2017-02-02 14:16:00

Påven om det gudsvigda livet "Oroande att så många överger sin kallelse"


1996 instiftade påven Johannes Paulus II Världsdagen för det Gudsvigda Livet, som varje år infaller på Kyndelsmässodagen den 2 februari. I år är det den 21:a och världsdagen för det gudsvigda livet får en särskild innebörd i perspektivet av den kommande biskopssynoden som kommer att fokusera på ”Unga, tron och kallelseurskiljning”. I lördags tog påven Franciskus emot medlemmarna i den Påvliga kongregationen för det gudsvigda livet, som hade samlats för sitt årsmöte, som infaller i samband med Kyndelsmässodagen.

Påven talade då till dem om det som han kallade en blödning i det gudsvigda livet. Statisktiken är talande, och konstant. De senaste åren har omkring 2300 ordensbröder, systrar och präster lämnat det gudsvigda livet om året, och de flesta är i åldrarna 30-50 år. Angående detta sa påven: 

Vid denna tidpunkt sätts troheten på prov; er statistik bevisar det. Vi står inför en "blödning", som försvagar det gudsvigda livet och kyrkans liv. Att så många överger det gudsvigda livet oroar oss. Det är sant att vissa lämnar som av koherens, eftersom de efter en allvarlig urskiljning, inser att de inte har någon kallelse. Men andra är otrogna och lämnar av otrohet, ofta bara några år efter de eviga löftena. Vad hände?”

Påven frågar sig vad som händer, och beskriver anledningar som är knutna till tiden vi lever i: svårigheten idag att se åtaganden som varaktiga och på allvar, och trenden att allt är provisoriskt.

”Vi lever genomsyrade av en fragmentarisk kultur, provisorisk, som tillåter oss att leva "à la carte" och vara slavar under nycker och mode. Denna kultur tillgodoser ett behov av att alltid ha "sidodörrar" öppna för andra möjligheter, den livnär konsumtion och glömmer bort skönheten i ett enkel och strikt liv, vilket många gånger leder till en stor existentiell tomhet. En stark praktisk relativism har dessutom spridit sig, i vilken allt bedöms i termer av självförverkligande, något som är främmande i de evangeliska värdena. Vi lever i ett samhälle där de ekonomiska reglerna ersätter de moraliska, och dikterar lagar och inför egna referensramar på bekostnad av livets värden; ett samhälle där pengar- och vinstdiktaturen förespråkar en vision av tillvaron i vilken de som inte producerar kasseras . I denna situation, är det uppenbart att innan man kan evangelisera måste man själv evangeliseras.”

Till denna mörka beskrivning tillade påven sina tankar om ungdomarnas komplexa livssituation:

”Det finns många vackra ungdomar. Men även bland ungdomarna finns det många offer för den världsliga logiken: strävan efter framgång till varje pris, efter lätta pengar och lätt nöje. Denna logik lockar många unga människor. Denna kultur måste evangeliseras om vi inte vill se unga människor gå under.”

Påven talade även om det han kallade en tredje faktor som påverkar det gudsvigda livet och det är när det gudsvigda livets vittnesbörd hotas av otrohet: rutin, trötthet, administrationsbördor, inre splittring, sökandet efter makt, världslighet i ordens styre, destruktiv auktoritet eller utebliven auktoritet.

”Något att särskilt värna om i kommunitetslivet är broderskap, som livnärs genom gemensam bön, aktivt sakramentsliv med bikt och Eukaristi, vänlig och öppen dialog och en uppriktig kommunikation, tillrättavisning och barmhärtighet när en medbroder eller medsyster syndar, gemensamt ansvar.  Kallelserna beror mycket på ett förnyat broderskap och på brödernas och systrarnas uthållighet, unga som gamla. För när en bror eller syster inte finner stöd för sitt gudsvigda liv i klostret, kommer de att söka det utanför, med allt vad det innebär.”

Påven talade vidare om hur viktigt det är att vara rädda om och varsamma om kallelsen, liksom tron, för att inte bli bestulna på eller tappa bort denna skatt:

”Kallelsen är en gåva från Herren och samtidigt har personen som har tagit emot den ansvar över den. Ansvar att växa, andligt och intellektuellt, och se till att kallelsens låga förblir brinnande. För att göra det måste vår blick vara fäst på Herren, så att vi inte faller för världsliga kriterier. Ofta får den stora otroheten sin start i små distraktioner och deviationer. ”

Avslutningsvis talade påven om vikten att urskilja kallelser väl och att vägleda de gudsvigda:

”Andlig vägledning är inte bara något som lekmän är i behov av, utan även gudsvigda. Det är svårt att förbli trogna om man vandrar ensam. Många kallelser går förlorade i brist på andlig vägledning. Alla vi gudsvigda behöver hjälp på vägen, andlig, mänsklig, själslig, hjälp att värna om kallelsen, samtidigt som vi undviker att denna vägleding får drag av beroende, kontroll eller gör oss barnsliga. Det som behövs är en regelbunden och mogen vägledning, fri från fördomar och egenintressen. Det bidar till en kontinuerlig urskiljning av Guds vilja, och önskan att vilja välja och följa den. Det handlar inte så mycket som att välja mellan gott och ont, som att välja mellan det goda och det som är ännu bättre.”

På torsdagseftermiddagen firar påven en mässa med i Peterskyrkan klockan 17.30 tillsammans med representanter för det gudsvigda livet. Under denna mässa finns alltid en mångfald av de katolska ordnarna representerade, gamla liksom nyare ordnar. Vid Peterskyrkans mässa deltog även en stor skara andligt, från sina kloster runt om på jorden, särskilt klausurnunnorna, som i sitt tillbakadragna liv tjänar en central roll i kyrkans liv och mission. 








All the contents on this site are copyrighted ©.