2017-01-17 19:03:00

Påven under mässan i Sankta Marta "Se upp för att se kyrkan som en parkeringsplats"


Alltifrån salongkristna, papegoja-kristna eller ljumma kristna - till kategorin kristna som man ska se upp för, varnade påven Franciskus för en ny typ: parkerade kristna. Under sin morgonmässa i Sankta Martas kapell på tisdagen kommenterade påven Franciskus Hebreerbrevet, och uppmanade Kristi efterföljare till att vara modiga och ivriga, under sin trosvandring.

De lata kristna har stannat upp, konstaterade påven Franciskus, för dem är kyrkan en vacker parkeringsplats. Men det kristna livet kräver mod. Mod och iver måste vara vår inställning till livet, som de som tränar på arenan för att vinna.

Men läsningen talar också om lättja som är motsatsen till mod. Det är att leva i kylskåpet, sammanfattade påven, så att allt förblir som det är:

"De lata kristna är kristna som inte har lust att gå framåt, kristna som inte kämpar för att göra förändringar, nya saker som skulle görs alla gott. De lata kristna har parkerat som om kyrkan vore en fin parkeringsplats. Och när jag säger kristna menar jag både lekmän, präster och biskopar... Alla. För dem är kyrkan en parkeringsplats för livet med alla möjliga garantier. Det får mig att tänka på som mina morföräldrar sa till oss barn: ”Se upp för det stillastående vattnet, det som inte rinner, det är det första att bli fördärvat.”

Det som ger de kristna mod är  hoppet, medan de lata kristna inte har något hopp, de har gått i pension. Det är trevligt att gå i pension efter många års arbete, men, varnade påven, att tillbringa hela livet i pension är tråkigt.  Hoppet är ankaret att klammar sig fast vid när man kämpar i svåra stunder:

"Detta är budskapet i dag: hoppet, det hopp som inte sviker, som når bortom, hoppet som är ett ankare för våra liv. Vi har kastat ankare, och håller i kedjan, men handlingskraftiga på väg. Detta är vårt hopp. Inte att hålla fast vid ankaret och kämpa för att nå himlen. I de vardagliga kamperna är hoppet horisontens dygd, i motsats till att sluta sig. Kanske är det den dygd som är svårast att förstå, men även den starkaste: att leva i hopp, att leva på hopp, alltid med blicken modigt framåt.

Livet är inte gratis, vi måste ha modet att uthärda. Även modiga kristna faller, och gör fel. Alla som vandrar framåt faller medan de som står still tycks vara felfria. Ibland är det så mörkt att det är omöjligt att gå, då måste man stå ut, med uthållighet.

Avslutningsvis inbjuder påven Franciskus till rannsakan om vi är kristna med slutna  horisonter, eller om vi i svåra stunder har modet att vara öppna för hoppet som inte sviker…. Eftersom Gud aldrig sviker.

Må Herren ge oss nåden att övervinna vår egoism, för parkerade kristna är egoister, som bara ser sig själva. De lyckas inte höja blicken för att se på honom.

 








All the contents on this site are copyrighted ©.