Hela påvens katekes - Mässan 1. Inledning

Påven Franciskus inledde sin trosundervisning om den heliga mässan vid den allmänna audiensen onsdagen 8 november och talade om vikten av att förstå mässans värde. Här följer hela påvens katekes översatt till svenska av Olof Brandt.

171108 Mässan – 1. Inledning

Idag inleder vi en ny rad katekeser som skall fästa blicken på kyrkans “hjärta”, eukaristin. För oss kristna är det av grundläggande betydelse att förstå mässans värde och innebörd för att vår relation till Gud skall vinna allt större fullhet.

Vi kan inte glömma alla de kristna som i hela världen och under tvåtusen år av historia har offrat sitt liv för att försvara eukaristin; och alla dem som än idag riskerar livet för att delta i söndagsmässan. År 304, under Diocletianus förföljelse, greps en grupp kristna i Nordafrika medan de firade mässan i ett hem. I förhöret frågade den romerske prokonsuln varför de gjort det trots att de visste att det var absolut förbjudet. De svarade: ”Utan söndagen kan vi inte leva”, vilket betyder: om vi inte kan fira eukaristin kan vi inte leva, vårt kristna liv skulle dö.

Ja Jesus sade ju till sina lärjungar: “Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen” (Joh 6:53-54).

De där kristna i Nordafrika dödades för att de firade eukaristin. De efterlämnar ett vittnesbörd om att man kan avstå från jordelivet för eukaristin, för den ger oss det eviga livet och ger oss del i Kristi seger över döden. Det är ett vittnesbörd som kräver ett svar från var och en av oss om vad det betyder för oss att delta i mässoffret och att ta emot kommunionen. Söker vi den där källan av “levande vatten” för det eviga livet? Som gör vårt liv till ett andligt offer av lovprisning och tacksägelse och gör oss till en enda kropp med Kristus? Detta är den djupaste innebörden i den heliga eukaristin, ett ord som betyder “tacksägelse”: tacksägelse till Gud Fader, Son och Helig Ande, som omfattar oss i och förvandlar oss genom sin kärleksgemenskap.

Under de kommande katekeserna tänkte jag svara på några viktiga frågor om eukaristin och mässan, för att återupptäcka, eller upptäcka, hur Guds kärlek strålar fram genom detta trons mysterium.

Andra Vatikankonciliet ville låta de kristna förstå trons storhet och skönheten i mötet med Kristus. Därför behövdes framför allt en förnyelse av liturgin under den Heliga Andens ledning, för kyrkan lever ständigt av liturgin och förnyar sig genom den.

En viktig fråga som konciliefäderna betonade var att de troende måste undervisas om liturgin. Det är förutsättningen för en verklig förnyelse. Och just detta är syftet med denna rad av katekeser som vi inleder idag: att växa i kunskap om den stora gåva som Gud har gett oss i eukaristin.

Eukaristin är en underbar händelse där Jesus Kristus, vårt liv, blir närvarande. Att delta i mässan ”är att än en gång genomleva Herrens frälsande lidande och död. Det är en teofani: Herren blir närvarande på altaret för att offras till Fadern för världens frälsning” (Predikan i mässan i Santa Marta 10 februari 2014).Herren är där med oss, närvarande. Ofta går vi dit och ser oss om kring och småpratar medan prästen firar eukaristin... och vi firar inte där vi står så nära honom. Men han är Herren! Om presidenten eller någon annan viktig människa kom hit är jag säker på att vi alla skulle försöka komma nära honom och hälsa på honom. Men tänk att när du går i mässan är Herren där. Och du är disträ. Det är Herren! Vi måste tänka på detta. “Fader, mässorna är tråkiga” – “Vad säger du, är Herren tråkig?” – ”Nej, nej, inte mässan, utan prästerna” – ”Då måste prästerna omvända sig, men det är Herren som är där!”. Glöm inte det.

Låt oss nu ställa oss några enkla frågor. Till exempel: varför gör man korstecknet och botakten i början av mässan? Här vill jag öppna en annan parentes. Har ni sett hur barn gör korstecknet? Man förstår inte om det är korstecknet eller om de gör en teckning. Vi måste lära barnen att göra korstecknet ordentligt. Så börjar mässan, så börjar livet, så börjar dagen. Detta betyder att vi har frälsts genom Herrens kors. Och varför läser man bibelläsningar i mässan? Eller: varför säger prästen ”upplyft era hjärtan”? Han säger inte: “lyft upp era telefoner för att ta ett foto!” Nej, det är inte bra! Jag tycker det är bedrövligt att se alla dessa telefoner som lyfts upp i luften, här på Petersplatsen och i Peterskyrkan, inte bara vanliga troende utan också präster och biskopar. Mässan är ingen show. Den är att gå Herrens lidande och uppståndelse till möts. Därför säger prästen ”upplyft era hjärtan”. Vad betyder det? Kom ihåg: inga telefoner!

Det är viktigt  att gå tillbaka till grunden, att återupptäcka det väsentliga genom det man rör och ser i sakramentsfirandet. Aposteln Tomas (jfr Joh 20:25) bad att få se och röra vid såren efter spikarna på Jesu kropp. Det är önskan att på något sätt få röra vid Gud för att tro på honom. Det som Tomas ber om är vad vi alla behöver: att se honom och röra vid honom för att kunna känna igen honom. Sakramenten går detta mänskliga behov till mötes. Sakramenten och särskilt eukaristifirandet är tecken på Guds kärlek, genvägar för att möta honom.

Genom dessa katekeser som börjar idag vill jag så tillsammans med er återupptäcka den skönhet som döljer sig i eukaristifirandet, och som efter att man upptäckt den ger varje människas liv dess fulla mening. Må jungfru Maria följa oss på denna nya vandring.