Påven i Sankta Marta "Vissa välfärdsländer väljer sterilitet som livsstil"

Se på den tomma krubban, i väntan på att ta emot och ge liv.  Under sin morgonmässa i Sankta Martas kapell i Vatikanen talade påven Franciskus om vad fruktbarhet innebär. I sin predikan om det äldre sterila paret Elisabet och Sackarias som blev havande med Johannes Döparen, ifrågasatte påven innebörden i de två orden sterilitet och fruktbarhet.

”På den tiden var sterilitet en skam”, sa påven. ”I bibeln är många kvinnor sterila, i längtan efter ett barn eller mödrar som sörjer förlusten av deras barn för att de lämnats utan efterkommande: Sara, Naomi, Anna, Elisabetta etc. ...

Fruktbarheten i Bibeln är en välsignelse

"Fyll jorden, var fruktbara!" var det första budet som Gud gav till våra fäder  ... Där Gud finns, där finns fruktbarhet".

Påven sa att han kom att tänka på ”länder som tycks ha valt sterilitet som livsstil, och som lider under en demografiska vinter. Det föds inga barn, trots välfärd. Länder tomma på barn är ingen välsignelse. Fruktbarhet är alltid en Guds välsignelse "

”Det finns materiell och andlig fruktbarhet”, förtydligade påven. ”Att vara fruktbar är att ge liv. En person som inte gifter sig, som präster och gudsvigda, måste ändå leva genom att ge andra liv, vara livgivande. Ve oss om vi inte är fruktbara med goda gärningar.”

Även öknen kommer att blomstra: det är Guds löfte

Fruktbarhet är ett tecken på Gud. Profeterna väljer symboler som öknen. Vad är mer sterilt än en öken, ändå säger de att även öknen kommer att blomstra, det torra kommer att fyllas med vatten. Det är just Guds löfte. Gud är fruktbar.

Djävulen vill ha infertilitet. Han vill att var och en av oss inte ska leva för att ge fysiskt och andligt liv till andra. Han vill att man ska tänka på sig själv: själviskhet, stolthet, fåfänga. Leva ensam och inte bry sig om andra. Djävulen är den som odlar egoismens ogräs och gör oss sterila.

Fruktbarhet är en nåd att be Gud om

Det är en nåd att få barn. Här finns en tom krubba, vi bör titta på den. Det kan vara en symbol för hopp eftersom barnet kommer, det kan vara ett museiobjekt, tomt på allt liv. Vårt hjärta är en krubba. Hur är mitt hjärta? Är det tomt, alltid tomt, eller är det öppet för att kontinuerligt ta emot liv och ge liv? Eller kommer det att förbli ett hjärta som ett museiobjekt, aldrig öppet för livet?

Se och begrunda krubban, och säg "Kom, Herre, fyll vaggan, fyll mitt hjärta och mana mig att ge livet och att vara fruktbar”, avslutade påven Franciskus sin predikan.