sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Påven Franciskus \ Aktiviteter

Påven talar till Colombias biskopar "Utmaningarna är många, Kristus enda svaret"

Påven och biskoparna - RV

08/09/2017 08:54

På torsdagen mötte påven Franciskus Colombias biskopar, närmare 130, i biskopsämbetet i Bogota. Många är de utmaningar som den katolska kyrkan i Colombia tampas med, som medlare i fredsförhandlingarna, i den diplomatiska krisen mellan Venezuela och Colombia, landets utbredda korruption och kriminalitet knuten till narkotikahandeln, och de frågor knutna till sekulariseringen som abortfrågan, gender, och samkönade äktenskap.

Påven Franciskus höll ett 8 sidor långt tal, men han underströk att han inte ville komma med recept eller ge biskoparna en serie uppgifter.

"Ta det första steget" är mottot för mitt besök. Ni vet väl att det är Gud som är det första stegets Herre. Han föregår oss alltid. I hela den Heliga Skriften läser vi om Gud som utplånade sig själv av kärlek. Värna därför, med helig fruktan och tacksamhet, om det första steget som Guds tog mot er, och genom ert ämbete mot sitt folk, som anförtrotts er, i vetskap om att ni är levande sakrament, av den gudomliga friheten som inte är rädd för att gå ut ur sig själv för kärleken skull.”

Påven talade om landets långa historia av interna konflikter, nu i det känsliga skedet då fredsavtalen tar form, och han citerade den colombianska författaren Gabriel Garcia Marquez som i sin bok ”Hundra år av ensamhet” skriver: "Jag visste inte att det skulle vara så mycket lättare att starta ett krig än att avsluta det".

”Vi vet alla att fred kräver män med en annan typ av moraliskt mod. Kriget föds ur det lägsta i våra hjärtan, men fred driver oss att vara större än oss själva. I slutändan kan man förklara krig med ett ord: rädsla”, sa påven och uppmanade biskoparna att tala om rädslan, ”denna förgiftade rot och bittra frukt i varje konflikt.”

Påven Franciskus påminde biskoparna om att trots att landets utmaningar är många, liksom biskoparnas, så är de varken funktionärer eller politiker: ”Ni är herdar”.

”Kristus är försoningen skriven i era hjärtan. Förkunna det inte bara i predikstolen och i kyrkliga dokument, utan i människornas hjärtan, i den hemliga helgedom som samvetet är, i deras hopp som får dem att lyssna till rösten från himlen: "Fred till dem som Gud älskar" (Luk 2:14). Ni måste uttala det med Guds bräckliga, ödmjuk, men oövervinneliga barmhärtighet, det enda som kan bryta ner hjärtats cyniska arrogans.”

Människan, den konkreta människan, uppmanade påven att vända sig till: ”Tjäna inte ett koncept av människan, utan människan som är älskad av Gud, gjord av kött och blod, men en historia, tro, hopp, känslor, besvikelser, frustration, smärta, sår, och då kommer man att upptäcka att i verkligheten kan endast mysteriet med det inkarnerade Ordet ge klarhet i människans mysterium” (Gaudium et Spes, 22) och inte kall statistik och beräkningar, blinda strategier eller förvrängd information.

Men påven vill som sagt inte ge recept på hur, utan beskriver endast en serie problem som biskoparna ska uppmärksamma.

”Jag tänker på de colombianska familjerna, försvaret av livet från befruktningen till den naturliga döden, familjevåld och alkoholism, äktenskapets bräcklighet och frånvaron av fäder som leder till osäkerhet, föräldralöshet och barnhem. Jag tror att många unga människor hotas av tomhet och ser droger som en väg ut, eller till att lockas av en destruktiv livsstil. Jag tänker på de många och generösa prästerna och utmaningen att stödja deras trohet till Kristus och hans kyrka. Jag tänker på den enorma ansträngning att fördjupa tron ​​och göra den till ett levande ljus för hjärtan och lyktan för att kunna ta det första steget.”

08/09/2017 08:54