sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Påven Franciskus \ Aktiviteter

Påvens försoningsgudstjänst i Colombia "Med Kristi hjälp kan man vinna över hat"

Påven och krucifixet i Bojaya - AP

08/09/2017 16:47

Fredagens försoningsgudstjänst kan nog beskrivas som huvudpunkten under påven Franciskus 5 dagar långa resa till Colombia. I Villavicencio hade 6000 offer i den 60 år långa interna konflikten samlats, tillsammans med medlemmar i landets militär- och polisstyrkor och före detta gerillasoldater. På förmiddagen hade påven saligförklarat två colombianer, en präst och en biskop som dödades under gerillakriget och förklarade dem martyrer då de dödades av hat för den katolska tron. På eftermiddagen fortsatte påven att beröra ett smärtsamt kapitel i landets historia. 

Symbol för konflikten under eftermiddagens gudstjänst var det lemlästade krucifixet från Bojayas - kanske den mest kraftfulla påminnelsen om det meningslösa politiska våldet som uppskattningsvis har skördat 225 000 människoliv. I Bojaya tog 300 afro-colombianska invånare skydd i stadens kyrka under striderna år 2002 mellan högermilis och armén. Minst 79 personer dog och 100 skadades i en flygräd och kyrkans krucifix förlorade både armar och ben.

I början av gudstjänsten talade tre som fallit offer för konflikten på olika sätt, och som tog upp några viktiga aspekter i försoningsarbetet: rättvisa, fred, sanning och barmhärtighet. När påven själv började tala så uttryckte han sin glädje över att vara där, inte så mycket för att tala som föra att lyssna, öppna hjärtat, se dem i ögonen, sörja och omfamna, i viljan att be tillsammans och förlåta.

Påven sa att i korset från Bojaya ser man inte bara det som hände där, i maj 2002 utan all den smärta, död, krossade liv och blodutgjutelse som Colombia har upplevt se senaste årtiondena ”ett sårat land som har sett blodet av tiotusentals oskyldiga rinna – varje våldsakt mot en människa är ett sår i hela mänsklighetens kött”. Han sa att berättelserna som var fyllda av bitterhet och lidande, liksom av kärlek och förlåtelse, hade berört honom.

Påven sa att ”våld genererar mer våld, hat ännu mer hat och död ytterligare död. Vi måste bryta den här kedjan som verkar oundviklig, och det är bara möjligt med förlåtelse och försoning. Med Kristi hjälp är det möjligt, du kan vinna över hat, över döden, och du kan börja om igen och bygga ett nytt Colombia…. Krucifixet från Bojaya hjälper till att i sorgen och smärtan inte bara minnas död, utan hoppet och att freden segrar definitivt.”

En annan punkt som hade blivit tydlig i berättelserna var att hjärtats sår är svårare att läka än de yttre. Men det är viktigt att inse att man inte kan leva fylld av bittert agg, och att kärleken frigör och bygger upp, förklarade påven och tillade att om man är upptagen och sluten i sin egen sorg är det svårare att bli fri, men om man arbetar för att andra offer ska återvinna sin värdighet och deras sår ska läka, hjälper och berikar det i slutändan dig. ”Din andliga resan är stabil och trygg, för att du tänker på andra och vill hjälpa dem. Din krycka är en symbol för den viktigaste kryckan, allt vi behöver, det är kärlek och förlåtelse”, sa påven.

Vidare sa påven att alla är vi offer, efter att ha lyssnat på ytterligare en berättelse. ”Oskyldiga eller skyldiga, men alla offer, förenade i denna förlust av mänskligheten som våld och död innebär. Det finns hopp även för dem som har skadat; allt är inte förlorat. Det är klart att rättvisan i denna moraliska och andliga återfödelse av mördarna måste ha sin gång, men med en helande effekt på samhället som har blivit trasigt av våldet.

”Det är svårt att acceptera när de som har drivit grymt våld omvänder sig. De som med våld har velat främja sina ändamål, för att skydda olaglig handel och bli rika i illusionen att de försvarar sina bröders liv. Det är verkligen en utmaning för var och en av oss att ha förtroende till att det går att ta ett första steg, för de som har orsakat lidande för hela samhällen och ett helt land”, sa påven och varnade för ogräs, som om Colombia vore en stor åker. ”Var uppmärksamma på frukterna: ta hand om spannmålen och förlora inte freden på grund av ogräset. Förkroppsliga Ordet i en konkret situation som ger nya livsfrukter, fast de kan tyckas vara ofullkomliga och ofullständiga (se Evangelii gaudium, 24).

”Även när konflikter, våld eller hämnd kvarstår, är det viktigt att fortsätta se till att rättvisa och barmhärtighet möts i en omfamning som helar Colombias smärta. Hela den sorgen och välkomna varje människa som har begått brott, och som erkänner de, ångrar sig och åtar sig att reparera, för att bidra till att bygga en ny ordning där rättvisa och fred lyser.”

Slutligen nämnde påven det som fortfarande tär många colombianer, ovissheten om vad som har hänt deras familjemedlemmar. Han sa att i en försoningsprocess, är det nödvändigt att sanningen får komma fram, för att kunna acceptera den: ”Det är en stor men nödvändig utmaning. Sanningen är en oskiljaktig kamrat till rättvisa och barmhärtighet. Men sanningen får inte leda till hämnd, utan snarare till försoning och förlåtelse. Sanningen är att berätta för familjer som härjas av smärtan av vad som hände deras släktingar som försvann. Sanningen är att bekänna vad som hände de minderåriga som rekryterades av våldsmännen. Sanningen är att erkänna smärtan hos kvinnor som har utsatts för våld och missbruk.”

Var inte rädda för sanning eller rättvisa. Kära colombianer: Var inte rädda att be om och ge förlåtelse. Stå inte emot försoningen som leder till att övervinna fientligheten. Det är dags att läka sår och bygga broar. Det är dags att släcka hatet, att avstå från hämnden och öppna för samexistens baserat på rättvisa, sanning och skapandet av en sann kultur av broderligt möte. Herren vill att vi ska leva i harmoni, och det är möjligt. Vi vill vara fredsbyggare, och visa kärlek och barmhärtighet, där hat och vrede råder.

Efter det bad påven en bön vi krucifixets fötter, som var skriven särskilt för dagens gudstjänst. O Kristus av Bojaya, hjälp oss att tillsammans restaurera din skadade kropp. Vi vill vara dina fötter som går vår lidande bror till mötes, och dina armar som omfamnar dem som har förlorat sin värdighet. Vi vill vara dina händer som välsignar och tröstar dem som gråter i ensamhet.”

08/09/2017 16:47