2017-12-02 12:44:00

Påven till gudsvigda "Be rosenkransen varje dag för att växa i helighet"


Påven Franciskus sista dag i Bangladesh, lördagen, började med ett besök i Heliga Moder Teresas hem i Dhaka, det minsta av tre som Moder Teresas barmhärtighetsmissionärer driver i Dhaka och det som Moder Teresa själv föredrog att bo på varje gång hon besökte staden.

Hemmet ligger i Tejgaon kvarteret nära den heliga Rosenkransens kyrka, och grundades 1976, och arbetar mest med att ta emot ensamstående mödrar, så kallade Biranganas. I hemmet mötte påven äldre fattiga, mödrar och barn som bor där. Efter det fortsatte påven till den närliggande kyrkan, heliga Rosenkransen för att där möta Bangladeshs gudsvigda liv.

I kyrkan som byggdes av portugisiska augustinermissionärer på 1500-talet, väntade 1500 präster seminarister, ordensfolk, noviser. Mötet med dem var uppbyggt som vid tidigare liknande möten då tre utvalda berättade om deras liv och utmaningar och ställde frågor till påven som han sedan svarade på i ett tal till dem alla.

Påven lämnade över det färdigskrivna talet som han hade förberett och talade fritt på spanska.

I det officiella talet talade han om att den katolska kyrkan i Bangladesh är liten, men att den är som senapskornet som Gud låter mogna i sin tid. ”Jag är glad att se hur detta korn växer och att vara ett direkt vittne om den djupa tro som Gud har gett er, sa påven. Jag tänker på de hängivna och troende missionärerna som planterade och har vårdat detta trosband i nästan fem århundraden.”

Påven sa att han gläds över de många kallelserna som är ett tecken på att Herren välsignar Bangladesh, och han uttryckte särskild tacksamhet till klausurnunnorna, och deras böner.

Påven talade vidare om rosenkransen och vikten av att be denna ”magnifika bön och meditation över trons mysterium”: ”Oavsett om vi är präster eller gudsvida, seminarister eller noviser påminner rosenkransen om att vi ska viga våra liv fullständigt till Kristus, i gemenskap med Maria. Rosenkransen uppmanar oss att delta i Marias oro i bebådelsen, i Kristi medlidande för hela mänskligheten på korset och kyrkans glädje när hon tar emot den Helige Andes gåva från den uppståndna Herren.”

”Marias oro. I hela historien har ingen person varit så uppriktig som Maria vid bebådelsen? Gud förberedde henne för det ögonblicket och hon svarade med kärlek och tillit. Så har Herren förberett var och en av oss och kallat oss vid namn. Att svara på denna kallelse är en livslång process. Varje dag kallas vi till att lära oss att uppmärksamma Herren mer i bön, meditera hans Ord och försöka skilja hans vilja. Vi kan inte bära Kristi namn eller delta i hans uppdrag utan att vara män och kvinnor som är rotade i kärlek, upplysta av kärlek, genom ett personligt möte med Jesus i Eukaristin och i de Heliga Skrifterna”, sa påven och svarade så Fader Abel, som hade talat om att finna kraft för att tjäna andra.

”Att uppmärksamma Herren tillåter oss att se världen genom Hans ögon och bli mer känsliga för de vi tjänar, deras glädje, rädsla och bördor”, sa påven och riktade sig till Broder Lars som driver ett stort apostolat som riktar sig till att ta hand om människor och mätta deras andliga törst.”

”Kristi medkänsla. Rosenkransen inbjuder oss till meditera över Jesu lidande och död. Genom att träda in i dessa smärtsamma mysterier upptäcker vi deras frälsande kraft. Prästämbetet och det gudsvigda livet är inte karriärer. De är en tjänst, deltagande i Kristi kärlek som offrar sig för sin flock. Vi lever inte längre, utan Kristus lever i oss (se Gal 2:20)”, sa påven och riktade sig särskilt till Fader Franco, som hade talat om att vara missionärer för Kristi barmhärtiga kärlek.

”Kyrkans glädje. Slutligen fyller rosenkransen oss med glädje över Kristi triumf över döden. Hela vårt ämbete syftar till att förkunna evangeliets glädje. I livet och i apostolatet är vi alla väl medvetna om världens problem och mänsklighetens lidande, men vi förlorar aldrig förtroende för att kraften i Kristi kärlek vinner över det onda och lögnens herre, som vill vilseleda oss. Låt er inte avskräckas av era brister eller av utmaningarna”, sa påven och riktade sig till en ordenssyster och en seminarist som uttryckt glädjen i kallelsen. ”Ni påminde oss om att vi alla är kallade att dagligen förnya och fördjupa vår glädje i Herren genom att försöka efterlikna honom allt mer fullständigt.”

Påven slutade med att vända sig till Vår Fru, Heliga Rosenkransens Drottning be henne om nåden att växa i helighet och att vara glada vittnen om evangeliets kraft, för att uppnå helande, försoning och fred i vår värld.








All the contents on this site are copyrighted ©.