Hela påvens katekes - 26. Barmhärtighet, redskap för gemenskap

Under det extraordinära jubelåret fokuserar påven Franciskus sin trosundervisning på den gudomliga Barmhärtigheten. Onsdagen den 17 augusti sa påven att Guds barmhärtighet är ett redskap för gemenskap. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

26. Barmhärtighet, redskap för gemenskap (cfr Mt 14,13-21)

Idag skall vi reflektera över brödundret. Matteusevangeliet berättar om detta i sitt fjortonde kapitel (jfr 14:13-21). Jesus har just fått veta att Johannes döparen är död. I en båt far han över sjön “till en öde trakt” (vers 13). Men folket i städerna får reda på det och går före till fots, så att ”när han steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka” (vers 13). Sådan var Jesus: alltid full av medlidande, alltid tänkte han på andra. Folket tycks ha varit rädd för att lämnas ensam, som om det var rädd för att bli övergivet. Den karismatiske profeten Johannes döparen var död, och nu anförtrodde de sig åt Jesus. Om honom hade Johannes döparen sagt: “Han som kommer efter mig är starkare än jag” (Matt 3:11). Så följer folket honom överallt för att lyssna till honom och för att leda fram sjuka till honom. När Jesus ser detta blir han rörd. Jesus är inte kall, han har inte ett kallt hjärta. Jesus förmår bli rörd. Å ena sidan känner han sig bunden till detta folk och vill inte att det skall gå sin väg. Å andra sidan behöver han vara ensam och be med sin Fader. Ofta tillbringade han natten med att be med sin Fader.

Också denna dag ägnar sig alltså Mästaren åt folket. Hans medlidande är ingen vag känsla. Den visar hela kraften hos hans vilja att vara oss nära och rädda oss. Jesus älskar oss och vill vara oss nära.

När det blir kväll ser Jesus till att ge mat åt alla dessa trötta och hungriga människor och tar så hand om dem som följer honom. Han vill engagera också sina lärjungar i detta och säger till dem: “Ge dem något att äta, ni själva” (vers 16). Han visar dem att med trons och bönens kraft kan de få fiskar och bröd de hade räcka för alla dessa människor. Jesus gör ett under, men det är trons och bönens mirakel som framkallas av medlidande och kärlek. Jesus ”bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket” (vers 19). Herren går människornas behov till mötes, men han vill att var och en av oss skall ta del i hans medlidande på ett konkret sätt.

Låt oss nu se närmare på hur Jesus välsignar. Han “tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem” (vers 19). Det är samma gester som Jesus utförde under sin sista måltid. Det är också desamma som varje präst utför när han firar den heliga eukaristin. Den kristna gemenskapen föds och återföds ständigt av denna eukaristiska gemenskap. Att leva i gemenskap, kommunion, med Kristus är därför inte att leva passivt och dra sig tillbaka från det dagliga livet. Tvärtom fogar den in oss allt mer i relationen till vår tids män och kvinnor för att ge dem ett konkret tecken på Kristi barmhärtighet och uppmärksamhet. Eukaristin när oss med Kristus och förvandlar stegvis också oss till Kristi kropp och till andlig föda för våra syskon. Jesus vill nå alla för att ge alla Guds kärlek. Därför gör han varje troende till barmhärtighetens tjänare. Jesus ser folkskaran, känner medlidande med den och mångfaldigar bröden. Så gör han detsamma med eukaristin. Och vi troende som tar emot detta eukaristiska bröd drivs av Jesus att föra ut detta tjänande till andra med samma medlidande som han. Detta är vägen.

Berättelsen om mångfaldigandet av brödet och fiskarna avslutas med att konstatera att alla åt och blev mätta och att man samlade in de överblivna bitarna (jfr vers 20). När Jesus ger oss en nåd med sitt medlidande och sin kärlek, när han förlåter våra synder, omfamnar oss och älskar oss, då är det ingen halvmesyr utan han gör det helt och fullt. Så som skedde här: alla blev mätta. Jesus fyller vårt hjärta och vårt liv med sin kärlek, sin förlåtelse, sitt medlidande. Jesus har alltså tillåtit sina lärjungar att utföra hans order. På så sätt vet de vilken väg de skall gå: ge folket att äta och hålla det enigt; tjäna livet och gemenskapen. Låt oss be Herren att han alltid skall göra sin kyrka förmögen att utföra denna heliga tjänst och att var och en av oss skall kunna vara ett redskap för gemenskap i sin egen familj, på jobbet, i församlingen och i de grupper vi tillhör, som ett synligt tecken på Guds barmhärtighet som inte vill lämna någon ensam eller behövande, för att gemenskap och fred människor emellan och människornas gemenskap med Gud skall sänka sig ned från himlen, för denna gemenskap är liv för alla.