Kardinal O'Malley bekräftar påvens engagemang för övergreppsoffer

I ett uttalade säger kardinal Sean Patrick O'Malley, ärkebiskopen av Boston och ordförande för Påvliga rådet för skydd av minderåriga: “Påven Franciskus erkänner helt och hållet kyrkans och dess prästerskap som har övergripit sig på barns oerhörda misslyckande”.

Kardinal Seán Patrick O'Malley, ärkebiskopen av Boston, bekräftade påven Franciskus engagemang för offer för sexuella övergrepp i ett uttalande som publicerades på Boston Catholic website på lördagen.

I uttalandet bekräftar kardinalen att påven Franciskus helt och hållet kyrkans och dess prästerskap som har övergripit sig på barns oerhörda misslyckande.

Här nedan följer hela kardinal O’Malleys uttalande i svensk översättning:

”Det är förståeligt att påven Franciskus uttalande igår i Santiago i Chile skapade stor smärta för de som har utsatts av sexövergrepp av präster eller andra gärningsmän. Orden “om du inte kan bevisa dina påståenden blir du inte trodd” överger dem som har lidit av  förkastliga brottsliga överträdelser av deras mänskliga värdighet och de utsatta förpassas till misskrediterad exil. Då jag personligen inte har tagit hand om fallen som var ämnet för gårdagens intervju kan jag inte uttala mig om varför den Helige Fadern valde just dessa ord vid detta tillfälle. Vad jag hur som helst vet är att påven Franciskus helt och fullt erkänner det oerhörda misslyckande från kyrkan och dess prästerskap som har övergripit sig på barn och de förödande konsekvenserna dessa brott har lett till för de utsatta och deras anhöriga.

Då jag har varit med den Helige Fadern vid ett stort antal möten med utsatta har jag sett hans smärta av att se djupet och bredden av de sår som de som utsatta har fått och att återställningsprocessen kan vara hela livet. Påvens uttalanden att det inte finns någon plats i kyrkans liv för dem som övergriper sig på barn och att vi måste ha en nolltolerans för dessa brott, är äkta och detta är hans åtagande.

Mina böner och min oro kommer alltid att vara med dem som har utsatts och deras anhöriga. Vi kan aldrig göra lidandet som de utstår ogjort eller fullt ut hela deras smärta. I vissa fall måste vi acceptera att även vi våra ansträngningar att hjälpa kan ge de utsatta smärta och att vi måste be tyst för dem medan vi tar hjälp för att uppfylla vår moraliska skyldighet. Jag förblir engagerad i att arbeta för att hela dem som har blivit så skadade och för att se till att försäkra säkerheten för barn i kyrkans församlingar så att dessa brott aldrig mer sker.”