2016-09-19 14:23:00

San Gennaros blodunder får Neapels befolkning att jubla


På måndagen hade många troende samlats i katedralen i Neapel för att fira stadens skyddshelgon San Gennaro, eller Januarius, vars festdag infaller den 19 september. Men det är inte endast den högtidliga mässan som lockar stadens myndigheter och ett stort antal besökare utan hoppet om blodundret, som upprepar sig varje år på San Gennaros dag, samt vid två andra tillfällen under året, första lördagen i maj och i december. I den praktfulla gotiska katedralen bevaras den helige Januarius' huvudskalle i en skulptur av silver och två små glasampuller med hans koagulerade blod, och kapellet som bevarar relikerna är ett av Italiens mest besökta vallfärdsmål. 

Blodundet innebär att det koagulerade blodet mirakulöst blir flytande, ett fenomen som ingen kan förklara på annat sätt än att det rör sig om ett mirakel. Efter att ha firat mässan klockan 7.30 på morgonen hämtade stadens ärkebiskop kardinal Crescienzo Sepe de två glasampullerna som annars bevaras väl inlåsta och de bars i procession till högaltaret. Exakt kl 10.38 skedde åter undret när kardinal Sepe lyfte upp en av glasampullerna inför de troende, och genom att vinkla den till höger och vänster visade att blodet var flytande. De mörka stelnade blodklumparna, som är som fastklistrade vid glaset, antog en levande röd färg, vilket mottogs av de samlades jubel och som traditionen vill uttryckte man sin glädje genom att vifta med vita näsdukar.

Under århundraden har de troende aldrig upphört att se denna mirakulösa händelse som ett verkligt tecken på beskydd från himlen. Om blodundret försenas eller inte infinner sig trots böner och litanior, tolkar man det som ett orostecken för staden. När miraklet har ägt rum avfiras 21 kanonskott från Castel dell'Ovo, för att tillkännage undret för hela staden.

Under eftermiddagen finns relikerna uppställda för vördnad på högaltaret. Festdagen avslutas med ytterligare en mässa som firades av Neapels hjälpbiskop. Vid dagens högtid deltog även den rysk-ortodoxa biskopen, metropoliten av Aristarch från Kuzbass Kemerovo i sydvästra Sibirien. Med honom fader Mikayl som är kaplan för det ryska ortodoxa samfundet i Neapel.

"Blodundret i Neapel" är långt mer känt än Januarius' liv och martyrium. På festdagen ställs alltså helgonets reliker på huvudaltaret: på "evangeliesidan" av altaret står hans huvudskalle och på "epistelsidan" de två glasampullerna med hans blod, den ena lite större än den andra. Så snart ampullerna förs i närheten av huvudet, blir blodet flytande, och tar man bort ampullerna från huvudet, blir blodet ögonblickligen tjockt och fast. Även om det brinner en mängd vaxljus på altaret, förblir ampullerna alltid kalla, dessutom inträffar fenomenet i olika temperaturer. Många lärde har undersökt saken och måste medge, att det rör sig om ett oförklarligt fenomen. De dyrbara relikerna förvaras åtskilda. Det finns två lås och två olika nycklar. Två av dem har ärkebiskopen, och de två andra förvaras av en av tolv män som har som uppgift att skydda skatten. Dessutom är flaskorna förseglade, alla åtgärder för att utesluta ett bedrägeri. 

Blodet har under historien uppfört sig oväntat, vilket man har dokumenterat minutiöst. Flera gånger har undret inte skett under decemberfesten, till de troendes stora skräck och fasa, och vid andra tillfällen har blodet helt oväntat blivit flytande som under kardinal Cookes besök år 1978.

Januarius föddes i Benevento i en förnäm familj på 200-talet. Under slutet av århundradet var han hemstadens biskop. Under kejsar Diocletianus förföljelse av de kristna var den hedniske Dracontius guvernör i Campanien, och han arresterade Januarius' vän, den helige Sosius, som var diakon i kyrkan Misenum. Denne arresterades tillsammans med andra diakoner och lekfolk på grund av sin tro. Dracontius förhörde dem, tills de bekände sin tro, och han kastade dem i fängelse. Den orädde biskop Januarius begav sig till Neapel för att styrka de kristna i fängelset. Vaktarna berättade om besöket för myndigheterna, och detta gjorde ståthållaren Timotheos så rasande, att han arresterade Januarius tillsammans med hans diakon Festus och lektorn Desiderius, som var på besök, då Januarius blev arresterad. Man tog dem med till staden Nola. Guvernören bestämde, att de tre kristna skulle bära tunga kedjor framför hans vagn, medan han red från Nola till Pozzuoli. Här fanns fängelset med de fångar Januarius hade besökt. Alla kastades i samma fängelse i väntan på kejsarens order om avrättning.

Ståthållaren dömde Januarius att dö i en glödande ugn. Men Gud räddade honom, och han reste sig upp utan skador. Så dömdes han att dödas genom att bli uppäten av vilda djur (ad bestias), och nästa dag fördes han och sex andra till amfiteatern för att rivas sönder av vilda djur. Men rovdjuren rörde inte de heliga männen, och till åskådarnas besvikelse lade de sig ner för deras fötter. Därför blev bödlarna tvingade att halshugga dem. En kvinna samlade upp Januarius' blod i en glasflaska.

Januarius´ reliker flyttades flera gånger. År 431 hittades hans reliker av biskop Johannes I av Neapel och den 19 september 432 överfördes de till Capodimonte-katakomberna i Neapel, därav minnesdagen. I katakomberna kan vi ännu idag beundra fresker från 400-talet. Under början av 400-talet kom hans reliker från den kyrka, som var vigd till honom i Soltfara, till katedralen i Neapel, där man sedan dess kan vörda relikerna. Under normandkrigen överfördes de till Beneveto och klostret Montevergine, men de återfördes till Neapel igen år 1497.

Janarius framställs som biskop med svärd; omgiven av vilda djur; bedjande i eldslågor; oskadd i en glödande ugn; med små flaskor med blod över evangelieboken i den vänstra handen och biskopsstaven i den högra; även med vulkan i utbrott: Han är skyddshelgon för Neapel och för guldsmeder.

Jaunarius' högtid är den 19 september. I Neapel firas även en "translationsfest" på första lördagen i maj. Festen den 16 december markerar hans patronat för Neapel och årsdagen för ett hotande utbrott från Vesuvius år 1631, vilket Janarius räddade staden från. Hans namn står i Martyrologium Romanum. Hans fest firas även i de östliga kyrkorna, men bysantinarna firar honom den 20 april. 








All the contents on this site are copyrighted ©.