2018-02-16 07:55:00

Hela påvens katekes: Mässan – 9. Ordets liturgi. II. Evangeliet och predikan Lyssna


Påven Franciskus fortsätter sin trosundervisning om den Heliga mässan och eukaristin under onsdagarnas allmänna audienser. Onsdagen den 7 februari talade påven om Ordets liturgi, evangeliet och predikan. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt. Lyssna här:

 

Mässan – 9. Ordets liturgi. II. Evangeliet och predikan

Dialogen mellan Gud och hans folk utvecklas under Ordets liturgi i mässan och når sin höjdpunkt i förkunnandet av evangeliet. Det föregås av att man sjunger Halleluja – eller, under fastan, av någon annan sång – med vilken ”de troendes församling tar emot och hälsar Herren som skall tala i evangeliet”.[1] På samma sätt som Kristi mysterier kastar ljus över hela den bibliska uppenbarelsen, så är det i Ordets liturgi evangeliet som belyser innebörden i de föregående bibelläsningarna, både från Gamla och Nya testamentet. För ”Kristus är hela bibelns och liturgins mittpunkt och fullhet”.[2] I mitten står alltid Jesus Kristus, alltid.

Därför skiljer liturgin evangeliet från de andra läsningarna och omger det med särskild ära och vördnad.[3] Det får bara läsas av den som har ett vigt ämbete, och denne avslutar läsningen med att kyssa boken. Man lyssnar till evangeliet stående och gör ett korstecken på pannan, munnen och bröstet; tända ljus och rökelse ärar Kristus som, genom evangelieläsningen, låter sitt verksamma ord ljuda. Dessa tecken låter församlingen förstå att Kristus är närvarande och förkunnar den “glada nyhet” som omvänder och förvandlar. Kristus och församlingen talar direkt till varandra, vilket framgår när församlingen svarar på evangelieläsningen med orden ”Ära vare dig, Herre” och ”Lovad vare du, Kristus”. Vi står upp för att lyssna till evangeliet: det är Kristus som talar till oss, där. Och därför är vi uppmärksamma, för det är ett direkt samtal. Det är Herren som talar till oss.

Vi läser alltså inte evangeliet i mässan för att få veta vad som hände. Vi lyssnar till evangeliet för att bli medvetna om vad Jesus har gjort och sagt; och det Ordet lever, Jesu ord i evangeliet lever och når mitt hjärta. Därför är det så viktigt att lyssna till evangeliet med öppet hjärta, för det är ett levande ord. Kyrkofadern Augustinus skriver att ”Kristi mun är evangeliet. Han regerar i himlen, men upphör inte att tala på jorden”.[4] Om det är sant att i liturgin “förkunnar Kristus ännu evangeliet”,[5] betyder det att när vi deltar i mässan måste vi svara honom. Vi lyssnar till evangeliet och måste svara genom vårt liv.

För att hans budskap skall nå fram använder Kristus också prästens ord, när han håller predikan efter evangeliet.[6] Andra Vatikankonciliet säger att predikan är en del av liturgin,[7] inte bara ett tal utifrån omständigheterna – och inte heller en katekes som denna -, inte heller en föreläsning eller en lektion, predikan är något annat. Vad är en predikan? En predikan “återupptar dialogen som redan inletts mellan Herren och hans folk”,[8] för den skall nå sin fullbordan i livet. Den mest autentiska kommentaren till evangeliet är att vi lever ett heligt liv! Herrens ord avslutar sin väg med att bli kött i oss, genom att bli till gärningar, som i Maria och helgonen. Kom ihåg vad jag sade sist, Herrens ord går in genom öronen, når hjärtat och fortsätter till händerna, till goda gärningar. Och också predikan följer på Herrens ord och går samma väg för att hjälpa oss så att Herrens ord kan nå våra händer genom vårt hjärta.

Jag har redan behandlat predikan i det apostoliska maningen Evangelii gaudium, där jag påminde om att det liturgiska sammanhanget gör att “predikan skall rikta församlingen, och också predikanten, mot en gemenskap med Kristus i eukaristin som förvandlar livet”.[9]

Den som håller predikan måste utföra denna tjänst väl – den som predikar, prästen eller diakonen eller biskopen - , tjänar alla dem som deltar i mässan, men också åhörarna måste göra sin del av jobbet. Först och främst genom att vara uppmärksamma, genom en riktig inställning, utan subjektiva anspråk, och genom att komma ihåg att varje predikant har sina förtjänster och brister. Ibland kan det vara tråkigt att lyssna till en lång predikan, som kanske är ofokuserad eller obegriplig, andra gånger är det fördomar som hindrar. Den som håller predikan måste vara medveten om att inte gör något för sig själv, han predikar, han ger en röst åt Jesus, han predikar Jesu ord. Predikan måste vara väl förberedd, den måste vara kort, kort! En gång var det en präst som berättade för mig att han hade besökt en annan stad där hans föräldrar bodde, och att hans pappa sagt: ”Jag är så glad för vi och våra vänner har hittat en kyrka där man firar mässan utan predikan!”. Och det händer att man ser människor som somnar under predikan, andra småpratar eller går ut för att röka en cigarett... Därför måste predikan vara kort, men den måste vara väl förberedd. Och hur förbereder man en predikan, kära präster, diakoner, biskopar? Genom att be, genom att studera Guds ord och göra en klar och kort sammanfattning, inte mer än tio minuter. Avslutningsvis kanvi säga att i Ordets liturgi, genom evangeliet och predikan, för Gud en dialog med sitt folk, som lyssnar med uppmärksamhet och vördnad, och som på samma gång erkänner att han är närvarande och att han verkar. Om vi lyssnar till den glada nyheten” skall den omvända och förvandla oss, och göra så att vi kan förvandla oss själva och världen. Varför? För att den glada nyheten, Guds ord, går in genom öronen, sedan till hjärtat och når till sist händerna för att göra goda gärningar.

 








All the contents on this site are copyrighted ©.