Elisabet av Treenigheten

Elisabet av Treenigheten helgonförklaras 16 oktober. Hon var en enkel och ung karmelitnunna. Vissa anser att hon var en profet och andra att hon inte hade någon särskilt karisma, men en stark personlighet.

Som litet barn ville hon få sin vilja igenom och hade ett svårt temperament fram till 7-årsåldern, då hon efter sin första kommunion ändrades genom en stark kärlek till Gud.

Dominikanpatern Vallé försäkrade flickan att det som skedde inom henne var Treenighetens kärleks mysterium. Hennes iver var stor och hon överförde sin kraft till andra.

Hon förstod sin kallelse då hon hörde att en karmelitnunna är en själ som har sett korset och som offrar sig till Herren för själarna.

Innan sin död vid sjukbädden skrev hon ”Ha mod! Vi ser korset och liknar denna himmelska bild”. Trots att hon var allvarligt sjuk behöll hon sin inre energi och hon skrev att hon drömde om att bli Jesu kors och detta gav henne stor styrka i lidandet. Hon skrev att vi inte borde ha något annat ideal denna gudomliga modell. Vi borde alltid ha ögonen riktade mot Gud.

Elisabet av Treenigheten talade om ensamheten men för henne hade den inget med isolering eller något negativt att göra utan som en djupare dimension i sig själv genom att öppna sig för Gud som är större än allt annat.

Hon talade om “De mina tre” och beskrev att hon älskade dessa eftersom de aldrig lämnade henne – Gud i mig och jag i Honom, åh, detta är mitt liv! skrev hon.

Då påven Johannes Paulus II saligförklarade henne 25 november 1984 sa han i sin predikan: Elisabet firar Guds prakt för att hon bär inom sig Faderns, Sonens och den helige Andens närvaro och ser den levande gränslösa kärleken.