Inte minst i antifonerna, de korta verser som inramar psaltarpsalmerna i tidegärden. Sju antifoner under dessa sju dagar har genom historien uppmärksammats särskilt, de så kallade O-antifonerna. De sjunges före och efter Marias lovsång, Magnificat i den dagliga vespern. Antifoner som alla börjar på O. Varje dag under sju dagar åkallas Jesus Kristus, och i var och en av antifonerna tillbeds Herren med ett namn hämtat ur de gammaltestamentliga Kristusprofetiorna. De kallas O-antifoner efter sitt inledande utrop: ”O” som ett uttryck för förundran.

De sju dagarna före julafton sjunger man i bön till O Sapientia, Vishet, den 17:e december, O Adonai, Herren, den 18:e december, O radix Jesse, Jesse telning, den 19:e december, O Clavis David, Davids nyckel, den 20:e december, O Oriens, Soluppgång, den 21:a december, O Rex Gentium, folkens Konung, den 22:a december och slutligen O Emmanuel, Gud med oss, den 23:e december.

Under vespern på adventstidens sju sista dagar förmedlar O-antifonerna  julens frälsningsmysterium, och Guds folks innerliga längtan efter Guds ingripande, att han må höra deras bön och svara, komma, och rädda sitt folk. Läser man titlarnas första initialer baklänges bildas ordet Ero Cras, vilket betyder ”jag kommer imorgon" på latin. Varje O-antifon innehåller en eller gammaltestamentliga citat, och förmedlar med dessa citat budskapet  om Guds nåd.

O Vishet, antifonen har sin källa i de gammaltestamentliga böckerna Syraks Vishet 24,3 och Salomos Vishet 8,1. O Adonai är tagen ur Andra Mosebok särskilt det tredje och sjätte kapitlet, och profeten Jesajas ord om Herren som domare, i kapitel 11 och 33. O Jesse telning, återigen Jesajas 11:e kapitel. O Davids nyckel hittar vi i Uppenbarelseboken där Jesus talar om sig själv som Davids nyckel, men även i Jesaja kapitel 22,22,  som nästan är antifonen ordagrant. O Soluppgång, i antifonen som infaller på årets mörkaste dag, är det naturen som inspirerar, med solen som en symbol för Kristus. Vi hittar soluppgången i Jesaja kapitel 60 och Lukas första kapitel, men även Jesajas kapitel 9 och Malaki kapitel 4. O folkens Konung, denne titel återfinner man i Jeremias 10:e kapitel. Jesus kallas här även för Hörnsten, vilket Jesaja gör i det 28:e kapitlet och Jesus själv i Matteus 21, 42, när han citerar Psaltarpsalmen 118. Den sista antifonen, O Emmanuel, Gud med oss, beskriver Gud som Konung och Domare, vilket Jesaja gör i kapitel 32, medan han i kapitel 7 talar om Sonen som den unga kvinnan ska föda med namnet Emmanuel. 

Varje Antifon använder en beteckning för Kristus. I sina ord är de vädjande och de avslutas alla med imperativet Veni! Kom! - "kom för att befria oss, kom för att frälsa oss...".

Det är inte lätt att hitta ursprunget till dessa antifoner. Man vet att antifonerna användes av benediktinermunkarna i Fleury-klostret, och att de var i bruk i den romerska liturgin på 700-talet. Men man utgår ifrån att de var i bruk redan i den tidiga kyrkans liturgi, under adventstidens andliga väntan inför julhögtiden.

O eviga Vishet,

 du som har utgått från den Högstes mun

 du når från världens ena ände till den andra,

 och styr allting med ditt blotta ord:

 kom för att lära oss vishetens väg.

O Adonai, Gud som leder Israel,

 du uppenbarade dig i den brinnande busken

 och gav din lag på Sinai berg.

 Kom och förlossa oss, du vår tillflykt och starkhet.

O Jesse telning, du står som ett banér för folken,

 inför dig tiger konungar i förundran,

 dig tillhör jordens alla folk.

 Kom till vår frälsning, träd fram i glans,

 o Herre, dröj inte.

O Davids nyckel, du spiran i Israels hus,

 du öppnar, och ingen kan tillsluta,

 du tillsluter, och ingen kan öppna,

 Kom och led ut de fångna ur fängelset,

 dem som sitter i mörker och i dödens skugga.

O Soluppgång, du avglans av Guds härlighet

 du rättfärdighetens Sol:

 kom för att lysa över dem som sitter i mörkret

 och i dödens skugga.

O folkens Konung, du folkens längtan,

 du hörnsten som bryter ned skiljemurarna

 och gör allt till ett: kom och rädda människan

 som du danat av jorden.

O Immanuel, vår domare och Konung,

 du som skaffar rätt åt ditt folk och skall ge det frälsning:

 kom i nåd för att frälsa oss, du vår tillflykt och starkhet.