Påven i Sankta Marta "Herre ge oss nåden att skämmas när vi frestas!"

Att skämmas hjälper oss att motstå frestelser. På tisdagen firade påven Franciskus morgonmässa i vanlig ordning klocka sju i Sankta Martas kapell, som ligger i gästhemmet där han bor i Vatikanen. Denna morgon talade påven om nåden att känna ”helig skam”, och han talade om Jesu uppmaning att vara till förfogande och hjälpa alla.

"Alla frestas vi." Påven utgick från detta faktum i det kristna livet när han kommenterade dagens liturgiska läsningar. Den första påminner oss om att den som vill tjäna Herren måste förbereda sig på frestelser, medan evangelietexten berättar om Jesus som berättar för sina lärjungar om sin död, men de förstår inte och är rädda för att fråga honom. Detta är "frestelsen att inte utföra uppdraget" sa påven. ”Även Jesus var frestad. Först frestades han i öknen tre gånger av djävulen och sedan av Petrus i samband med tillkännagivandet av hans död.”

”Men det finns en annan frestelse som nämns i evangeliet”, fortsatte påven. ”När lärjungarna diskuterar vem av dem som är den störste, och tystnar när Jesus frågar vad de talade om. De blir tysta, eftersom de skäms över att ha pratat om detta.

"De var goda människor, som ville följa Herren, tjäna Herren. Men de visste inte hur svår vägen är om man vill tjäna Herren. Det är inte som att skriva in sig i en välgörenhetsorganisation, och göra gott, nej, det är en helt annan sak. De gjorde dem rädda. Då kom frestelsen av det världsliga: så länge kyrkan har varit kyrka har detta hänt, händer och kommer att fortsätta hända. Vi ser det i församlingarna, viljan att vara ordförande och ansvariga, att klättra och bli viktiga. 'Vem är störst, här? Vem är störst i denna församling? Nej, jag är viktigare än honom.’ … en serie synder.”

Påven Franciskus beskriver frestelsen att "tala illa om andra" och "klättra", och ger andra konkreta exempel för att förstå denna frestelsen. Han talar om hur präster vill välja församlingar, av fåfänga och världslighet snarare än viljan att tjäna Herren. Även bland oss ​​biskopar händer densamma: världslighet är så lockande.

”Önskan att vara viktigast driver oss mot världslighet”. Och påven uppmanar därför alltid till att be Herren om ”nåden att skämmas, när vi befinner oss i dessa situationer". För Jesus välter omkull lärjungarnas logik och påminner de tolv om att om man vill vara först måste vara sist och allas tjänare, och han tar ett barn och satte det mitt ibland dem. Vi måste be till Herren att inte söka ambitioner och världslighet som får oss att känna oss större än andra.”

"Må Herren ge oss nåden att skämmas, en helig skam, när vi befinner oss i den situationen, i den frestelsen, att skäms. ’Hur kan jag tänka så här. Jag ser min Herre på korset och vill använda mig av honom för att klättra?!’ Ge oss nåden att vara enkla som ett barn, hjälp oss förstå att den enda vägen är att tjäna. Och när du i slutet av ditt liv ställer dig frågan "Herre, jag har tjänat dig hela ditt liv. Jag har alltid varit sist. Vad väntar nu?” Svara då själv – ’jag är en värdelös tjänare!’.”