sociala nätverk:

RSS:

App:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Påven Franciskus \ Ceremonier

"Vi har Maria, vi är inte föräldralösa" Påven på Guds Moders högtid den 1:a januari

Påven under mässan i Peterskyrkan - AP

01/01/2017 16:26

På årets första dag firar den katolska kyrkan Jungfru Maria Guds Moder. Påven Franciskus gjorde det med en högtidlig mässa i Peterskyrkan, klockan tio för att efter mässan be Angelus med de troende på Petersplatsen, och i samband med detta be för freden i världen eftersom den första januari även är världsböndagen för fred. I år är det 50 år sedan denna särskilda dag för bön om fred i världen instiftades av påven Paulus VI, 1967.

Under mässan predikade påven Franciskus om Maria, Guds Moder och fokuserade just på aspekten att hon är vår moder: ”Vi är ett folk med en mor. Vi är inte föräldralösa.”

"Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.”(Luk 2:19). I dessa ord, beskriver Lukas Marias inställning”, började påven sin predikan och han beskrev hur Maria inte försökte förstå eller behärska situationen, utan att hon väljer att "bevara, beskydda och i sitt hjärta vakta över Guds väg till sitt folk".

”Djupt inom sig hade hon lärt sig att lyssna på sin sons hjärtslag och han i sin tur lärde henne under hela sitt liv, att upptäcka Guds hjärtslag i historien. Hon lärde sig att vara en mor, och hon gav Jesus den vackra upplevelsen i att veta vad det är att vara en son. Av Maria lärde sig Gudbarnet att lyssna på människornas längtan, bekymmer, glädjeämnen och förhoppningar.”

Påven fortsatte att beskriva Maria som en kvinna som inte höll stora tal men med en uppmärksam vaksam blick. ”Hon vakade över den första kristna gemenskapen, blev en moder till många, hon följer sina barn som bär kors i sina hjärtats tystnad, hon närmar sig de mest skilda situationer för att ge hopp. Hur många kapell, kyrkor, andaktsrum, helgedomar på de mest avlägsna platser, är inte uppkallade efter henne? Hur många bilder i våra hem finns hon inte på, och påminner oss om denna stora sanning. Maria ger oss en moders värme, som innebär att ingen kan släcka kyrkans revolutionerande ömhet. Där det finns en mor, där finns det ömhet. Genom sitt moderskap, visar Maria oss att ödmjukhet och ömhet inte är de svagas dygder, utan de starkas. Hon lär oss att vi inte behöver misshandla andra för att känna oss viktiga (jfr Evangelii Gaudium, 288). Guds heliga folk har alltid erkänt och hyllat henne som den heliga Guds Moder.”

Att fira Maria som Guds Moder och vår Moder i början av det nya året innebär att påminna oss om vår visshet: vi är ett folk med en mor; vi är inte föräldralösa.

”Mödrar är det starkaste motgiftet mot våra individualistiska och egoistiska tendenser och vår brist på öppenhet och på likgiltighet. Ett samhälle utan mödrar är inte bara ett kallt samhälle, utan ett samhälle som har förlorat sitt hjärta, sin "hemkänsla". Ett samhälle utan mödrar är ett skoningslöst samhälle, som bara har plats för beräkningar och spekulationer. För att mödrar är kapabla att vittna om ömhet, ovillkorlig självuppoffring och hoppfull styrka, även vid de värsta tiderna. Jag har lärt mig så mycket av de mammor vars barn är i fängelse, eller ligger i sjukhussängar, eller vars barn har fastnat i narkotikans slaveri – de slutar aldrig kämpa för vad som är bäst för deras barn. Eller de mödrarna i flyktingläger, eller till och med mitt i kriget, som alltid omfamnar och stödjer sina barn i deras lidanden. Mödrar som bokstavligen ger sitt liv för att ingen av deras barn ska förgås. Om det finns en mor, finns det enighet, tillhörighet, tillhörigheten som barn.”

Påven sa att ”att börja året med att påminna om Guds godhet i Marias moderliga ansikte, i kyrkans moderliga ansikte, i våra egna mödrars ansikten, skyddar oss från den nedbrytande sjukdomen att vara "andligt föräldralösa". Det är känslan av att vara föräldralösa som själen upplever när den saknar en moder och Guds ömhet, känslan av att inte tillhöra en familj, ett folk, ett land, vår Gud, växer och tar över . denna känsla av att vara föräldralös som finner plats i ett narcissistiskt hjärta som bara har förmågan att se på sig själv och sina egna intressen. Den växer när vi glömmer att livet är en gåva som vi har fått - och som vi har tagit emot av andra - en gåva som vi är kallade att dela i ett gemensamma hem.”

Påven beskrev sedan vad som händer när vi lever denna självcentrerade föräldralöshet. ”Det är som en cancer som tyst äter upp och förnedrar själen. Vi sjunker mer och mer i övertygelsen att ingen tillhör oss och att vi inte tillhör någon. Jag förnedrar jorden eftersom den inte tillhör mig; Jag förnedrar andra eftersom de inte tillhör mig; Jag förnedrar Gud eftersom jag inte tillhör honom, och i slutändan förnedrar vi framförallt oss själva eftersom vi glömmer bort vilka vi är och det gudomliga "efternamnet" vi bär. Förlusten av de familjeband som binder oss, så typiskt för vår fragmenterade och splittrade kultur, ökar denna känsla av föräldralöshet, och resulterar i en stor tomhet och ensamhet.

Bristen på fysiska, men inte virtuella kontakter, härjar våra hjärtan (jfr Laudato Si ", 49) och gör att vi förlorar vår kapacitet att känna ömhet och förundran, medlidande och medkänsla. Andlig föräldralöshet gör att vi glömmer bort vad det innebär att vara barn, barnbarn, föräldrar, morföräldrar, vänner och troende. Det gör att vi glömmer bort vikten av att leka, sjunga, skratta, vila, och vara tacksamhet.

Att fira Maria Guds Moder, får oss att le ännu en gång när vi inser att vi är ett folk, att vi tillhör varandra, att endast i en församling, i en familj, kan vi som personer hitta "klimatet", och "värmen "som gör det möjligt för oss att växa i mänsklighet, och inte bara som objekt att ”konsumera och konsumeras". Att fira Guds Moder påminner oss om att vi inte är utbytbara varor eller informationsmottagare. Vi är barn, vi är familj, vi är Guds folk.

Påven avslutade sin predikan med att säga att ”vid tidpunkten för sin ultimata självuppoffring, på korset, behöll Jesus ingenting för sig själv, och i samma stund som han gav sitt liv för oss, gav han oss även sin moder. Låt oss ge henne en plats i våra hem, i våra familjer, i våra samhällen och nationer. Vi behöver hennes moderliga blick. Blicken som säger att vi inte är föräldralösa, som påminner oss om att vi är bröder och systrar, att jag tillhör dig, att du tillhör mig, att vi är av samma kött. Blicken som lär oss att vi måste ta hand om livet på samma sätt och med samma ömhet som hon gjorde: genom att så hopp, känslan av tillhörighet och broderskap. Att fira Guds heliga Moder påminner oss om att vi har en moder. Vi är inte föräldralösa. Låt oss tillsammas erkänna denna sanning”, sa påven och bad alla ställa sig upp och hylla henne tre gånger, liksom de troende i Efesos: Guds heliga Moder, Guds heliga Moder Guds heliga Moder!

01/01/2017 16:26