2017-12-13 15:24:00

Historien om Vår Fru av Guadalupe


Den 9 december 1531 var den 57-årige Juan Diego, precis som varje dag, påväg till mässan. När han gick förbi Tepeyac-kullen hörde han musik som var så vacker så han trodde det var änglar som sjöng. Juan Diego stannade för att lyssna, men då slutade musiken. Istället hörde han den ljuvaste röst han någonsin hört som sa: ”Juan, Juan Diego, Juanito!” Framför sig såg Juan Diego den vackraste unga kvinna som han någonsin hade sett. Hon var klädd i en broderad röd klänning och Juan Diego tyckte att hon såg ut som en prinsessa. Över sitt huvud och sina axlar bar hon en mörkt jade-färgad sjal täckt med guldstjärnor och hon stod på en rödbrun halvmåne som en ängel höll ovanför marken.

”Käre lille son, jag älskar dig,” sa kvinnan. ”Jag vill att du skall veta vem jag är. Jag är den ständiga jungfrun Maria, den sanne livgivande Gudens Moder.” Sedan bad hon Juan Diego att gå till biskopen och säga att ett kapell skulle byggas på kullen för den mexikanska ursprungsbefolkningen, för hon hyste en särskild kärlek för dem. Juan Diego skyndade sig till biskopen för att göra vad hon hade bett honom om. Men när han kom in för att se biskopen så blev han avvisad utan något svar.

Biskopen krävde bevis
När han senare gjorde ett andra försök att få träffa biskopen så svarade denne att Juan Diego måste ge honom bevis på att han verkligen hade sett Guds Moder. När Juan lämnade biskopen så var han förväntansfull. Han var säker på att Maria skulle ge honom det bevis som biskopen begärde. Men nästa morgon, innan han kunde gå för att träffa jungfru Maria, så blev Juan Diegos farbror och enda levande släkting svårt sjuk. Juan kände att hans främsta plikt var att hämta en präst som kunde ge hans döende farbror de sista sakramenten, och Juan Diego bestämde sig därför för att ta en annan väg till kyrkan för att inte träffa jungfru Maria och bli försenad. Men den saliga Modern mötte honom på den väg som han hade valt och försäkrade honom om att hans farbror skulle tillfriskna. Jungfru Maria sa till Juan Diego att han skulle plocka blommorna som växte på kullen och lägga dem i tilman, manteln, som han bar och ta med dem till biskopen. Juan Diego plockade rosorna som växte på kullen och jungfru Maria arrangerade dem och förslöt mantelns hörn. Hon sa sedan till honom att inte öppna sin tilma innan han var hos biskopen.

Men när Juan knöt upp sin tilma framför biskopen och alla blommorna föll ut så verkade biskopen inte ens märka dem. Istället stirrade han på Juan Diegos mantel och föll på knä med tårar strömmande nedför hans kinder. Mycket förvånad tittade Juan ner på sin mantel och såg att jungfru Maria hade gett honom ett tecken som var än kraftfullare än de rosor som växte på kullen mitt i vintern. Hon hade lämnat en bild utav sig själv på hans tilma, där hon såg ut precis som han hade sett henne. När Juan sedan kom hem igen så upptäckte han att hans farbror var helt frisk. Jungfru Maria hade visat sig även för honom.

Kapellet som jungfru Maria hade bett om började genast att byggas. Bilden som hon hade lämnat på Juan Diegos mantel fick namnet Vår Fru av Guadalupe. Under de följande sju åren döptes åtta miljoner personer ifrån den mexikanska ursprungsbefolkningen.

Ett mysterium för vetenskapen
Varhe dag knäfaller i genomsnitt 1 500 pilgrimer framför den mirakulösa tilman, som har bevarat bilden i perfekt skick i nästan 500 år, i den nya basilikan Vår Fru av Guadalupe i Mexico City. Vetenskapsmän och kemister har trots otaliga undersökningar inte lyckats förklara varför bilden inte har bleknat eller spruckit över huvudtaget, eller varför de kaktusfibrer som manteln är gjord av, och som vanligtvis förmultnar efter ett par år, fortfarande är i perfekt skick. Ingen har heller lyckats identifiera vilken färg som har använts, eller lyckats se några penseldrag eller tecken på att bilden är skapad av en människa. Bilden tycks helt enkelt ha ett himmelskt ursprung. 








All the contents on this site are copyrighted ©.