Påven "Reflektera över Guds oåterkalleliga gåvor, och lovsjung hans brmhärtighet"

När Gud ger en gåva, är gåvan oåterkallelig: Han ger den  inte ena dagen för att ta tillbaka den nästa. Och när Gud kallar, gäller kallelsen livet ut.” Detta var påvens tankar i predikan under morgonmässan i Sankta Martas kapell i Vatikanen, med utgångspunkt ur dagens läsning i Paulus brev till romarna om Guds val.

”I frälsningshistorien är Guds gåvor och kallelse till sitt folk tre", sa påven Franciskus, "alla oåterkalleliga eftersom Gud är trofast: gåvorna utvald, löfte och förbund. Det var så för Abraham, och det är så för var och en av oss:

"Var och en av oss är utvald av Gud. Han ger var och en av oss sitt löfte. Och för var och en av oss är förbundet med Herren möjligt. Vi kan vara i förbund, eller inte – människan är fri. Men det medför en fråga: känner jag mig utvald? Eller känner jag mig kristen av en slump? Hur lever jag löftet, ett löfte om frälsning på min livsresa, och är jag trogen förbundet? Liksom Han är trogen? "

”Inför Guds trohet återstår för oss bara att fråga oss: känner vi hans omsorg, känner vi att han söker efter oss då vi vänder oss bort?”

Påven noterar att aporsten Paulus återkommer fyra gånger till två ord, då han talar om att vara utvald av Gud: "olydnad" och "barmhärtighet". Där den ena har agerat har även den andra det, på vår väg mot frälsningen:

"Detta innebär att på vår vandrings som utvalda, mot löftet och förbundet kommer det att finnas synder, olydnad, men inför olydnaden finns alltid barmhärtigheten. Det är som dynamiken i vår vandring mot mognad: alltid barmhärtighet, för han är trogen, och återkallar aldrig sina gåvor. Inför våra svagheter, våra synder, finns alltid barmhärtighet och när Paulus kommer till denna punkt tar han ytterligare ett steg. Men han ger inte en förklaring, han ger lov.

Tillbedjan och tyst lovsång inför mysteriet med olydnaden och barmhärtigheten som gör oss fria och inför skönheten i dessa oåterkalleliga gåvor som utvald, löfte och förbund är, är även påven Franciskus uppmaning till de troende vid slutet av dagens predikan.

"Jag tror att det kan göra oss alla gott att reflektera över att vi är utvalda, över löftena som Herren har gett oss, och på hur jag lever förbundet med Herren. Och på hur jag låter mig, förlåt mig ordet, barmhärtigas av Herren, över mina synder, min olydnad. I slutändan, kan jag då som aposteln Paulus prisa Gud för det som Han har gett mig, var och en av oss: lovsjunga och tillbe. Glöm aldrig: Guds gåvor och Guds kall är oåterkalleliga."