Påven i Sankta Marta "Enda medicinen mot ideologisk kolonisering är martyrskap"

Kulturell och ideologisk kolonisation tolererar inte skillnader och driver en likformighet som slutar i att de troende förföljs. Det var påven Franciskus budskap under hans predikan vid morgonmässan i Sankta Martas kapell på tisdagen. Påven utgick från den första läsningen om Elasars martyrdöd som man läser om i Andra Mackabeerbokens 6:e kapitel (2 Mack 6,18-31).

Påven Franciskus konstaterade att det finns tre typer av förföljelse, en endast religiös, en annan politisk-religiös förföljelse och en rent kulturell förföljelse, då en kultur vill göra allt nytt genom att göra sig av med ett folks traditioner, historia och religion. Denna sista förföljelse är den som Elasar fick lida martyrdöden under, dömd till döds för sin trohet till Gud.

Påven påminde om hur historien om denna kulturella förföljelse började i gårdagens läsning: ”Några såg hur vacker kungens son, Antiochos Epifanes, var och tog initiativet till att sluta förbund med hedningarna och vända sig till kungen, som gav dem möjlighet att introducera hedniska institutioner. Inte ideer eller gudar utan institutioner”, underströk påven. ”Folket som hade vuxit upp under Guds lag fick nya institutioner, som rensade bort allt: kultur, religion, lag. Allt skulle vara nytt. Moderniteten är en verklig ideologisk kolonisering som vill påtvinga Israels folk denna enda tanke som bara lämnar ett tillvägagångssätt utan frihet till andra sätt. Några accepterar det eftersom det verkade bra, eller för att vara som de andra, och så försummas traditionerna och folket ändrar livsstil.”

Men för att försvara folkets sanna traditioner föds det även ett visst motstånd, personer som Elasars, en väl respekterad man, och Mackabeerboken berättar om dessa hjältar. En förföljelse som uppstår efter en ideologisk kolonisation har alltid samma mönster: förstörelse, för att likforma, utan tolerans för skillnader.”

Nyckelordet påpekade påven i gårdagens läsning är det ”genomfördärvade skottet" (1 Mack 10), det vill säga Antiochos Epifanes: ett skott som släpptes in att växa i Guds folk med kraft, och ge dem nya, hedniska, världsliga vanor.

"Kulturella kolonisationer slutar alltid med att de troende förföljs. Vi behöver inte gå långt bak i tiden för att se exempel på det: tänk på folkmorden förra seklet, efter att nya kulturer inträtt. Alla lika med rent blod får plats, de andra ska bort. .. Ingen plats för skillnader. Ingen plats för andra, ingen plats för Gud. Det är det genomfördärvade skottet. I denna kulturella kolonisering som härrör från ett ideologiskt genomfördärvat skott, väljer Elasar att vara ett annat skott som kan gro.”

”Elasars går sin död till mötes med tanke på de unga, och lämnar dem ett ädelt föredöme. Han ger sitt liv, av kärlek till Gud och lagen, och blir så ett skott för framtiden. Inför det genomfördärvade skottet som producerar denna ideologiska och kulturella kolonisation finns det dessa andra skott som ger liv och tillväxt till framtiden."

Påven påminde om att nyheter inte alltid är dåliga, ”tänk bara på evangeliet om Jesus, som är en nyhet. Man måste dock kunna urskilja”:

"Vi måste urskilja nyheterna. Kommer denna nyhet från Gud, från den Helige Ande, är det Guds skott, eller är det en nyhet som kommer från ett genomfördärvat skott? Förr var det en synd att avliva barn, men idag kan man göra det utan problem. Det är en genomfördärvad nyhet. Förr var skillnaderna tydliga, det Gud skapade blev respekterat; men idag är vi lite moderna, nu är det ok. Och så blandar man ihop skotten. Men Guds nyhet kompromissar inte, utan växer och ser framåt”:

"Den ideologiska och kulturella koloniseringen ser bara på nutiden, förnekar det förflutna och ser inte framtiden. Den lever för ögonblicket, inte i tiden, och kan därför inte lova någonting. Med den här inställningen att alla ska agera likformigt och skillnaderna ska raderas, syndar man allvarligt genom hädelse mot Gud Skaparen. Varje gång en ny kulturell och ideologisk kolonisation påbörjas, syndar man mot Gud Skaparen för att man vill ändra på skapelsen, som Gud vill ha den. Det har hänt många gånger under historiens gång och det finns bara en enda medicin: vittnesmål och martyrskap.”

Elasar vittnar med sitt liv med tanke på det arv hans föredöme lämnar. "Därför vill jag nu modigt skiljas från livet, så att jag visar mig värdig min höga ålder och ger de unga ett ädelt exempel på hur man villigt och med ädelt sinne dör en skön död för den höga och heliga lagen.” (2 Mack 27-28) Elasar vill inte lämna pengar eller annat efter sig, han tänker på framtiden, och lämnar sitt vittnesbörd, som ska vara ett ädelt exempel att följa och ett hjältedåd att minnas. Han gör sig själv till skott för att ge andra liv."

Påven Franciskus avslutade med att hoppas att Elasars exempel ska hjälpa oss i förvirringens tider inför den kulturella och andliga kolonisering som föreslås oss".