sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Påven Franciskus \ Ceremonier

Påvens mässa med helgonförklaring i Fatima "Hela världen under Jungfru Marias mantel"

Påven Franciskus under mässan i Fatima - AFP

13/05/2017 12:11

Klockan 10 på lördagen inledde påven Franciskus sin heliga mässa i Fatima för att både fira 100-årsminnet av Jungfru Marias första uppenbarelse och helgonförklaringen av två av herdebarnen, syskonen Francisco och Jacinta Marto som såg och talade med Guds Moder, 1917.

Som alltid inleddes helgonförklaringsriten med att man sjöng Veni Creator Spiritus, och efter det presenterade den lokala biskopen Msgr Antonio Dos Santos Marto önskan att påven ska förklara de saliga Jacinta och Francisko Marto heliga, och så skriva in dem i kyrkans bok över heliga och  lyfta vördnaden för de till den världsvida katolska kyrkan.

I sin predikan talade påven Franciskus om den två herdebarnen och om hoppet i Jungfru Marias budskap i Fatima. 

”Ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen”, intygar profeten från Patmos i Uppenbarelseboken (12,1) och konstaterar också att hon var på väg att föda en son. I evangeliet hörde vi Jesus säga till lärjungen: "Se din moder" (Joh 19,26-27). Vi har en Moder! En ”Fru så vacker” som barnen i Fatima beskrev henne när de gick hem efter den välsignade dagen, den 13 maj för hundra år sedan. På kvällen kunde Jacinta inte hålla sig och avslöjade hemligheten för sin mor: "Idag har jag sett Jungfru Maria” . De hade sett sin himmelska  Moder. De som försökte följa deras blickar såg henne inte. Jungfru Maria, Guds Moder, kom  inte hit för att vi ska se henne: det kan vi göra i evigheten, om vi kommer till himlen.

Men hon visar och varnar för risken att komma till  helvetet om man lever ett liv utan Gud eller som profanerar Gud i hans skapelser, vilket ofta föreslås och uppmanas till. Hon har kommit för att påminna oss om Guds ljus som bor i oss och täcker oss, som vi hörde i första läsningen, "Hennes barn fångades upp till Gud och hans tron" (upp 12,5).

För att citera Lucia, befann sig de tre privilegierade barnen inne i Guds ljus som strålade ut från Jungfru Maria. Hon lindade in dem i en mantel av ljus som Gud hade gett henne. För många pilgrimer, om inte alla, är Fatima framför allt denna mantel av ljus som täcker oss, här liksom på andra platser på jorden när vi tar vår tillflykt under vår Moders, Jungfru Marias beskydd, för att be henne, som vi lärt oss i bönen Salve Regina "Visa oss Jesus."

Kära pilgrimer, vi har en Moder. Klamra er fast vid henne som barn, vi lever i hoppet som vilar på Jesus, eftersom, som vi hörde i den andra läsningen, "de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva lever och får herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus" (Rom 5:17). När Jesus steg upp till himlen, tog han med sig mänskligheten till sin himmelske Fader - vår mänsklighet - som Han mottog i Jungfru Marias moderliv, en mänsklighet som förblir. Som ett ankare, fixerar vi vårt hopp i mänskligheten placerad i himlen vid Faderns högra sida (jfr Ef 2,6). Må detta hopp vara drivkraften i livet för oss alla! Ett hopp som alltid uppbär oss, till vårt sista andetag.

Stärkta av detta hopp har vi samlats här för att tacka för de otaliga välsignelser som Himlen har beviljat under dessa hundra år som vi har tillbringat under Marias mantel av ljus, först och främst här i Portugal, men vida spritt över jordens fyra hörn.

Som förebilder har vi framför oss de heliga Francisko och Jacinta Marto som Jungfru Maria förde till Guds enorma hav av ljus, för att älska Honom. Ur detta fick de styrkan att övervinna motgångar och lidande. Den gudomliga närvaron blev konstant i deras liv, vilket är tydligt i deras kontinuerliga böner för syndare och konstanta önskan att hålla den "Gömde Jesus" i tabernaklet sällskap.

I sina memoarer (. III, n 6), ger syster Lucia ordet till Jacinta som just har tagit emot en uppenbarelse och som sa: "Ser du inte vägarna och stigarna som är fulla av människor som gråter av hunger och inte har något att äta? Och den helige fadern i en kyrka inför Jungfru Marias Obefläckade hjärta i bön? Och alla de människor som ber för honom?". Tack, bröder och systrar, för att ni har förenat er med mig! Jag var tvungen att kommit hit för att vörda Jungfru Maria och anförtro henne hennes söner och döttrar. Under hennes mantel går de inte förlorade, hennes armarna ger hopp och frid till dem som behöver och jag ber för alla mina bröder i dopet och i mänskligheten, i synnerhet för de sjuka och rörelsehindrade, fängelseintagna och arbetslösa, fattiga och övergivna. Kära bröder, vi ber till Gud med hopp om att människorna lyssnar; och vi vänder oss till människorna med vissheten om att Gud räddar oss.

Han har skapat oss som ett hopp för andra, ett verkligt hopp och ett möjligt hopp att uppnå i varje livssituation. Genom att "be om" och "kräva" att var och en av oss fullgör sina uppgifter i deras tillstånd (Syster Lucias brev, 28 februari 1943), sätter Himlen i rörelse en verklig omfattande mobilisering mot denna likgiltighet som kyler hjärtana och förvärrar vår kortsynthet. Vi vill inte vara ett avbrutet hopp! Livet kan bara överleva tack vare ett annat livs generositet. "Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd."(Joh 12,24): Herren har sagt det och gjort det, som alltid före oss. När vi går korsets väg, har han redan gått före oss. Det är inte vi som går till korset för att hitta Jesus; utan det var han som ödmjukade sig och steg ner till korset för att hitta oss och inom oss vinna över mörkret, ondskan och föra oss tillbaka till ljuset.

Under Jungfru Marias beskydd, är vi i världen gryningens väktare som vet hur man begrundar Jesus Frälsarens sanna ansikte, som lyser vid påsk, och återupptäcker kyrkans unga och vackra ansikte, som lyser när den är missionär, välkomnande, fri, trogen, fattig i medel och rik på kärlek.

13/05/2017 12:11