2017-10-27 10:09:00

Påven i videosamtal med Internationella rymdstationen


På torsdagen klockan 15 talade påven Franciskus med astronauterna på den Internationella rymdstationen genom ett videosamtal och ställde några frågor som de svarade utförligt på. Konversationen hölls på italienska med astronauten Paolo Nespoli och här följer den i svensk översättning:

Påven: Goddag på er alla!

Nespoli: Ers höghet, goddag. Välkommen på Internationella rymdstationen och till oss, besättningen på expedition 52 och 53.

Påven: Kära doktor Nespoli, kära austronater: God dag! …eller god kväll.. för att man vet aldrig när man är i rymden! Kära doktor Nespoli, kära astronauter, jag tror att dagarna där i rymdstationen är lite annorlunda, inte sant? Jag tackar er och de som har anordnat den här anslutningen som ger mig möjligheten att ”möta er” och ställa några frågor.

Jag börjar genast med den första frågan.

(Fråga 1) Astronomi får oss att fundera på universums gränslösa horisonter och väcker frågor i oss: Var kommer vi ifrån? Vart är vi på väg? Jag frågar er doktor Nespoli: i ljuset av era erfarenheter i rymden, vad är er tanke om människans plats i universum?

Nespoli: Helige fader, detta är komplicerad fråga. Jag känner mig som en teknisk person, en ingenjör och är bekväm bland maskinerna och experimenten, men när man talar om dessa mycket mer inre frågorna – ”vart kommer vi ifrån…” – blir jag också förbryllad. Det är en mycket känslig fråga. Jag tror att vårt mål är att känna till vårt väsen, fylla kunskapen och förstå vad som finns omkring oss. Och det är också intressant, för att ju mer vi vet desto mer inser vi att vi vet lite. Jag tycker att det vore väldigt trevligt om personer som er och inte bara ingenjörer och fysiker, utan som er – teologer, filosofer, poeter och författare… – kunde komma hit till rymden. Det kommer säkert bli så i framtiden. Jag tycker att det vore trevligt om de kom hit för att utforska vad det betyder att ha en människa i rymden.

Påven: Det är sant det du säger..

(Fråga 2.) I den här salen som jag sitter i finns det, som ni ser, en konstväv som är inspirerad av den kända versen som Dante avslutade sin Gudomliga komedin med: “Kärleken som rör solen och andra stjärnor” (Paradiset, XXXIII, 145). Jag undrar: vad betyder det för er som alla är ingenjörer och astronauter, precis som du har sagt så bra, vad betyder det för er att kalla styrkan som sätter universum i rörelse för ”kärlek”?

Nespoli: Helige fader, jag skulle vilja överlämna ordet till min ryska kollega Aleksandr Misurkin, han talar till er på ryska.

[ord på ryska]

Helige fader, jag hoppas att vi inte har överraskat med ryskan: Har ni översättningshjälp där eller ska vi sammanfatta det som hastigast?

Påven: Det är bäst med en snabb sammanfattning.

Nespoli: Kollegan Aleksandr gav ett mycket fint svar på ryska som jag nu översätter kort och ungefärligt. Han hänvisar till en bok som han läser de senaste dagarna här uppe för att reflektera, Lille prinsen av Saint-Exupéry. Han hänvisar till historien som gärna ger, eller gärna skulle ge sitt liv för att återgå till att rädda jordens växter och djur. Det är sammanfattningsvis kärleken som är styrkan som ger dig möjligheten att ge ditt liv för någon annan.

Påven: Jag tycker om det svaret. Det är sant, utan kärlek är det omöjligt att ge sitt liv för någon annan. Detta är sant. Man ser att ni har förstått budskapet som Saint-Exupéry så poetiskt förklarar och att ni ryssar har det i blodet och i er så humanistiska och mycket religiösa tradition. Det är fint detta. Tack!

(Fråga 3.) Det här är en nyfikenhet. Man säger att kvinnorna är nyfikna, men även vi män är nyfikna! Vad har drivit er till att bli astronauter? Vad är det som gläder er mest under er tid på rymdstationen?

Nespoli: Helige fader, jag lämnar mikrofonen till två kollegor: den ryska kollegan Sergei Ryazansky och den amerikanska Randy Bresnik.

[Dr. Ryazansky talar på engelska]

Nespoli översätter: Sergei sa att hans farfar var hans inspirationskälla: hans farfar var en av de första pionjärerna i rymden och arbetade på satelliten Sputnik, den första satelliten som gick över jorden och var en av de ansvariga för konstruktionen av satelliten. Han fick inspiration från sin farfar och ville följa hans spår för att enligt honom är rymden intressant och vacker, men även mycket viktig för oss som människor,.

[Bresnik talar på engelska]

Nespoli: Det som jag ser härifrån är ett otroligt perspektiv. Det är möjligheten att se jorden lite med Guds ögon och se skönheten och det otroliga med denna planet.

[Bresnik fortsätter på engelska]

Nespoli översätter: I vår orbitalhastighet på 10 km i sekunden ser vi jorden med andra ögon. Vi ser jorden utan gränser, vi ser jorden där atmosfären är extremt tunn och labil och genom att se jorden på detta sätt tänker vi hur människor och alla måste arbeta tillsammans och samarbeta för en bättre framtid.

Påven: Jag tycker mycket om båda era svar. Ni, den första, gick till rötterna och förklarade detta: han gick till farfar. Och ni som kommer från Amerika har lyckats förstå att jorden är alldeles för ömtålig och ett ögonblick som går förbi: 10 km i sekunden som dr. Nespoli sa… Det är en mycket ömtålig verklighet, en tunn atmosfär, mycket som man kan förstöra. Och ni ser just med Guds ögon. Farfar är Gud: våra rötter och vårt hopp och vår styrka. Glöm aldrig bort rötterna: det gör mig gott att höra detta och höra det från er! Tack.

(Fråga 4.) jag skulle vilja fråga er en annan sak: Att resa i rymden ändrar på mycket som man tar för givet i vardagslivet som till exempel idén om “upp" och “ner”. Jag undrar: är det något särskilt som har förvånat er med livet i rymdstationen? Och är det tvärtom något som har slagit er för att det i ett så annorlunda sammanhang även gäller där?

Nespoli: Tack Helige fader för denna fråga. Jag låter den amerikanska kollegan Mark Vande Hei svara på den frågan.

[Vande Hei talar på engelska]

Nespoli översätter: Mark säger att det som har förvånat honom är att man hittar saker så helt olika som verkar desamma men inte känns igen. Ibland närmar jag mig något som från en sida är helt annorlunda och först blir jag lite förbryllad för att jag lyckas inte förstå var jag är eller vad det är. Det som inte har ändrats däremot är att även här, där det inte mer finns “upp” och “ner”, måste jag för att förstå var jag är och finna mig i denna situation bestämma mig för var “upp och “ner” är. Och alltså bestämma mitt mikrokosmos med mina sinnen och mitt referenssystem.

Påven: Och detta är något helt mänskligt: möjligheten att bestämma och ta beslut. Jag tycker att svaret är intressant för att det går till människans rötter.

(Fråga 5.) Och nu, om ni har vänligheten att lyssna har jag en annan fråga. Vårt samhälle är mycket individualistiskt medan det i stället är grundläggande att samarbeta i livet. Jag tänker på allt arbete som ligger bakom en insats som er. Kan ni och vill ni ge något betydelsefullt exempel på ert samarbete på rymdstationen?

Nespoli: Helige fader, en utmärkt fråga. Jag lämnar över den till den amerikanska kollegan Joe Acaba som är av pueroricansk härkomst.

Joe Acaba: Helige fader, es un gran onor hablar con Usted... [han fortsätter på engelska]

Nespoli: Joe påminde om att denna station är ett samarbete mellan olika nationer i världen: som USA, Ryssland, Japan, Kanada och nio europeiska länder… Och han påminde om hur dessa nationer arbetar tillsammans för att uppnå något som går bortom var och en av dem. Men en av de viktiga och intressanta sakerna som han sa är det faktum att var och en av oss för med sig en mångfald och att denna mångfald tillsammans skapar en helhet som är mycket större än den i en enda person. Och att arbeta tillsammans i denna samarbetsanda för att gå bortom detta är ett sätt för oss som människor att ta oss ut ur världen och fortsätta denna kunskapsresa.

Påven: Ni är ett litet “glaspalats”! Helheten är större än summan av delarna är exemplet som ni ger.

Tack så mycket kära vänner och jag vill säga kära bröder, för att vi ser er som medlemmar i hela den mänskliga familjen i det stora forskningsprojektet som rymdstationen är. Jag tackar er från hjärtat för detta möte som har berikat mig mycket. Herren välsigne er, ert arbete och era familjer. Jag försäkrar er: jag ska be för er och ni, var snälla att be för mig. Tack!

Nespoli: Helige fader, i allas namn vill jag tacka er för att ha varit med oss på Internationella rymdstationen. Detta är en plats där vi utför mycket forskning och där vi söker det vardagliga. Jag tackar er för att ha varit med oss och tagit oss högre upp och dragit oss bort från denna mekaniska vardag och fått oss att tänka på det som är större än oss. Tack igen!

Påven: Tack ska ni ha!








All the contents on this site are copyrighted ©.