Påven till festival för socialläran: Var trogna Gud och människan

Påven Franciskus sände ett videobudskap till Sjunde festivalen för katolska kyrkans sociallära som hålls i Verona i Italien 23-26 november. Festivalens tema är ”Trohet är förändring”. Invigningsceremonin öppnades av kardinal Luis Antonio Tagle, ärkebiskop av Manila, i ett tal med titeln ”Inför förändring: ett asiatiskt perspektiv”. Påvens budskap i helhet:

Kära bröder och systrar!

Jag hälsar till alla er medverkande i 7nde Festivalen för kyrkans sociallära, som i år bär titeln ’Trohet är förändring’.  Detta uttryck, som medvetet ger upphov till en viss ’logisk’ överraskning, får oss att överväga att det att vara trogen verkligen betyder en förmåga att förändra.

Vi tänker på Abrahams erfarenhet, som Bibeln visar oss som modell för tron. När han redan var gammal sa Gud till honom: ‘Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar’ (1 Mos:1-2). För att vara trogen var Abraham tvungen att ändra sig och åka iväg. Guds ord hjälper oss att skilja på  förändringens två sidor: den första är troheten, hoppet och öppenhet för det nya; den andra är svårigheten att lämna det som är säkert för att möta något okänt. Vi känner oss just lugnare när vi stannar inom våra ramar och bevarar och alltid upprepar ord och gester – detta får oss att känna oss säkrare – snarare än att gå ut, åka iväg och inleda nya sätt.

Så låt oss fråga oss vad som händer om vi behåller vår trohet till Gud och människan. Vi har sett effekten av Herrens kallelse i Abrahams historia: det ändrade livet radikalt, det fick honom att gå in i en ny historia och öppnade nya oväntade horisonter med nya himlar och nya platser.  När man svarar på Guds ord aktiveras alltid en process: det sker något nytt som för oss dit vi aldrig hade kunnat föreställa oss. Detta är viktigt: det sker alltid något nytt, man går framåt, man sitter inte still och processer inleds.

Trohet till människan betyder att gå ut ur sig själv för att möta den konkreta personen, dennes ansikte, ömhets- och barmhärtighetsbehov för att ta ut den från anonymiten och existentiella utkanter. Trohet till människan betyder att öppna ögon och öron för de fattiga, sjuka, de som inte har arbete, de många skadade av likgiltighet och en ekonomi som avvisar och dödar och öppna sig för flyktingar på flykt från våld och krig. Trohet till människan betyder att övervinna den centripetala (reds.anm. sökandet efter meddelpunkten) styrkan i egenintressen, egoistiska intressen och ge plats åt passionen för den andre och stå emot frestelsen att förtvivla utan hålla hoppets flamma levande.

På det sättet möter troheten till Gud den till människan i en dynamisk rörelse som tar form i förändringen av oss själva och verkligheten och övervinner orörligheten och bekvämligheten och skapar utrymme, arbete för de unga och för deras framtid. För att förändringen är sund inte bara när saker går dåligt utan även när allt fungerar bra och vi frestas att stänga in oss i det vi redan har uppnått. Att bredda vår tjänst och utvidga våra kreativa utrymmen betyder att åta sig utmaningen av den egna förändringen för att förbli trogna Gud och människan. Det verkar som en motsägelse, men troheten är den vandring som startar processer och inte tillåter att vi stannar upp på platser där vi skyddar oss från all kreativitet, platser som till slut går mot: ’man har alltid gjort såhär’.”

Jag vänder i detta budskap en broderlig hälsning till msgr. Zenti, biskop av Verona som är staden som tar emot Festivalen för kyrkans sociallära, till fader Vincenzi och alla hans medarbetare, talare och volontärer. Jag önskar att detta initiativ bidrar till att besjäla och stödja kyrkans evangeliserande mission i arbetsvärlden och den ekonomiska och politiska världen.

Jag välsignar er och ber er vara snälla att be för mig. Tack!”