sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Fokus \ Katolsk tanke

Påvarna och FAO: Tillsammans för de sista på jorden

Skörd - ANSA

28/11/2017 13:49

Påvarna har sedan FN:s matorgan FAO öppnades 16 oktober 1945 i Kanada haft en god relation till det särskilt i kampen mot undernäring och ojämlikhet. När FAO flyttades till Rom 1951 knöts ännu starkare band och många är de budskap som påvarna genom åren har sänt till organisationen och många är påvebesöken hos dem.

Den förste som besökte FAO var Paulus VI 16 november år 1970, med anledning av 25-årsfirandet sedan dess grundande. I sitt intensiva och profetiska tal visade han sin oro för att det finns en “en växande del av mänskligheten” som fortsätter "att sakna bröd och utbildning och törstar efter värdighet”.

Han talade om katolska kyrkan och FAO:s samarbete för “de största fattigdomarna och i arbetet i olika sammanhang i kampen för att ge varje människa att äta för att leva”. Paulus VI påminde om nödvändigheten med ”en radikal förändring i mänsklighetens beteende, om den vill vara säker på sin överlevnad”. Han talade även om välgörenheten, att en broderlig kärlek är “motorn för hela samhällets framsteg”. “Detta kärleksord är ert. Ni anförtror detta som den käraste skatten, som en välgörenhetslampa, den brinnande elden i hjärtat vars heta flamma upplyser broderskapets vandring och leder våra steg längs rättvisans och fredens vägar.”

Johannes Paulus II besökte FAO tre gånger. Första gången var 12 november 1979, vid 30-årsfirandet sedan flytten från det provisoriska sätet i Washington till Rom. I sitt tal betonade att han tack vare statssekreterare msgr. Giovanni Battista Montini, senare Paolo VI:s framsynthet slöt Heliga Stolen avtal 23 november 1948 om att ha en ständig observatör vid FAO med tanke på de gemensamma målen.  Påven Wojtyla underströk nödvändigheten av att ändra metod vad gällde kampen mot undernäring. ”Kanske är det bra att erkänna att hunger även kommer från människan själv och svagheter i den sociala organisationen som hindrar personligt initiativ och även från terror och ideologiska systems förtryck och omänskliga metoder”. Påven inbjöd till att se ”den lidande människan som inom sig bär på enormt stora möjligheter som måste befrias”.

Tretton år senare gjorde Johannes Paulus II ett inlägg vid den Internationella konferensen om livsmedel. I sitt tal uppmanade han FAO att lyssna på ”de smärtfyllda ropen från miljoner personer vad gäller skandalen som uppstått på grund av resursförbannelsen som är det största hindret till att lösa mänsklighetens problem med mat”. Johannes Paulus II visade klart vägen: ”problemet med hunger löser man genom en global utveckling” och genom att komma över enskilda intressen och dela på jordens resurser "som Skaparen har anförtrott hela mänskligheten".

Fjorton år senare, i ett tal som han höll vid öppnandet av Världstoppmötet om mat, påminde han om att 800 miljoner personer fortfarande hungrar och att motpolerna rikedom-fattigdom är ”outhärdligt för mänskligheten”. Johannes Paulus II bad om en förändring av mantaliteten och vanorna men även om ”akuta val för att hitta passande vägar för att garantera säkerheten att ha livsmede,l som är en fredsfaktor”. Påvens starka önskan från nationers sida var “en väsentlig minskning, om inte en total fördömelse, av internationell skuld, som tynger många nationers öden”.

Även Benedictus XVI besökte FAO 16 november 2009 i samband med Världstoppmötet om försäkran om livsmedel och påminde i sitt tal om att det finns nog med mat för alla men att det är nödvändigt att ena krafterna för att slå ut hungern och erkänna varje persons transcendenta värde. “Hungern” sa han “är det mest grymma och konkreta tecknet på fattigdom. Det är inte möjligt att fortsätta att acceptera överflöd och slöseri samtidigt som hungerns drama antar allt större proportioner”. Det krävs en konversion i hjärtat, “en förändring i den personliga och gemensamma livsstilen, i konsumtion och de faktiska behoven, men det är framför allt nödvändigt” sa Benedictus XVI ”att vara medvetna om den moraliska plikten som skiljer på mänskliga goda och onda handlingar för att på det sättet återupptäcka de gemensamma banden som enar personen med skapelsen”.

20 november 2014 gjorde påven Franciskus ett inlägg vid den Internationella konferensen om livsmedel och fokuserade i sitt långa tal på den hungrande personen som “ber oss om värdighet och inte allmosor”. Hans inbjudan att återupptäcka solidariteten mellan människorna var stark, ”en känsla för broderskap” som leder oss till att söka det gemensamma bästa.  “Inget system av diskriminering, praktiskt eller rättsligt, som är bundet till tillgång av livsmedelsmarknaden, får antas som en modell för internationella åtgärder som syftar till att eliminera hungern”.

28/11/2017 13:49