Påvens Angelus: ”Var inte rädda för Kristi kors, sann kärlek är uppoffring”

”Jungfru Maria, hjälp oss att inte frukta korset!” Under söndagens reflektion över dagens evangelium, på Petersplatsen i samband med att påven Franciskus bad Angelus tillsammans med de troende, talade han om att det inte finns någon kärlek utan uppoffring.

Påven förklarade hur dagens evangelietext är fortsättningen på förra söndagens ur Matteusevangeliet om Petri trosbekännelse som den klippa på vilken Jesus vill bygga sin kyrka på.

”I stark kontrast berättar Matteus idag för oss om Petri reaktion när Jesus avslöjar att han kommer att behöva lida, dödas och uppstå i Jerusalem (se 21). Peter tar Jesus åt sidan och förmanar honom eftersom, som han säger, detta inte kan hända honom, Kristus. Men Jesus förmanar i sin tur Petrus med hårda ord: "Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.”(V. 23). Ett ögonblick tidigare hade aposteln välsignats av Fadern som hade upplyst honom, och så kunde han vara den ”klippa” som Jesus skulle bygga sin gemenskap på. Men omedelbart blir han ett hinder, och inte längre en sten att bygga kyrkan på, utan en sten att snubbla på, på Messias väg. Jesus vet att Petrus och de andra fortfarande har en lång väg att gå och bli hans apostlar!”

”Då riktar sig Jesus till alla de som följde honom, och presenterar tydligt vägen att gå: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. (vers 24) . Alltid, även i dag, har frestelsen varit att följa Kristus utan kors, eller snarare att vilja lära Gud den rätta vägen. som Petrus: "Nej Nej Herre, något sådant skall aldrig hända dig." Men Jesus påminner oss om att hans väg är kärleks väg, och att det inte finns någon sann kärlek utan uppoffring. Vi är kallade att inte låta oss absorberas av världens perspektiv, utan att bli alltmer medveten om behovet av att de kristna gör ansträngningar att gå motströms och uppåt.”

”Jesus tillägger ord som uttrycker en stor visdom, och som alltid är giltig, eftersom han utmanar en mentalitet och ett beteende präglat av egoism. Han uppmanar: "Den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det."(vers 25). I denna paradox finns den gyllene regel som Gud har skrivit in i den mänskliga naturen som är skapad i Kristus: Regeln att bara kärlek ger mening och lycka till livet. Att lägga sina talanger, sin energi och tid på att tänka på sig själv, och på självförverkligande, leder faktiskt till att man förlorar, det leder till en sorglig och steril existens. Om vi ​​däremot lever för Herren och bygger våra liv på kärlek, som Jesus gjorde: kommer vi kunna njuta av sann glädje, och våra liv kommer inte att vara sterila, de kommer att vara fruktbara.”

”Vid det Eukaristiska firandet återupptäcker vi korsets mysterium. Vi minns det inte bara, utan vi återupplever Frälsningsoffret, där Guds Son helt offrar sig för att åter bli mottagen av Fadern, och som därmed återfinner oss, som var förlorade, och alla varelser. Varje gång vi deltar i den heliga mässan, tar vi emot Kristi korsfästa och uppståndna kärlek för oss, som bröd och vin, för att vi ska kunna följa honom varje dag, genom att konkret tjäna vår nästa.

”Må Jungfru Maria, som följde Jesus till Golgata, följa oss och hjälpa oss att inte frukta korset, men ett kors med Jesus fastspikad, inte ett kors utan Jesus, korset tillsammans med Jesus, det vill säga korset att lida av kärlek till Gud och till sin nästa, för detta lidande, är genom Kristi nåd, berikat med uppståndelse.”