sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Fokus \ Katolsk tanke

Kristi fyra ankomster - en adventsreflektion

Kristus - RV

13/12/2017 15:30

När den helige kyrkoläraren Bernhard av Clairvaux (1091-1153) mediterade över Kristi ankomst så insåg han att Jesus inte bara kommer till oss en gång, utan minst tre. Kristus kom till oss i det förflutna, genom sin ankomst i köttet på juldagen. Kristus kommer till oss nu, i våra hjärtan, och Han kommer att återkomma i härlighet för att döma levande och döda. Andra tänkare har även talat om en fjärde Kristi ankomst i våra liv - vid vår dödsstund.

När Kristus kom till oss i köttet vid inkarnationen så skedde miraklens mirakel. Det finns inget större tillfälle i historien, som lika fullständigt för alltid har skakat om och förändrat världen. Den Allsmäktige, den Evige som ger allt liv, stiger ner ifrån himmelen och blir ett litet, hjälplöst barn som är helt beroende av andra.

Varje gång som Inkarnationen nämns i Evangelietexten eller trosbekännelsen i den extraordinära formen av Mässan så knäfaller prästen och hela församlingen i tillbedjan, precis som herdarna och de vise männen gjorde en gång för länge sedan. Denna första Kristi ankomst är källan till vårt hopp. Den påminner oss om att Kristus inte kom ”för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom Honom” (Joh 3:17). Vi borde aldrig tröttna på att reflektera över detta Mirakel eller över den ödmjukhet som Gud visar. Istället borde vi vid stunder av tvivel och misströstan minnas Guds oerhörda kärlek som fick Honom att sända sin ende Son ”för att de som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Joh 3:16).

Ordets Inkarnation är ett historiskt faktum. Men Kristus vill inte bara komma till vår värld. Han vill komma till varje människas hjärta. Den första gången som han kommer till oss personligen är i vårt dop, då vi befrias ifrån syndens bojor och köttets slaveri och får ta emot gåvan att bli Guds barn. Och varje gång som vi tar emot Eukaristin så kommer Han på nytt till vårt hjärta. Sannerligen, om vi befinner oss i nådens tillstånd så vilar Kristus i våra hjärtan. Det är storslaget och det innebär att vi aldrig behöver söka Honom i skapade ting eller i vackra katedraler långt borta. Vi bär Kristus och hela himmelen med oss vart vi än går. Därmed blir adventstiden inte bara en tid för att minnas Kristi första ankomst i stallet i Betlehem, utan även för att rena våra hjärtan från all synd och värma det med kärlek så att det kan bli en värdig viloplats för Konungarnas Konung. Barnet som en gång vilade i krubban i Betlehem vilar nu i ditt hjärta.

Men Gud har än större planer. Flera gånger i Evangelierna så lovar Jesus sina lärjungar att Han skall komma till dem igen. Det är uppenbart att apostlarna förväntade sig att detta skulle ske under deras egen livstid och det inspirerade deras förkunnelse, gav dem uthållighet i lidandet och fyllde dem med hopp. Det fick dem även att ständigt rannsaka sina samveten för att de skulle finnas värdiga då dagen var inne.

Kristus har ännu inte återkommit och vi bör därför ständigt leva i apostolisk förväntan. Jesus har sagt att Han kommer att komma som en tjuv om natten. Det kommer att vara en chock och en fullständig överraskning. Vi bör därför likt apostlarna ha en vakande själ som ständigt är redo att möta vår Herre och Skapare när han kommer för att döma levande och döda.

Bibeln och Kyrkans tradition har alltid lärt att då Kristi första ankomst var för att ge världen barmhärtighet och frälsning så kommer Hans andra ankomst att vara som domaren som kommer att skilja agnarna från vetet och fåren ifrån getterna. Kommer vi vara redo att svara för våra handlingar? Kommer vi att välkomna Honom med förtröstan? Kristi andra ankomst borde fylla oss med hopp, men även påminna oss om att ”var och en som har detta hopp till Honom renar sig själv liksom Han är ren” (1 Joh 3:3).

I sin reflektion över Kristi ankomst talade den helige Bernhard av Clairvaux endast om dessa tre. Men andra tänkare talar även om en fjärde ankomst: Kristi återkomst vid vår dödsstund. Även om apostlarna aldrig fick se ”Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet” (Mark 13:26) så fick de, liksom alla själar, möta Kristus Domaren vid sin dödsstund. Även om Kristi ankomst inte sker under våra liv, så kommer Han otvivelaktigt att möta oss vid vår död. Och precis som vi inte vet stunden för Kristi andra ankomst, så känner vi inte heller vår dödsstund. Även den kan komma som en tjuv om natten, och vi måste därför ständigt vara redo för genom vilken av dessa två ankomster som Kristus väljer att komma till vårt liv.

Därför bör vi i den apostoliska förväntan leva varje dag som om den vore vår sista. Vi måste ständigt överlåta oss själva till den gudomliga Barmhärtigheten, bekänna våra allvarliga synder vid första möjliga tillfälle och regelbundet bekänna våra övriga synder. Varje dag måste vi försöka växa i helighet och älska Gud och vår nästa av hela vårt hjärta. Idag kommer Kristus för att vila vårt hjärta, och Han kommer att återkomma i köttet när vi minst väntar oss det. I slutet av Uppenbarelseboken säger Kristus: ”Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar” (Upp 22:12). Är vi redo?

13/12/2017 15:30