sociala nätverk:

RSS:

App:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Påven Franciskus \ Ceremonier

Påven under påskvakan "Herren är vid liv och vill ge liv till världens gravar"

Påven under påskvakan - AP

16/04/2017 12:02

Påven Franciskus firade påsknattens vaka och mässa i Peterskyrkan på lördagkvällen, och i sin predikan påminde han om att den smärtan som kvinnorna upplevde vid graven kan man se i många kvinnor i dagens värld.

Vi kan föreställa oss dem när de gick till graven” sa påven, "med osäkra och trötta steg, och med bleka och tårfyllda ansikten.  Och deras fråga: hur kan det vara att Kärleken är död?"

Påven beskrev kvinnornas förmåga att i rädsla inte springa bort, utan förbli ståndaktig, bärandes livets bittra smak av orättvisa. Vi ser dem där, framför graven, fyllda med sorg, oförmögna att acceptera att saker och ting alltid måste sluta på detta sätt.

”I dem kan vi se ansiktet på många kvinnor, mödrar och mormödrar, barn och unga som bär på orättvisans och brutalitetens tunga bördor. I deras ansikten kan vi se reflekterade dem som, på gatorna i våra städer, känner smärtan av svår fattigdom, sorgen i exploatering och människohandel. Vi ser ansiktena vars ögon vittnar om ensamhet och övergivenhet, eftersom deras händer är skrynkliga med rynkor. Deras ansikten speglar ansiktena avkvinnor, mödrar som gråter när de ser de sina barns liv och drömmar krossade av massiv korruption, genom den själviskhet som dagligen korsfäster människors förhoppningar. I dessa två kvinnors sorg speglas ansiktena på alla dem vars mänskliga värdighet är korsfäst.”

”Och plötsligt var det en stor jordbävning” (Matt 28: 2). Kvinnorna kände en kraftig skakning. Var inte rädda. Samma kropp som krossades och dog på korset har uppstått som han sa. Livet som slocknade på korset pulserar på nytt. Den uppståndne Herrens hjärtslag ger oss en ny horisont. Den uppståndne Herrens hjärta slår och ber våra hjärtan att i vår tur slå, som en förvandlande kraft i en ny mänsklighet. I uppståndelsen rullade Kristus inte bara stenen framför graven åt sidan, han vill också att bryta ner alla murar som håller oss låsta i vår sterila pessimism; i våra omsorgsfullt konstruerade elfenbenstorn som isolerar oss från livet; i våra tvångsmässiga kontrollbehov och gränslösa ambitioner som kan få oss att kompromissa med andras värdighet.”

Det är vad denna natt kallar oss att förkunna: den uppståndne Herrens hjärtslag. Kristus är vid liv! Kvinnorna brådskade tillbaka för att berätta nyheten (Matt 28: 8).  …Nu, liksom då, har vi besökt graven, och ska återvända till staden, för att berätta nyheten ... På alla de platser där graven tycks ha det sista ordet, där döden tycks vara den enda utvägen. Låt oss gå tillbaka dit, och berätta det som är sant: Herren är vid liv! Han lever och han vill gå till att de gravar där hopp, drömmar och värdighet är begravda. Vi måste låta den Helige Ande leda oss dit, annars är vi inte kristna. Låt oss gå, låt oss bli överraskade av denna nya gryning som bara Kristus kan ge. Må vi låta Hans ömhet och kärlek leda våra steg. Må vi låta hans hjärtslag förvandla våra svaga hjärtan.

16/04/2017 12:02