2016-09-18 17:04:00

Maria - Barmhärtighetens Moder


En av den Katolska Kyrkans mest älskade böner är Salve Regina. Bönen inleds med orden Salve Regina, Mater Misericordiae, och nu under den Gudomliga Barmhärtighetens Jubelår får vi ta dessa rader till vårt hjärta på ett särskilt sätt. Den förste som tros ha kallat jungfru Maria för Mater Misericordiae, Barmhärtighetens Moder, är den helige Odo som var abbot av klostret i Cluny på 900-talet. Titeln tros ha getts till Maria av tre skäl. Först och främst är det givetvis eftersom hon är moder till den inkarnerade Barmhärtigheten. Men under sitt liv fick Maria även erfara och delta i Guds barmhärtighets frälsningsverk på ett sätt som ingen annan människa har fått erfara.

I jungfru Marias liv får vi nämligen en unik inblick i hur Guds nåd verkar. Det är allra tydligast i hennes Obefläckade Avlelse, som inte var något som Maria hade varken förtjänat eller bett om. Teologerna kallar denna särskilda form av nåd, som Gud kan ge oss utan att vi ens har bett om den, för förekommande nåd. Innan hon ens hade blivit till så utvalde Barmhärtighetens Fader Maria för ett alldeles särskilt uppdrag. Och precis som Han alltid gör så gav Maria den nåd som hon behövde för att kunna utföra det.

På grund av sin Obefläckade Avlelse har jungfru Maria ibland kallats för ”den gudomliga barmhärtighetens mästerverk”. Detta uttrycks på ett alldeles särskilt sätt i den bibliska berättelsen om Bebådelsen. Otaliga konstnärer har inspirerats av berättelsen, och vi har alla sett de vackra tavlorna av ärkeängeln Gabriel som bugar sig djupt inför den unga flickan, som ofta avbildas med en Bibel i knät. När ängeln hälsar Maria så säger han att hon är ”full av nåd” (Luk 1:28). Det grekiska ordet som används är kecharitomene, vilket i detta sammanhang betyder ”den som har förvandlats utav nåd.” Och det är endast tack vare denna unika nåd från Gud som det blev möjligt för Maria att med full förtröstan svara ängeln: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38). Hela världens frälsning möjliggjordes på så sätt av en enda gudomlig handling av oförtjänt, förekommande, fritt given nåd.

Maria visar oss sedan vad som sker med en människa som är full av nåd, uppfylld av Guds barmhärtighet. Hon beger sig omedelbart iväg för att få dela sin glädje med andra. Maria skyndar hem till Elisabeth. När hon kommer fram så förstår Elisabeth genast att Maria under sitt hjärta bär Barmhärtigheten, världens Frälsare, och när Maria hör Elisabeths ord så brister hon ut i lovsång. I sin Magnificat lovsjunger Maria Guds barmhärtighet: ”Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som vördar Honom” (Luk 1:50) och ”Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att vara barmhärtig mot Abraham och hans barn i evig tid, såsom Han har lovat våra fäder” (Luk 1:54-55). Jungfru Maria vet att den särskilda nåd som Gud har visat henne inte bara är för henne, utan att den innebär att Gud vill ge henne ett särskilt uppdrag. Genom henne vill han uppfylla det löfte som Han sedan länge har gett till hennes förfäder. Gud har visat Maria en särskild barmhärtighet för att genom henne kunna ge världen Barmhärtigheten.

En del av det unika uppdrag som Gud gav Maria var att på ett särskilt sätt få delta i Guds frälsningsverk. När Josef och Maria bär fram den åtta dagar gamle Jesus i templet profeterar Simeon att ”också genom din själ skall det gå ett svärd” (Luk 2:35). På Golgata är det inte bara Gud, utan även Maria, som får se sin Son dö för världens synder. I sin encyklika Dives in Misericordia skriver den helige Johannes Paulus II: ”Maria är den som har den allra djupaste kunskapen om Guds barmhärtighets mysterium. Hon vet dess pris, hon vet hur högt det är. Därför kallar vi henne för Barmhärtighetens Moder.”

På Korset ger Jesus även den lärjunge som han älskade, det vill säga var och en av oss, Maria till sin mor. Det betyder att vi alla ryms i hennes modershjärta, och att hon har omsorg om oss. Kyrkan lyfter även gång på gång fram Maria som vår förebild för hur det är möjligt att leva ett liv helt överlåtet till Guds barmhärtighet. ”Genom sin fullkomliga hängivenhet åt Faderns vilja, sin Sons frälsningsverk och varje rörelse för Anden är Maria för Kyrkan trons och kärlekens förebild” (Katolska Kyrkans Katekes, nr. 967). När vi mediterar över Maria som Barmhärtighetens Moder får vi därmed särskilt reflektera över henne som ”kärlekens förebild”. Bibeln förklarar även för oss vad kärleken är: ”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den” (1 Kor 13:4-7). Om vi vill så kan vi låta apostelns ord bli till en målande beskrivning av Barmhärtigheten och hans moder. Jesus och Maria var tålmodiga och goda. De var inte stridslystna, inte skrytsamma, inte uppblåsta. De var inte utmanande, inte själviska, de brusade inte upp och de ville ingen något ont. De fann ingen glädje i orätten, men gläds med sanningen. Och viktigast av allt: allt bär de, allt tror de, allt hoppas de, allt uthärdar de. Kort sagt - de var barmhärtiga.

Därför är Maria Barmhärtighetens Moder. Hon levde hela sitt liv fullständigt uppfylld utav Guds oförtjänta och förekommande nåd. Allt sedan hon blev till så lät Gud henne få erfara den barmhärtighet genom vilken Han vill förvandla varje människas hjärta och med denna barmhärtighet omfamnar nu Barmhärtighetens Moder oss med sin mantel.








All the contents on this site are copyrighted ©.