Påven till polska biskoparna "Vi lever förintelsen av människan som Guds avbild."

När påven Franciskus mötte Polens biskopar den 27:e juli under sitt besök i landet i samband med Världsungdomsdagen, ägde mötet rum bakom stängda dörrar. Först ett par veckor senare, efter diverse spekulationer, offentliggjordes samtalsämnet av den Heliga Stolen.

Mötet ägde rum på resans första dag, i katedralen i Krakow, där Polens 130 biskopar och biskopar emeritus välkomnade honom. Man hade förberett en serie frågor till påven Franciskus som rörde utmaningar som sekularisering, liberal moral och etik, mission, flyktingar. I slutet av sina långa svar på biskoparnas frågor riktade påven Franciskus kritik mot vad han beskrev som en stark ideologisk kolonialisering på global skala:

”Problemet är världen! Exploateringen av skapelsen, och utnyttjandet av människor. Vi lever en förintelsens tid, förintelsen av människan som Guds avbild.

Bakom detta finns det ideologier. I Europa, i USA, i Latinamerika, i Afrika, i vissa asiatiska länder är den ideologiska kolonisering en verklighet. Och en av dem - jag vill kalla den med sitt namn – är genusideologin. Idag lär sig barnen i skolan – barnen! – att kön är något som var och en kan välja. Och varför får de lära sig det. Jo, för att läroböckerna bekostas av ideologiska institutioner. Det är en ideologisk kolonisering, som stöds av inflytelserika länder. Detta är fruktansvärt. Jag har talat med Benedictus XVI om detta, han mår bra och har en klar tanke, och han sa: "Ers helighet, detta är en tid präglad av synd mot Gud Skaparen." Han är klok, påven emeritus. Gud skapade man och kvinna; Gud skapade världen så, så, och så ..., och vi håller på att göra det motsatta. Gud har gett oss en icke kultiverad mark, som vi skulle göra till kultiverad, till kultur; och nu gör vi allt för att denna kultur ska bli okultiverad på nytt. Vi måste tänka på Benedictus XVI:s ord: ” detta är en tid präglad av synd mot Gud Skaparen”. Det kommer att hjälpa oss.

Dessa påvens Franciskus ord som berikades av påven emeritus citat har ignorerats av media, som så ofta då påven uttalar sig mot den dominerande bilden man vill ge honom i media. Men det var inte första gången som påven uttalade sig i dessa termer om den rådande genusideologin. Det har han gjort vid andra tillfällen i det förflutna.

Den 15:e april 2015 uttryckte påven Franciskus sin oro under sin allmänna audiens på Petersplatsen:

Även den så kallade genusideologin är ett uttryck för frustration och uppgivenhet, som syftar till att radera könsskillnaden eftersom man inte längre är förmögen att konfrontera det. Vi riskerar att gå bakåt… Försöket att avlägsna skillnader är i själva verket problemet, inte lösningen…. Jag vill uppmana de intellektuella tänkarna till att inte överge detta tema, som har blivit sekundärt till förmån för ett friare samhälle.”

På vägen hem från Filippinerna tidigare det året i januari 2015 förklarade påven till journalisterna på planet vad han menade med ideologisk kolonialisering och berättade om en situation han hade upplevt 20 år tidigare, 1995, när en utbildningsminister hade bett om ett lån för att bygga en skola för fattiga, och man hade godkänt lånet på ett villkor: att läroböcker om genusideologi skulle användas i skolan. ”Detta är ideologisk koloniseringen: att kolonisera människor med en idé som förändrar eller vill ändra på ett tänkesätt eller en struktur. De afrikanska biskoparna klagade på detta under familjesynoden – för att få lån måste du gå med på villkor.”

Påven uppmanade då till att läsa Bensons bok ”The lord of the world”, för att förstå vad han menar med ideologisk kolonialisering – när man använder sig av ett folks behov och genom barnen, för att så ideologiska frön.

Tidigare under resan i Manila talade påven om behovet av att skydda familjerna från det onda och sa:

”Vi måste vara uppmärksamma på den nya ideologiska koloniseringen som syftar till att förstöra familjen…. vi måste vara mycket snabba, mycket smarta och mycket starka, för att säga "nej" till varje försök till en ideologisk kolonisering av familjen.”

Påven jämför kolonialiseringen av genusteorin med 1900-talets värsta diktaturer, och han varnar för försöket att förneka och manipulera Guds skapelse. I sin encyklika ”Laudato Si’” skriver han i paragraf 155:

”Att lära sig att acceptera sin kropp, ta hand om den och uppfylla meningen med den är en förutsättning för en riktig mänsklig ekologi…. Att uppskatta sin kropps kvinnlighet eller manlighet är nödvändig för att kunna mötas med den andre som är olik en själv, och glatt acceptera den andra som Gud Skaparens verk och berika varandra. Därför - avslutar påven - är det inte en sund inställning att försöka radera könsskillnader för att man inte längre kan konfronteras med dem.”

Även i sin apostoliska uppmaning, ”Amoris Laetitia”, efter de två biskopssynoderna med fokus på familjen tog påven Franciskus upp genusideologin i det andra kapitlet i vilket han lyfter fram familjens och de giftas utmaningar i vår tid.

”56. En annan utmaning uppträder i olika former utifrån en ideologi som allmänt kallas gender, som förnekar skillnaden och en naturlig ömsesidighet mellan man och kvinna. Med den ideologin som grund har man en vision av ett samhälle utan sexuella skillnader, vilket tömmer familjen på dess antropologiska fundament. Denna ideologi leder till undervisningsprogram och lagförordningar som uppmuntrar till en personlig identitet och en affektiv närhet som är radikalt avskuren från den biologiska skillnaden mellan man och kvinna. Människans identitet bestäms följaktligen av individens eget val, en identitet som också förändras under tidens gång.

Det är en källa till oro att en del ideologier av den här typen, som försöker svara mot aspirationer som ibland är förståeliga, försöker driva igenom sin tanke som om den var den enda möjliga, och som också påverkar barnens uppfostran. Man kan inte bortse ifrån att det biologiska könet och könets (gender) sociala och kulturella roll kan vara olika men ändå inte kan skiljas åt.”

”Vi är skapelser, men inte allsmäktiga. Skapelsen föregår oss och måste tas emot som en gåva. Samtidigt är vi kallade att slå vakt om vår mänsklighet. Det betyder framför allt att ta emot den och respektera den på det sätt som den har skapats.”