sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Fokus \ Katolsk tanke

Vultum Dei Quaerere: ”De kan säga ’för mig är livet Kristus!”

Gudsvigda - RV

21/11/2016 14:35

Från påven Franciskus apostoliska konstitution Vultum Dei Quaerere, artikel nummer 3:

Petrus ord ”Herre, det är gott för oss att vara här!” (Matt 17:4) har en särskild betydelse för alla gudsvigda. Detta gäller särskilt för de kontemplativa. Djupt förenade med alla de andra kallelser för det kristna livet – som alla är ”som så många strålar från Kristi enda ljus, vars strålglans lyser upp Kyrkans ansikte” (Kanoniska Rätten, 573/1) så viger de kontemplativa ”en stor till av sin dag åt att efterlikna Guds Moder, som ihärdigt begrundade sin Sons ord och gärningar (jf. Luk 2:19, 51) och Maria från Betania, som satt vid Herrens fötter och uppmärksamt lyssnade till hans ord (jf. Luk 10:38)” (Verbum Domini, 754). Deras liv som är “dolda med Kristus i Gud” (jf. Kol 3:3) blir en bild utav Herrens ovillkorliga kärlek, han som själv var den förste kontemplative. Deras liv är så inriktat på Kristus så att de tillsammans med aposteln kan säga ”för mig är livet Kristus!” (Fil 1:21). På detta sätt uttrycker de den allomfattande karaktären som är hjärtat i kallelsen till det kontemplativa livet (Vita Consecrata, 391-392).

De kontemplativa befinner sig som män och kvinnor nedsänkta i den mänskliga historien och dragna till Kristi strålglans, ”den skönaste bland människors barn” (Ps 45:3), i Kyrkans och världens mitt (Lumen Gentium, 44). Genom sitt ständiga sökande efter Gud upptäcker de det främsta tecknet och kriteriet för deras gudsvigda livs äkthet. Den heliga Benedictus, den monastiska rörelsen i västs fader, betonade att en munk är den som viger hela sitt liv åt att söka Gud. Han insisterade på att det hos var och en som söker det monastiska livet måste avgöras ”si revera Deum quaerit”, om han verkligen söker Gud (Den helige Benediktus Regel, 58, 7).

På ett särskilt sätt har oräkneliga män och kvinnor genom århundradena vigt, och fortsätter att viga, ”hela sina liv och allt som de gör åt kontemplationen av Gud” (Vita Consecrata, 382-383) som ett tecken på och en profetia om Kyrkan som jungfru, brud och moder. Deras liv är ett levande tecken på och vittnesbörd om den trohet som Gud genom hela historien upprätthåller för att bevara sitt folk. 

21/11/2016 14:35