2017-12-21 10:32:00

Hela påvens katekes - Mässan 4. Varför gå i mässan på söndagar?


Påven Franciskus fortsätter sin trosundervisning om den heliga Mässan och eukaristin under onsdagarnas allmänna audienser. Onsdagen den 13 december talade påven om varför vi går i mässan på söndagar. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt: 

Idag frågar vi oss: varför skall man gå i mässan på söndagar?

Söndagens eukaristifirande är mittpunkten för kyrkans liv (jfr Katolska kyrkans katekes, nr. 2177). Vi kristna går i mässan på söndagar för att möta den uppståndne Herren, eller rättare sagt för att låta oss mötas av honom, för att lyssna till hans ord, få näring vid hans bord, och så bli kyrka, hans mystiska kropp som lever i världen.

Det förstod Jesu lärjungar redan från början. De firade det eukaristiska mötet med Herren på den dag som judarna kallade ”veckans första dag” och romarna ”solens dag”, för den dagen uppstod Jesus från de döda och visade sig för sina lärjungar, talade med dem, åt med dem och gav dem den Heliga Anden (jfr Matt 28;1; Mark 16:9,14; Luk 24:1,13; Joh 20:1,19). Också Andens stora utgjutning ägde rum på en söndag, den femtionde dagen efter Jesu uppståndelse. Därför är söndagen en helig dag för oss, för den helgas av eukaristifirandet, som är Herrens levande närvaro bland oss och för oss. Det är alltså mässan som gör den kristna söndagen! Den kristna söndagen kretsar krng mässan. Vad är en söndag för en kristen om mötet med Herren saknas?

Tyvärr finns det kristna gemenskaper som inte kan gå i mässan varje söndag. Men också de är kallade att samlas i bön på denna heliga dag, i Herrens namn, för att lyssna till Guds ord och hålla längtan efter eukaristin vid liv.

En del sekulariserade samhällen har förlorat den kristna känslan för söndagen som upplyses av eukaristin. Det är synd! I dessa samhällen måste man återuppliva denna medvetenhet för att återvinna innebörden i högtid, glädje, församlingsgemenskap, solidaritet, vilan som ger kraft åt själ och kropp (jfr Katolska kyrkans katekes, nr. 2177-2188). Eukaristin lär oss allt detta söndag efter söndag. Därför slog Andra Vatikankonciliet fast att “söndagen är den grundläggande högtiden som måste få en särställning i de troendes fromhetsliv, för att den också skall bli en dag av glädje då man inte arbetar” (Sacrosanctum Concilium, 106).

Den arbetsfria söndagen fanns inte under de första århundradena och är något som kristendomen har bidragit med. Enligt Gamla Testamentets tradition vilar judarna på sabbaten, lördagen, medan det romerska samhället inte hade en särskild dag i veckan då man avstod från arbete. Det var den kristna tanken på att leva som söner, inte som slavar, med kraft från eukaristin, som gjorde söndagen nästan överallt till vilodag.

Utan Kristus är vi dömda till att behärskas av vardagens trötthet med dess bekymmer och av rädslan för morgondagen. Söndagens möte med Herren ger oss kraft att leva idag med förtröstan och mod och att gå framåt med hopp. Därför går vi kristna för att möta Herren på söndagar i eukaristifirandet.

Den eukaristiska gemenskapen med Jesus, den uppståndne som lever i evighet, föregriper den söndag då solen aldrig går ned, då det inte längre skall finnas någon möda eller något lidande eller någon sorg eller några tårar, utan bara glädjen lever att leva helt och fullt och för alltid hos Herren,. Söndagsmässan talar till oss också om denna saliga vila, och den lär oss att anförtro oss under veckans gång åt Faderns händer, han som är i himlen.

Vad kan vi svara dem som säger att det är meningslöst att gå i mässan, också på söndagar, för det viktiga är att man lever rätt och älskar sin nästa? Det är sant att det kristna livet mäts i förmågan att älska, som Jesus sade: ” Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek” (Joh 13:35); men hur kan vi leva enligt evangeliet om vi inte kan hämta kraft för att göra det, varje söndag, i eukaristins outtömliga källa? Vi går inte i mässan för att ge Gud något, utan för att få något av honom som vi verkligen behöver. Det säger kyrkans bön, som säger så här till Gud: Vår lovprisning förutan är du den du är, men i nåd låter du oss tacka dig och gör lovsången till en frälsningens källa” (Mässboken, Allmän prefation IV).

Sammanfattningvis: varför går vi i mässan på söndagar? Det räcker inte att svara att det är ett av kyrkans bud; det hjälper oss att bevara dess värde, men det räcker inte. Vi kristna behöver delta i söndagsmässan för det är bara med Jesu nåd, med hans levande närvaro i oss och bland oss, som vi kan tillämpa hans bud och så vara hans trovärdiga vittnen. 








All the contents on this site are copyrighted ©.