Påvens budskap inför Fastan "Roten till synden är att inte ta Guds Ord på allvar"

På tisdagen kom påven Franciskus budskap inför fastetiden som börjar på askonsdagen den 1 mars. Årets budskap bär titeln ”Ordet är en gåva. Andra personer är en gåva.” och i sitt budskap förklarar påven hur viktig fastetiden är för att förnya och intensifiera sitt andliga liv med hjälp av Guds Ord, sakramenten och i relationen med sin nästa.

I början av sitt budskap talar påven om fastan som en tid för omvändelse. ”De kristna uppmanas att återvända till Gud "med uppriktigt hjärta" (Joel 2:12), och vägra nöja sig med ett medelmåttigt liv, utan till att växa i vänskap med Herren. Jesus är en trogen vän som aldrig överger oss. Även när vi syndar, väntar han tålmodigt på att vi återvänder,  och visar oss sin vilja att förlåta.”

Påven Franciskus fortsätter med att påminna om de medel som kyrkan uppmanar till att använda under fastan: bön, fasta och allmosor, och tillägger att fastan är en period när man bör ge Guds Ord större utrymme, genom läsning och begrundan.

Den evangelietext som påven själv utgår ifrån i sitt budskap är liknelsen om den rike mannen och Lasaros (jfr Luk 16: 19-31), som han säger ”ger oss en nyckel till att förstå vad vi behöver göra för att uppnå sann lycka och evigt liv. Den uppmanar oss till en uppriktig omvändelse”.

Huvudpersonerna är två, den rike mannen har inget namn medan den fattige heter Lasaros och han beskrivs mest ingående – med en kropp full av sår ligger han vid den rike mannens dörr och äter smulorna som faller från hans bord. ”Bilden är eländig – den skildrar en man som är förnedrad och ynklig”, skriver påven.

”Lazarus lär oss att den andra personer är en gåva. Den rätta relationen människor emellan är tacksägelse och erkännande av deras värde. Inte ens den fattiga personen vid den rikes dörr är en olägenhet, utan en uppmaning till omvändelse. Liknelsen uppmanar oss att öppna dörrarna till vårt hjärta för andra, eftersom varje person är en gåva, vare sig det är vår granne eller en anonym fattig person. Fastan är en gynnsam tid för att öppna dörrarna för alla dem i behov av hjälp, och se Kristi ansikte i dem. Var och en av oss möter andra varje dag. Varje liv som vi möter är en gåva som förtjänar acceptans, respekt och kärlek. Guds Ord hjälper oss att öppna våra ögon för att välkomna livet och älska det, särskilt när det är svagt och sårbar. Men för att kunna göra detta måste vi ta evangeliets ord om den rike mannen på allvar.”

Påven talar vidare om hur liknelsen skoningslöst beskriver den rike mannen utan namn: ”I honom kan vi fånga en dramatisk glimt av hur synden korrumperar, och framskrider i tre etapper: kärleken till pengar, fåfänga och stolthet”.

”Aposteln Paulus säger att "kärleken till pengar är roten till allt ont" (1 Tim 6:10). Det är den främsta orsaken till korruption och en källa till avund, bråk och misstänksamhet. Pengar kan komma att dominera oss, även till den grad att de blir en tyrannisk avgud (jfr Evangelii Gaudium, 55). Istället för att vara ett redskap för att tjäna andra, kan pengarna utnyttja oss och hela världen till den själviska logiken som inte lämnar något utrymme för kärlek och som förhindrar fred.”

Liknelsen beskriver även hur den rike mannens girighet gör honom fåfäng: ”Men hans utseende maskerar en inre tomhet. Hans liv är fånge under ett passivt yttre, till de mest ytliga och flyktiga dimensionerna  av tillvaron”. Och hur den moraliska nedbrytningen är som störst i stoltheten. ”Den rike mannen klär sig som en kung och tror sig vara gud, men glömmer att han är dödlig. Han ser bara sig själv, utanför sitt eget ego. Alla andra är ur sikte. Resultatet är ett slags blindhet. Den rike mannen kan inte se den stackars mannen som svälter, och som lidande ligger förnedrad vid hans dörr.”

Påven skriver vidare att liknelsen om den rike mannen och Lasarus hjälper oss att förbereda oss inför Påsken: ”Askonsdagens liturgi låter oss erfara den rike mannens upplevelse. När prästen lägger askan på våra huvuden, upprepar han orden: "Kom ihåg att du är stoft, och till stoft skall du åter". Både den rike mannen och Lasaros dör, och större delen av liknelsen äger rum efter döden. Båda upptäcker att de ”tomhänta kom till världen och gr  ur den” (1 Tim 6: 7).”

Påven säger att den rike mannen talar länge med Abraham, som han kallar "fader", vilket betyder att han tillhör Guds folk: ”Denna detalj gör hans liv ännu mer motsägelsefullt, för fram till denna stund hade han aldrig brytt sig om sin relation till Gud. I själva verket fanns det ingen plats för Gud i hans liv. Hans enda Gud var han själv.”

Slutet av liknelsen visar på hur livet efter detta återställer en viss balans och rättvisa: ”du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas"(Luk 16, 25). Liknelsen fortsätter med att varna alla kristna.

”När den rike mannen ber Abraham att sända Lasarus för att varna hans bröder, som fortfarande lever, svarar Abraham: "’De har Mose och profeterna, de kan lyssna på dem’… ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’” (Luk 16, 29- 31). Påven Franciskus förklarar hur den rike mannens verkliga problem blir tydligt: ”Roten till alla hans sjukdomar var att han inte hade lyssnat till Guds Ord, därför hade han slutat älska Gud och börjat förakta sin nästa. Guds Ord är levande och kraftfulla, med förmågan att omvända hjärtan och leda dem tillbaka till Gud. När vi stänger våra hjärtan för Guds Ord, stänger vi som en följd hjärtat för våra bröder och systrar.”

Påven avslutar sitt budskap med att säga att ”Jesus vann över Frestaren under fyrtio dagar i öknen, och Han visar oss den väg vi måste gå. Må den Helige Ande leda oss till en sann omvändelse, så att vi kan återupptäcka Guds Ord, renas från synden som förblindar oss, och tjäna Kristus i våra bröder och systrar i nöd.”

”Låt oss be för varandra, så att vi kan dela Kristi seger, och öppna våra portar för de svaga och fattiga. Då kommer vi att kunna uppleva och dela Påskens glädje!”