2017-05-30 15:01:00

Benedictus XVI skriver förordet till kardinal Sarahs bok "Tystnadens kraft"


Kardinal Robert Sarah, prefekt vid kongregationen för Gudstjänstliv och Sakramentsförvaltning, skrev för ett par år sedan den uppmärksammade boken ”Gud eller inget”. Efter den kom ytterligare en bok i oktober med titeln ”Tystnadens kraft”, först på franska, sedan översatt på engelska. När den tyska översättning  presenterades nyligen i Rom hade påven emeritus Benedictus XVI skrivit förordet. Detta kommer även att finnas med i den italienska översättningen som publiceras  i slutet av juni.

"Med kardinal Sarah, en mästare på tystnad och inre bön är liturgin i goda händer", avslutar Benedictus XVI sitt förord, skrivet "på eget initiativ" - som kardinal Sarah har påpekat – för hand under påskveckan.

Påven emeritus skriver: "Vi måste vara tacksamma över att påven Franciskus har placerat en sådan andlig mästare i spetsen för kongregationen som är ansvarig för kyrkans liturgi."

Benedictus XVI varnar i förordet för "de faror som ständigt hotar biskoparnas och prästernas andliga liv, och så kyrkan själv, där inte sällan istället för att förmedla Ordet så snackar man så mycket att storheten i Ordet försvinner.

Hela påven Benedictus XVI:s förord:

Ända sedan jag på 50-talet läste St. Ignatius av Antiokias brev för första gången, är särskilt en passage i hans brev till efesierna viktig: "Det är bättre att tiga och vara, istället för att tala och inte vara. Det är bra att undervisa om du gör vad du lär. Endast en är Mästaren, som sa och gjorde, och det han gjorde genom att förbli tyst är Fadern värdigt. Den som verkligen äger Jesu ord kan även förnimma hans tystnad, för att så vara perfekt, och för att så verka genom hans ord, och bli igenkänd genom Hans sätt att förbli tyst.” (15:. 1F).

Vad innebär det att förnimma Jesu tystnad och känna igen honom genom hans sätt att förbli tyst? Från evangelierna vet vi att Jesus passerade nätterna ensam "på berget" för att be, i dialog med Fadern. Vi vet att hans tal, hans ord kommer från att ha varit tyst och bara kunde mogna i tystnaden. Det avslöjar att hans ord bara kan bli förstådda på rätt sätt om du också träder in i hans tystnad; endast om vi lära oss att lyssna på ordet, och göra det i tystnad.

Naturligtvis krävs det en historisk kompetens för att tolka Jesu ord, som lär oss att förstå den tiden och dess språk. Men enbart detta är inte tillräckligt för att verkligen förstå Herrens budskap i hela dess djup. De som idag läser kommentarerna till evangelierna, som har blivit mer och mer omfattande, blir besviken. Man lär sig mycket om gångna tider, och får många hypoteser, men i slutändan bidrar det inte alls till att förstå texten. Man får känslan av att det i överflödet av ord saknas något väsentligt: Jesu tystnad som formar hans ord. Om vi ​​inte kan gå in i denna tystnad, kommer vi att lyssna ytligt på ordet, och då kommer vi inte att förstå det på riktigt.

 

Alla dessa tankar har återigen korsat min själ då jag läste kardinal Robert Sarahs nya bok. Han lär oss tystnaden: att vistas i tystnad med Jesus, den sanna inre tystnaden, och på så sätt hjälper han oss att på ett nytt sätt förstå Herrens ord. Naturligtvis talar han knappt eller inte alls om sig själv, och ändå tillåter han oss att då och då få en glimt av hans inre liv. När Nicolas Diat frågar honom: "Har du under ditt liv någonsin upplevt att orden är irriterande, tunga och för bullriga", svarar han:" ... När jag ber och i mitt inre liv upplever jag ofta behovet av en djupare mer fullständig tystnad ... dagar i tystnad, i ensamhet och i fasta har varit till stor hjälp. De var en stor nåd, en långsam rening ett personligt möte med Gud ... Dagarna i tystnad, i ensamhet och fasta, med Guds ord som den enda näring, möjliggör för människan att orientera sitt liv till det väsentliga” (svar nr. 134, s. 156).

Dessa rader visar på källan till kardinalens liv som ger hans ord inre djup. Detta är grunden som sedan gör det möjligt för honom att inse de faror som ständigt hotar biskoparnas och prästernas andliga liv, och så kyrkan själv, där inte sällan istället för att förmedla Ordet så snackar man så mycket att storheten i Ordet försvinner.

Jag skulle vilja citera en mening som kan vara källa till en samvetsrannsakan för varje biskop: "Det kan hända att en god och from präst, då han höjs till en biskops värdighet, snabbt faller in medelmåttighet och oro för timliga saker. Han belastas av  ansvaret i ämbetet som anförtrotts honom, orolig för att bli omtyckt, orolig för sin makt och auktoritet, och ämbetets materiella behov, så att han gradvis blir utmattad" (svar nr. 15, s. 19) .

Kardinal Sarah är en mästare på den anda som talar ur tystnades djup delad med Herren, från den djupa enheten med honom, och som därför verkligen har något att säga till var och en av oss.

"Vi måste vara tacksamma över att påven Franciskus har placerat en sådan andlig mästare i spetsen för kongregationen som är ansvarig för kyrkans liturgi. Även för liturgin, liksom för tolkningen av den Heliga Skriften, krävs en specifik kompetens. Men det är även sant för liturgin att specialistkunskaper i slutändan kan ignorera det väsentliga, om den inte bygger på att djupt och andligt vara ett med den bedjande kyrkan, som alltid lär sig på nytt av Herren själv vad kult är. Med kardinaleSarah, en mästare på tystnad och inre bön är liturgin i goda händer.

Benedictus XVI, Vatikanstaten, påskveckan 2017








All the contents on this site are copyrighted ©.