks andliga rätt att få Guds ords skatt i överflöd (jfr Inledning till lektionariet, 45). Var och en av oss har rätt att få ta emot Guds ord i överflöd, väl läst och väl kommenterat i predikan. Det är en rättighet! Och när Guds ord inte läses väl, när det inte förkunnas med glöd av diakonen, prästen eller biskopen, då nekas de troende sin rättighet. Vi har rätt att lyssan till Guds ord. Herren talar för alla, herdar och lekfolk. Han knackar på dörren till hjärtat hos alla dem som deltar i mässan, var och en i sin livssituation och ålder. Herren tröstar, kallar, sår frön till ett nytt och försonat liv. Och det gör han genom sitt ord. Hans ord knackar på hos hjärtat och förändrar hjärtat!

Efter predikan låter en stunds tystnad detta utsäde sjunka in i själen för att man skall ta till sig det som Anden säger till var och en. Det är viktigt med tystnad efter predikan, då var och en skall tänka på vad den har hört.

Hur fortsätter mässan efter denna tystnad? Det personliga trossvaret fogs in i kyrkans trosbekännelse. Vi läser alla trosbekännelsen i mässan. Genom att den läses av hela församlingen, visar trosbekännelsen ett gemensamt svar på vad man hört tillsammans i Guds ord (jfr Katolska kyrkans katekes, 185-197). Hörande och tro är vitalt förenade. Tron föds inte ur mänskliga tankars fantasier. Paulus säger att ”tron bygger på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord” (Rom 10:17). Tron närs alltså av hörandet och leder till sakramentet. Så gör den gemensamma trosbekännelsen att den liturgiska församlingen ”på nytt mediterar och bekänner trons stora mysterier, innan de firas i eukaristin” (Allmän introduktion till det romerska missalet, 67).

Trosbekännelsen knyter eukaristin till dopet, som mottagits ”i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn”, och påminner om att sakramenten görs begripliga av ljuset från kyrkans tro..

Svaret på Guds ord, som mottagits med tro, uttrycks sedan i den allmänna förbönen, som kallas “allmän” för den omfattar kyrkans och världens behov (jfr cfr  Allmän introduktion till det romerska missalet,  69-71; Inledning till lektionariet, 30-31).

Fäderna på Andra Vatikankoncilit beslöt att återinföra denna förbön efter evangeliet och predikan, särskilt på söndagar och högtider, för att “man skall be med folket för den heliga kyrkan, för dem som styr oss, för behövande, för alla människor och för hela världens frälsning” (Sacrosanctum Concilium, 53; jfr 1 Tim 2:1-2). ”Folket utövar sitt prästadöme som det fått i dopet genom att bära fram böner till Gud för allas frälsning” under ledning av prästen som inleder och avslutar (Allmän introduktion till det romerska missalet, 69). Efter de enskilda bönerna, som läses av en diakon eller av en läsare, hörs församlingens röst som säger: ”Herre, hör vår bön”.

Låt oss minnas vad Herren Jesus sade: “ Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det” (Joh 15:7). Kanske någon säger: “Men det tror vi inte, för vår tro är så liten”. Men Jesus säger att om vår tro var stor som ett senapskorn skulle vi få allt. ”Be om vad ni vill och ni skall få det”. I denna allmänna förbön efter trosbekännelsen ber vi Herren om det vi behöver och vill.” ”Ni skall få det”, på det ena eller andra sättet, men ”ni skall få det”. ”Allt är möjligt för den som tror”, sade Herren. Vad svarade den man till vilken Herren sade detta, att allt är möjligt för den som tror? Han svarade: ”Jag tror. Hjälp min otro!”. Också vi kan säga: ”Jag tror. Hjälp min otro!” Vi skall bära fram vår bön med denna trons anda: ”Jag tror. Hjälp min otro!” Anspråk på världsliga ting stiger inte upp till himlen, och Gud hör heller inte självupptagna böner (jfr Jak 4:2-3). Det troende folket skall be för den kyrkliga gemenskapens och världens konkreta behov och undvika konventionella och närsynta formler. Den allmänna förbönen, som avslutar Ordets liturgi, uppmanar oss att se med Guds blick, för han tar hand om alla sina barn.

 








All the contents on this site are copyrighted ©.