Påven Franciskus tog emot Sveriges nya ambassadör vid Heliga Stolen Cecilia Björner

På fredagen tog påven Franciskus emot sex nya ambassadörers kreditivbrev, under en privat audiens i det apostoliska palatset, bland andra Sveriges nya ambassadör vid Heliga Stolen Cecilia Björner. De övriga ambassadörerna representerar Fiji, Moldavien, Mauritius, Tunisien och Burundi. Efter att ha tagit emot deras kreditivbrev talade påven till ambassadörerna, och uttryckte sin uppskattning över ländernas vilja att bevara och utveckla goda relationer och ett gott samarbete med Heliga stolen. Han bad dem framföra detta till sina statschefer.

Påven fortsatte med att säga att de mycket olika områdena i världen ambassadörerna representerar är ”en glädje för den Heliga Stolen som till sin natur är universell, i och med det uppdrag som Gud har gett aposteln Petrus, ett religiöst uppdrag som under historiens lopp också har inneburit förbindelser med stater. Den katolska kyrkan, som ser sitt enhetliga centrum i, och får sin riktning vid den Heliga Stolen, är kallad att förmedla och vittna om den andliga och moraliska värdegrunden i människan och samhället, en värdegrund som främjar det gemensamma bästa.”

Påven nämnde sedan att ett av dessa värden är fred, och påminde om att han hade låtit publicera årets fredsbudskap för bara tre dagar sedan, med titeln ”Ickevåld som fredspolitik”. Han reflekterade över sitt budskap med ambassadörerna:

”Ickevåld är ett typiskt exempel på ett universellt värde, som finner sin uppfyllelse i Kristi evangelium men som också är en del av andra ädla och gamla andliga traditioner. I en värld som vår, som tyvärr präglats av krig och många konflikter, liksom av ett utbrett våld som är uppenbart på olika sätt i det dagliga livet, är valet av ickevåld som en livsstil brådskande, på alla nivåer: i familjen, inom utbildningen, i det sociala och civila engagemanget, i politiken, och i de internationella relationerna. I varje situation handlar det om att avvisa våld som en metod för att lösa konflikter, och istället bemöta dem med dialog och förhandlingar.”

Påven sa att de som har offentliga nationella och internationella uppdrag, är ”särskilt kallade att förvalta en livsstil, liksom samvetena, som präglas av ickevåld”. Han underströk att det ”inte handlar om att vara passiv och svag, utan snarare bestämd och modig inför problem och konflikter, med en intellektuell ärlighet, och verkligen söka det gemensamma bästa istället för andra intressen, vare sig de är ideologiska, ekonomiska eller politiska”. Påven tillade att det under 1900-talet fanns flera enastående förebilder för ickvåld, under ett sekel med krig och folkmord av enorma proportioner.

”Detta är vägen att fortsätta på nu och i framtiden. Detta är vägen till fred. Utan dolda agendor av dominansstrategier och skandalösa vapenutgifter, medan folket svälter.”

Med denna uppmaning till att främja freden önskade påven de nya ambassadörerna lycka till i sina uppdrag, och försäkrade om den romerska kurians vilja att samarbeta med dem.