Påven vid Angelus: Vi döms efter kärleken till andra

Omkring 30 000 troende var samlade på Petersplatsen för söndagens angelusbön med påven Franciskus.

Påven sa i helhet:

Kära bröder och systrar, goddag!

På detta liturgiska års sista söndag firar vi högtiden Kristus Konungens dag, Universums kung. Hans kungadöme är en vägvisare och tjänst och det är även ett kungarike  som vid tidens slut dömer. Inför oss idag har vi Kristus som kung, herde och domare, som visar kriterierna för att tillhöra Guds rike. Här är kriterierna.

Det evangeliska bladet öppnas med en storartad vision. Jesus säger när han vänder sig till sina lärjungar: ’När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron’ (Matt 25:31). Det handlar om den högtidliga inledningen av berättelsen om den universella domen. Efter att ha levt det jordliga livet i ödmjukhet och fattigdom visar sig Jesus nu i den gudomliga äran som tillhör Honom, omringad av änglaskaror. Hela mänskligheten har sammankallats inför Honom och Han utövar sin befogenhet att skilja den ena från den andra, som herden skiljer på fåren och getterna.  

Till dem som han ställde till höger om honom sa han: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ (verserna 34-36) De rättfärdiga blev förvånade, därför att de mindes inte om de någonsin hade träffat Jesus och än mindre om de hade hjälpt honom på det sättet, men han förklarar: ’vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ (vers 40) Dessa ord slutar aldrig att slå oss, för att det avslöjar hur långt Guds kärlek går: till den punkt att han identifierar sig med oss, men inte när vi mår bra och är friska och lyckliga, nej, utan när vi är i behov. Och på detta dolda sätt låter Han oss möta Honom och sträcker ut handen som en tiggare. Så avslöjar Jesus de avgörande kriterierna för sin dom, alltså konkret kärlek till vår nästa i nöd. Och så avslöjar Han kärlekens makt, Guds kunglighet: solidarisk med den som lider ´för att framför allt uppväcka förhållningssätt och barmhärtighetsverk.

Liknelsen med domen fortsätter genom att visa kungen som tar avstånd från dem som under sina liv inte har brytt sig om sina bröders behov. Även vad gäller detta blir de förvånade och frågar: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’  (vers 44) De ville säga: ‘Om vi hade sett dig skulle vi säkerligen ha hjälpt dig!’. Men Kungen svarar: ‘vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ (vers 45). Vid slutet av vårt liv döms vi efter kärleken, alltså vårt konkreta engagemang att älska och tjäna Gud i våra allra minsta och mest behövande bröder. Denna tiggare, denna behövande som sträcker ut handen är Jesus, denna sjuka som jag måste besöka är Jesus, denna intagna är Jesus och denna som är hungrig är Jesus. Låt oss tänka på det.

Jesus kommer vid tidens slut för att döma alla nationer och Han kommer till oss varje dag på olika sätt och ber oss om att ta emot Honom. Jungfru Maria hjälper oss att möta Honom och ta emot Honom i hans ord och eukaristi och samtidigt i bröder och systrar som lider av hunger, sjukdom, förtryck och orättvisa. Må våra hjärtan ta emot Honom idag i våra liv, för att vi är mottagna av Honom i evighet i hans rike av ljus och frid.