sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Påven Franciskus \ Aktiviteter

Påven till hälsopersonal "överge aldrig den sjuka"

Påven med en sjuk flicka - AP

16/11/2017 11:49

"Vårda, men vägra vara terapeutiskt halsstarrig och vägra dödshjälp!" När de europeiska medlemmarna för World Medical Association i dagarna samlades för konferens i Vatikanen sände påven Franciskus ett brev till Msgr. Vincenzo Paglia som är ordförande för den Påvliga Livsakademin.

I brevet belyser påven hur den medicinska utvecklingen har gått långt i livsförlängande ingrepp och han rörde vid den känsliga frågan om när man ska avstå från att fortsätta hålla människor vid liv.

”Det är idag möjligt att förlänga livet på ett sätt som man tidigare inte ens kunde föreställa sig”, sa påven. Ingrepp på människokroppen blir mer effektiva:  de kan upprätthålla biologiska funktioner som blivit otillräckliga eller till och med byta ut dem, men detta främjar inte alltid hälsan. Idag krävs större visdom, på grund av den smygande frestelsen att insistera på behandlingar som ger kraftfulla effekter på kroppen, men som inte bidrar till personens väl i helhet.”

Påven nämnde Pius XII tal för 60 år sedan till narkosläkare och intensivvårds specialister, där han sa att det inte finns någon skyldighet att alltid använda alla de potentiellt tillgängliga resurserna, utan att det i vissa fall är tillåtet att avstå. "Det är därför moraliskt tillåtet att avstå från att tillämpa terapeutiska medel, eller stänga av dem, när deras användning inte motsvarar de etiska och mänskliga kriterier som senare kom att benämnas "proportionalitet av vården", som man läser i ett dokument från Troskongregaionen 1980. Den säregna aspekten av denna metod är att den beaktar resultatet man kan förvänta sig, med hänsyn till de sjukas fysiska och moraliska krafter. Det möjliggör ett beslut som kvalificerar sig som moraliskt genom att avstå från ”terapi till varje pris”.

Påven Franciskus citerade den katolska kyrkans katekes som belyser ett ansvarsfullt sätt att vara medvetna om det som inte kan motverkas: "Inte vilja orsaka död, medan du accepterar att inte hindra det", som anges i Katolska kyrkans katekes:

”Att upphöra med mödosamma, farliga, extraordinära eller i förhållande till det förväntade resultatet orimliga medicinska insatser kan vara riktigt. Här rör det sig om att vägra vara ”terapeutiskt halsstarrig” (n 2278). Denna skillnad i perspektiv innebär palliativ vård, utan att rättfärdiga dödshjälp. Att inte aktivt använda eller avstå från att använda oproportionerliga insatser, motsvarar att undvika terapeutisk envishet, och är något helt annat än att utföra en åtgärd som innebär etisk dödshjälp, som alltid förblir olagligt.”

Påven Franciskus medgav att det är svårt att bedöma i praktiken, därav behovet av visdom, eftersom man inte kan tillämpa en allmän mekanisk regel, utan beslutet måste övervägas noggrant, med tanke på det moraliska objektet, omständigheterna och de inblandade.

”Det är inte lätt i dagens medicinska bedömning, i vilken de terapeutiska insatserna blir mer fragmenterade, och läkaren måste ta hänsyn till olika tekniska och organisatoriska kontext.

Påven noterade hur utvärderingsprocessen påverkas av teknisk-vetenskapliga och ekonomiska intressen, med behandlingar som är sofistikerade och dyra, och som är tillgängliga för färre grupper:

”Man kan säga att det kategoriska imperativet är att aldrig överge den sjuka personen. Tillståndets ångest leder oss till den högsta mänskliga tröskeln, och utsätter oss för frestelsen att fly. Men detta är ett tillfälle för kärlek och närhet, mer än något annat, där livets begränsningar som förenar oss just därför fyller oss med solidaritet. Var och en ger kärlek: som far eller mor, son eller dotter, bror eller syster, läkare eller sjuksköterska. Men ge den! Även om vi vet att sjukdomen inte kan läka måste vi ta hand om den sjuka personen, och vare sig avsluta dennes liv, eller hårdnackat försöka hålla dem vid liv, när de går mot sin död, utan genom att bekämpa det mest plågsamma och smärtsam i döden, smärtan och ensamheten.”

Avslutningsvis uppmärksammade påven sjukvårdspersonalen på deras ansvar att belysa dessa perspektiv och känsliga frågor i det demokratiska samhället, där staten måste skydda alla inblandade, särskilt de svagaste. 

16/11/2017 11:49