sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Fokus \ Katolsk tanke

Barmhärtighetsgärningarna: 12. Tåligt uthärda orättvisor

Barmhärtighetsgärningarna - ANSA

15/12/2016 12:54

Den näst sista av de andliga barmhärtighetsgärningarna är att tåligt uthärda orättvisor. En av de stora förebilderna för detta i Bibeln är Job, ”en oförvitlig och rättrådig man som fruktade Gud och skydde allt ont” (Job 1:1). Gud lät honom prövas svårt, men i sin sorg så upprepade Job ständigt: ”Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn” (Job 1:21).

Även i Jakobsbrevet hyllas uthålligheten. Där beskriver aposteln den som ett uttryck för Guds barmhärtighet. ”Vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet, och ni har sett hur Herren lät det sluta, ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet” (Jak 5:11).

Men som precis med allt i den kristna tron, och som med alla barmhärtighetsgärningarna, så handlar att tåligt uthärda orättvisor främst om att formas till Jesu avbild. I sina liknelser visar han gång på gång hur barmhärtig och tålmodig Gud är mot alla och hur ”han låter sin sol gå upp över onda och goda” (Matt 5:45). Vi ser även hur tålamodet och uthålligheten lyser så starkt hos Kristus när han förhörs hos översteprästen, strax innan han förs till Golgata. En av vakterna gillar inte svaret som Jesus ger på en fråga och ger honom en örfil. Jesus svarade honom då: ”Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?” (Joh 18:23).

Tålamodet är precis som kärleken en utav de Andens frukter som det talas om i Galaterbrevets femte kapitel (Gal 5:22). Denna frukt, berättar Bibeln, mognar under prövningar. ”Vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den Helige Ande,” skriver aposteln Paulus i Romarbrevet (Rom 5:3-5). Detta påminner oss om en annan utav Paulus texter, nämligen hans lovsång till Kärleken i 1 Kor 13: ”Kärleken är tålmodig” och ”allt bär den” (1 Kor 13:4, 7). Att vara tålmodiga även mot de människor som gör oss orätt innebär alltså att älska som Jesus älskar.

Så hur börjar vi? Det första steget är att vara uppmärksamma på oss själva, på vad som irriterar oss hos andra, och varför vi finner just detta så svårt att stå ut med. Är det kanske för att vi hos någon annan ser en svaghet som vi behöver arbeta med hos oss själva? Det första steget är liksom alltid att vi själva går till biktstolen och bekänner våra synder för en präst. För precis som påven Franciskus sa under sin Angelus den 24 juli 2016: ”Endast insikten om att vi är syndare som har förlåtits genom den oändliga gudomliga barmhärtigheten kan göra det möjligt för oss att göra konkreta handlingar av försoning mot våra bröder. Om en människa inte känner sig som en förlåten syndare så kan hon aldrig utföra en gest av förlåtelse eller av försoning. Allt börjar med att vi i våra hjärtan erfar att vi själva är förlåtna syndare.” Nästa steg är sedan helt enkelt att börja träna upp vårt tålamod och uthållighet. Sakta men säkert. Lite mer för var dag.

På detta sätt kan vi få leva efter Bibelns uppmaning: ”Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus” (Ef 4:32).

15/12/2016 12:54